Jag kollade på Skavlan som hade besök av en framstående kurator och expert på förhållanden. Denne kurator sade (minns ej ordagrant) att attraktion och berusningen av känslor brukar flagna efter ett tag. För att få förhållandet att funka ändå är att bestämma sig för att "denne partner ska jag älska". Sen jobba för det. På mig låter det som att du fått tag på en bra partner. Kanske läge o acceptera och jobba på förhållandet?
Tack för svar!
Vill bara förtydliga, om jag uttryckte mig konstigt, att min man ?hjäper? inte till så att säga I sitt eget hem med städ och disk osv. Han bara gör, vi hjälps åt. Det jag menade var att han är ingen bortskämd mansgris som bara ligger på soffan, utan han tar för givet att han självklart också sköter sysslor i hemmet (vilket inte verkar vara en självklarhet för alla). Om han tex kommer hem innan mig så dammsuger han, plockar undan, plockar ur disken eftersom han vet att jag gärna slipper det när jag kommer hem.
Men ja.. han är en bra man. Någon man kan lita på till 120% och som alltid finns där. Sen saknar jag som sagt ett sorts djup. Jag älskar att diskutera och har verkligen försökt dra igång samtal men han är inte sån. Vi har inga gemensamma intressen, han har inget behov av det säger han eftersom vi gör Mycket saker på egen hand och umgås på kvällarna.. Han ser inte något behov av att typ spela golf ihop. Han är lite.. ospontan och tråkig ibland? Ibland saknar jag lite go, lite fart och någon som bara hittar på saker. Som tar min hand och bara bestämmer. Som vågar säga till mig, utmana mina åsikter och kan sätta mig på plats. Högt och lågt. Känslor. Passion. Jag vet inte...
med sånt kanske det följer mindre kul sidor och sätt också?