Är min man bra?

OMG vilket kap till man!!! Var har du hittat honom??? Byter gärna!

Inte fått en blomma på 15 år och alltid måste tjata på honom att ta tag i saker.

Klart det är svårt att återupptäcka varandra när man känner varandra så länge. Men vad ställer DU för frågor för att komma honom på djupet?

Sen är är det så att attraktion till viss del falnar när man känt varandra så länge. Skulle du lämna honom för en annan så kommer samma sak ske där när vardagen tränger sig på och då finns risk att du står men än betydligt sämre man och har tråkigt än den du har nu.

Tycker verkligen du ska hålla hårt i din man. Wow.., inte många män som är så

Ett vackert yttre falnar hos både män och kvinnor. Man kan inte leva med någon enbart för de yttre attributen. 

Djupare samtalsämnen kan du ha med dina väninnor.

Tjafsa och bli sams är definitivt överskattat! Det är bara sårande. 

Jag hade varit så otroligt nöjd om jag var du. Det är inte många förunnat att ha en sådan man. 

Tycker han låter som ett kap. Men börja jobba på förhållandet. Innan känslorna dör ut helt.

Tycker du ska jobba på förhållandet med tanke på att ni har barn ihop.

Annars är det väl inget fel med att vara singel, ha barn varannan vecka och leva ett lössläppt singelliv varannan vecka. Dock när man lekt av sig så tror jag du kommer sakna det fina du ändå hade. Kärnfamiljen. Gör inget förhastat iaf.

Jag tycker att människor för sällan frågar sig vad de själva har att erbjuda. 

Han låter som en bra kille, definitivt. Men sedan är det ju också fråga om hur bra man passar ihop. Det är egentligen (minst) två saker man bör tänka på i en partner - om han är bra generellt och om han är bra just för dig.   

Du verkar vilja ha mer aktiviteter, göra mer tillsammans. Man kan i regel inte få det perfekt på det sättet. Dvs. man har alltid lite olika intressen och styrkor. Men jag tycker du kan prova att få med honom på något konkret. Om du nu är mer aktiv än han så kan du ju ta fram något, en kurs eller en klubb, som sysslar med det du gärna vill göra, och förhoppningsvis kan han också tänka sig att prova det. 

För guds skull, lyssna inte på tidigare kommentarer! Ja, din man låter helt fantastisk men det finns FLER män där ute som kan erbjuda dig allt det där med emotionell samhörighet och attraktion. Och ja, kanske (förmodligen) kommer det i alla förhållanden en dag då man inte är lika kär som i början, och då kanske man får jobba lite på det, men man ska ändå kunna känna kärlek och attraktion! 

Mitt bästa tips: börja läsa allt som Linnea Molander, happydating.se, skriver! Hon finns på sin hemsida, på instagram mm - bara sug in allt där! Det är inte bara för folk i dejtingvärlden utan lyfter många saker som precis alla människor borde höra om självledarskap mm. Då kommer du snart inse att du antingen kan jobba på att stärka relationen till din man, eller lämna den. För sådan tveksamhet som du verkar ha ska du inte behöva känna! 

Lycka till!

Det har du verkligen rätt i. Det är inte ofta man läser sådana trådar...Visst finns det fler män därute, men det är bara en som är pappa till hennes barn. Det finns många anledningar att försöka få det att funka med barnens far istället för att hitta någon ny som ger det där pirret som ändå inte varar för evigt. 

Självklart kan man vara tveksam till den man delar sitt liv med. Det ser jag som något helt naturligt. Man är inte upp över öronen förälskad varenda dag, särskilt inte under småbarnsåren eller strax därefter, när man har fullt upp dygnets alla timmar. Tvärtom så ser jag kärleken som att man faktiskt väljer varandra, om och om igen. Man har rätt att tvivla, att ångra sig, att säga nej tack och att säga ja tack. Det är inte svart eller vitt...

Absolut är det så att det bara finns en pappa till hennes barn, men jag är starkt emot att stanna i en dålig relation enbart för barnens skull. Det mår ingen bra av, inte heller barnen. Nu verkar inte detta vara en typisk dålig relation dock, annat än att TS är osäker på sina känslor.

Jag tycker du har en fin, men ändå "nykter", syn på förhållanden. Nej, allt är inte svart eller vitt. Men vissa här uttryckte sig som att man ska vara nöjd med det man har och gräset är inte grönare på andra sidan. Jag menar att det kan det visst vara, och nej man ska inte nöja sig! Jag kan nog ha uttryckt mig lite dåligt dock. Jag menar verkligen att det kan finnas fog att kämpa och försöka utveckla förhållandet om man känner att det ändå finns något att bygga på. Och utifrån mina egna personliga erfarenheter tror jag att om man har börjat tänka i dessa banor så kommer dessa tankar inte försvinna bara för att man försöker trycka undan dem utan de kommer tvärtom att växa om inget i övrigt förändras. Därför är det nog väldigt viktigt att man tillsammans försöker jobba på förhållandet. Jag rekommenderar varmt att börja intressera sig för självledarskap och relationspsykologi - att båda jobba med sig själv och tillsammans med partnern. Dvs, jag ger inga råd i hur en förändring ska ske eftersom jag inte alls är ett proffs, utan pushar för att ta hjälp från någon som verkligen är kunnig.  

Det låter ju bra överlag även om jag är allergisk på synsättet att han "är snäll och hjälper till" att ta hand om sitt hem.

Mycket går väl att jobba på. Klart man vill ha nåt intellektuellt utbyte också.

Vad ger du själv för intellektuellt utbyte, TS? 
Lätt att tala om vad man vill ha hos den andra men du kanske ska granska dig själv lika mycket också?