Kärlek i långt förhållande

Långa äktenskap kräver älskare och älskarinnor.

www.aftonbladet.se/nyheter/a/Eol9BG/det-finns-omhet-i-ett-slag-over-munnen

Vi kommer ifrån en lite liknande situation. Vi har levt länge ihop, har två barn och i övrigt ett ganska rikt liv. Men vid ett stund i livet kunde min fru inte hålla tillbaka sin nyfikenhet av samma kön och hade en intim stund med sin kompis.

Vi redde ut det och har en kärleksfull relation nu. Men det kommer inte bli helt normalt igen. Vi kämpar och jobbar, men man stångas onödigt mycket för onödiga saker alldeles för ofta. 

Man stannar upp och funderar om man ska gå isär och se om man inte kan bli lyckligare i en annan situation. Vi båda landar i att livet som småbarnsföräldrar och allt annat som eventuellt är en del av ens verklighet inte alltid bara är guld och gröna skogar.. och så fortsätter vi jobba, var för sig och tillsammans på familjelyckan och parrelationen.. 

Vi tror att vi kan hitta tillbaka till mer än bara kärlek till varandra. Även nyfikenhet och lust som inte alls är som den var i början och innan barn - såklart.

Det är tufft, och ibland så önskar man att man hade fler familjer i liknande situationer man kunde bolla med...

Återigen, det krävs älskare och älskarinnor för att långa förhållanden ska hålla. Eftersom ni bara har filmintresse gemensamt, varför inte hitta nån vid sidan om att ha bra sex med också?

Återigen, det krävs älskare och älskarinnor för att långa förhållanden ska hålla. Eftersom ni bara har filmintresse gemensamt, varför inte hitta nån vid sidan om att ha bra sex med också?

För att göra en lång historia kort. Jag och min man har varit tillsammans länge, vi är 35+ och har barn tillsammans. Vi har det underbart, egentligen. Väldigt fint liv och underbara barn, vardagen fungerar utmärkt. Senaste åren har jag dock känt att något saknats. Känt mig ledsen, ensam, frustrerad. Vi har även pratat om det och vi har båda insett att vi betett oss väldigt dåligt mot varandra. När jag för ett par år sedan blev våldsamt förälskad i en annan blev jag tvungen att tänka till ordentligt. Hur kunde detta hända? När jag kom hem till min man kunde jag såklart känna att jag älskar honom men kanske mer som en familjemedlem, väldigt nära vän. När känslorna för den andre ökade insåg jag att jag nog inte var kär i min man. Hade och har inget sug efter att kyssa honom, känner inget när jag gör det, inte särskilt sugen på att ha sex med honom trots att jag älskar att ha det, allt går på rutin. Vi hittar sällan på saker på egen hand utanför hem och familj och när vi väl gör det känns det ovant, vilka är vi, har vi något att prata om. Jag är just nu så trött och frustrerad. För mig känns skilsmässa nästan uteslutet men kan ändå inte sluta att tänka på det. Tänker på barnen och varannan vecka, riva upp barnens liv, flytta från huset, ekonomin och det praktiska, att ha någon att dela allt med. Livsstilen och familjelivet som vi har. Men vad gör man? Kan man leva tillsammans som vänner, fungerar det? Kan man bli kär i någon på nytt när det var flera år sedan det fanns sådana känslor? Jag tror tyvärr inte att rätt känslor kan komma tillbaka, men som sagt så älskar jag honom, han är en så fin person. Någon som har erfarenheter eller tankar?

Detta kan lösas, (allt kan lösas). Men det kräver parterapi.

Detta är inget ni kan fixa själva. Det har gått alldeles för lång tid. Ni har en bra grund att stå på och varma känslor för varandra. Men ni behöver professionell hjälp hur nu ska försöka hitta tillbaka till varandra.

Onani ger det ett helhjärtat försök och på sikt inser att det inte funkar ändå. Då vet ni ju att det inte går. Och då kanske det är lättare att bryta upp med vetskapen att ni verkligen verkligen försökte.

Att vara kär är inte samma som att älska. Man är kär i en illusion, en egen idealiserat bild av den andra. Men att älska är en mycket djupare känsla som kommer genom att man delar livet med varandra över en längre tid och lär känna varandras dåliga sidor också. Jag tycker absolut inte att ni ska separera och du ska ABSOLUT INTE VARA OTROGEN. Prata med varandra, var ärliga och hitta tid för varandra.