Kärlek i långt förhållande

Man kan leva som vänner om man vill det. Såklart. Man får leva precis som man vill. Men då behöver man ha en dialog om det. Den andra parten kanske inte alls är intresserad av att leva med någon som ser på en som "en vän" och som inte har behov av tex närhet, intimitet mm.
Så ni måste ju prata om det!

Det kan vara en tillfällig dip. Det kan bero på att ni är mitt uppe i småbarnslivet och på något sätt ändå är överens om att det här får räcka just nu.
Sen får man omvärdera det löpande. Hur känns det nu, vad känns bra, vad känns dåligt? Är det något jag behöver prata med min man/fru om?

Tristess och leda och känsla av vardag behöver inte nödvändigtvis vara ett tecken på att ens relation är dålig. Man kanske behöver en hobby, nya vänner, utmaningar i jobbet, ta tjänstledigt och studera ett halvår, läsa spännande böcker om ämnen som intresserar en? 

Men allt beror på vad du känner, vad du får för respons om/när du delar detta med din partner och vad ni kommer överens om passar för er. 

Vill man ha ett aktiv samliv med sin livskamrat så måste det ju finnas attraktion tänker jag. Annars är det nog svårt att vara intim. Men det är beroende på vad man vill ha ut av relationen? Det kommer tillbaka till den punkten igen - ni måste kommunicera med varandra och landa i hur ni vill ha det. Om den ena vill ha något som den andra inte kan ge - då vet ni var ni står och får utgå ifrån det.