Se till totalekonomin.

Har du bättre avkastning på dina fonder än vad du betalar i ränta på lånen så är det givetvis en bättre affär att betala så låg kontantinsats som möjligt.

Förutsatt att du inte en vacker dag få för dig att konsumera upp kapitalet i fonderna....

Nu har ju TS vad jag uppfattar det rätt bra koll på ekonomi, med ett relativt stora tillgångar i fonder.

Vad som "ska in varje månad till boendet" är inte ens lite intressant, betydligt viktigare att se till totalekonomin.

Även om någon "pytsar in" säg 2-300.000:- extra kontant så får det med dagens extemt låga räntor mycket litet utfall på de kronor och ören som ska betalas in i ränta varje månad. Jag slog lite snabb räkning här nu och insäg att om jag själv skulle sänka mitt hypotekslån med 300.000;. så skulle det innebära runt 300:-/mån i minskade ränteutgifter... De 300.000:- skulle kunna ge betydligt mer i avkastning per månad även i ett mycket säkert sparande... No-brainer, som dom säger.

Enda läget som jag ser det vara ens en sak att överväga är när man ligger nära gränsen för att komma under 50% belåningsgrad och därmed slippa amorteringskravet och vinna friheten att själv bestämma över hur man vill sköta sin egen ekonomi.

Eftersom nu TS har en sund ekonomisk grund att stå på så blir förhållandet mellan inkomst och utgifter månadsvis mindre intressant.

TS har genom sin ekonomiska buffert möjlighet att istället lyfta blicken och se till sin totalekonomi i ett längre perspektiv.
Det är ju det som är den stora vinsten av att faktiskt ha en buffert i sin ekonomi, man slipper tvingas till mindre bra ekonomiska beslut eftersom man måste få varje individuell månad att "gå ihop".

Till TS, lyft blicken o räkna på detta ur ett lite längre perspektiv, säg kanske studietiden och nått år ytterligare. Räkna på det ifrån olika håll o red ut vad som ger dig det bästa ekonomiska resultatet totalt under hela denna tid.

Det är mycket mer intressant vad det står längst ner på sista raden.

Givetvis är det viktigt att ha en bugdet i balans över lång sikt, det är ett ganka grundläggande ekonomiskt resonemang.

Men det betyder ju absolut inte att man inte kan lägga upp en strategiskt ekonomisk plan på medllång sikt där man en kortare period har högre utgifter än inkomster.
Om man som många gör lever "löning till löning" och är precis pank sista veckan innan lön kommer, då har man givetvis inte denna möjlighet. Vilket ofta blir som en ond spiral ekonomiskt där du inte har möjlighet att välja alternativ som du vet skulle ge dig bättre ekonomi på lite längre sikt.
"det är dyrt att vara fattig" som det heter.

Det kan mycket väl vara en god idé för TS att göra en budget som under studietiden går back, det är mycket möjligt att genom att göra så stå där efter studietiden med en större påse pengar än innan. Det är ju här fokus bör ligga, hur ska TS göra för att ha så mycket pengar i påsen som möjligt efter studietiden.

Denna möjlighet öppnar upp sig eftersom TS har en buffert att ta av.
Om man som i detta fall har 500.000 i buffert så är det inga problem alls att budgetera att går back 2-3000 i månaden under en 2år period