Är min man bra?

Tecum skrev 2020-10-14 19:51:32 följande:

Men det jag reagerar på är att du tycker att han är omanlig. Det är du inte ensam om när kvinnor här kommenterar sina män. Det som är gemensamt för alla dessa "omanliga" män är att de tar sin del av hemarbetet (eller mer) de är trogna, älskar sin kvinna och de är fantastiska pappor. Den typen av män har väldigt svårt att framstå som attraktiva för sina kvinnor, tvärt emot vad kvinnorna utåt säger är attraktivt.
Ärligt talat tycker jag att det är en tråkig inställning...

Antingen så är en man sexig eller så är han inte. Att vara självisk och ojämlik är osexigt oavsett andra attribut så det ju bort. Men man kan ju ändå vara läcker på alla sätt, snygg och göra sin del av arbetet i en relation. Självklart. Och en faktiskt oattraktiv man blir inte läcker av att göra sin del men det är en bra vettig person, det är värt mycket.

Anonym (Mini)

Äldre 15 Oct 06:48

#23

Det beror på vad du värderar om din man är bra nog för dig.

Mitt förra förhållande var med en man som var lite som din, inte världens mest verbala och djupa. Han var bra på att visa kärlek genom handlingar men slöt sig om jag ville diskutera mer på djupet. Min nuvarande är extremt lik mig, vår relation är hetsig och passionerad. Den nya är mycket verbal och behärskar språk mycket väl, har ett känslomässigt djup jag nästan inte visste var möjligt. Då borde väl allt vara perfekt nu eftersom jag längtat så efter den typen av intensiva uttrycksfulla relation? Njae...det finns nackdelar jag aldrig har tänkt på i tidigare relationer, nya partnern är på gränsen till för svartsjuk och vet precis vilka knappar jag har som gör mig upprörd när dom trycks på. Ja, topparna är fantastiska men dalarna är mycket djupare.

Så ett mellanting är väl det optimala. Det är svårt det där, ert barn får en kärnfamilj med er men tiden går fort och det som var nog för år sedan behöver inte vara det nu. Om ni har/får en otillfredställande relation så kan det ändå bli så att den går i stöpet för att då börjar ni båda att bli mottagliga för andra.

Anonym (Mini)

Äldre 15 Oct 13:09

#27

Anonym (MoiraAa) skrev 2020-10-15 07:30:23 följande:

Men ja.. han är en bra man. Någon man kan lita på till 120% och som alltid finns där. Sen saknar jag som sagt ett sorts djup. Jag älskar att diskutera och har verkligen försökt dra igång samtal men han är inte sån. Vi har inga gemensamma intressen, han har inget behov av det säger han eftersom vi gör Mycket saker på egen hand och umgås på kvällarna.. Han ser inte något behov av att typ spela golf ihop. Han är lite.. ospontan och tråkig ibland? Ibland saknar jag lite go, lite fart och någon som bara hittar på saker. Som tar min hand och bara bestämmer. Som vågar säga till mig, utmana mina åsikter och kan sätta mig på plats. Högt och lågt. Känslor. Passion. Jag vet inte...

med sånt kanske det följer mindre kul sidor och sätt också?

Sådan är min nuvarande, frågar hur det är med mig och vad jag tänker om en uppsjö av saker. Att t ex se på konst tillsammans är en extraordinär upplevelse. Det är en känsla av att leva fullt ut på ett sätt som jag blomstrar av. Har tänkt på hur det hade varit att gå tillbaka till exet...en omöjlighet.

Frågan är om det går att ha enbart positiv passion eller om det även innebär att man grälar på samma sätt...

Anonym (Mini)

Äldre 25 Oct 20:28

#53

Anonym (Funderar) skrev 2020-10-16 17:27:05 följande:

Detta är intressant! Jag har en man som är som ditt ex. Precis som du gjorde saknar jag att han uttrycker lite mer, överraskar mig, hade önskat att han inte är så förutsägbar. Han är så sparsam med komplimanger (existerar inte) och visar inga större kärleksyttringar men än just i handling.

Han är inte verbal alls.

Dock utstrålar han en slags manlighet som tänder mig så in i.....

Så, har tänkt många gånger, kommer detta räcka för mig? Kan jag finna mig i att ALDRIG få känna mig speciell för honom? Har också funderat på hans fördelar som jag kanske skulle sakna i en man som din nuvarande...

Han är trygg och pålitlig, har ordning och reda och nån man kan luta sig mot rent praktiskt. Han är motsatsen till flummig och är jordnära, strategisk och det är lätt att få en fungerande vardag med honom. Han är kärleksfull och omtänksam men på "sitt sätt". Inte svartsjuk och respekterar mina behov.

Vad väger tyngst? Om man tänker på sikt och att leva ett liv med varandra, skapa en familj..

Trygghet vs passion? Nu har vi bara vart ihop ca 2 år men attraktionen är som sagt stark och så har jag inte känt för tidigare partners. Frågan är var man ska lägga ribban. Ska man ta vara på att man har starka känslor trots många olikheter...

Hur vet man att man kan hitta ett mellanting som har alla dessa sidor? Det kan man ju aldrig garantera.

Min nya är även sällsynt sexig och all skarp intelligens ihop med den extremt verbala sidan gör den nya till ännu mer attraktiv än mitt ex som var just sådär manlig som din verkar vara. Så man kan ju få bättre på alla sätt än sitt ex, gräset kan definitivt vara grönare.

Nä, hur vet man? Jag tänker att man inte skall vara för olika varandra till en början, det blir helt enkelt inte så bra även om man vill så gärna att det skall funka.

Är min man bra?

INNEHÅLL