Svärfar är kanske sjuk och min man kan inte hantera det.
Min svärfar är eventuellt sjuk. Han har symptom på att hans cancer kommit tillbaka och han har undersökts i dagarna. Familjen är så klart orolig, det är jag också och jag har stor förståelse för att min man tycker att situationen är jobbig och tuff.
Men min man kan inte hantera oro. Han blir rent elak mot mig. Hans oro kanaliseras i syrliga kommentarer precis hela tiden. Idag har han anmärkt på allt jag gjort. Jag glömde en trasa framme efter storstädning, vilket han gjorde till en jättegrej. När jag inte höll med honom om en sak blev han sur och kallade mig surkärring. Han suckar och stönar och biter ihop käkarna över allt jag gör. Så här beter han sig absolut inte i vanliga fall.
Jag försöker ha förståelse för att situationen är tuff, men min man vägrar erkänna att han är orolig. "DET ÄR INGET JAG GÅR OCH TÄNKER PÅ", fräste han när jag frågade senast. Han mår bra. Det är inga problem. Det är fint.
Jag blir så jäkla trött på det här. Om svärfar nu har cancer igen, är prognosen dyster. Vår relation kommer inte att klara att han dör. Jag ser inte hur min mans rädsla och sorg kan fungera i ett famljeliv.
Hur når man fram? Det går inte att prata med honom, för det är inget fel på honom. Det är jag som måste skärpa mig. Han är inte orolig. Det finns inget att oroa sig över. Men det gör det ju, det förstår jag också. Jag försöker vara förstående och accepterande, men någon gräns finns ju!