Dejtar en pappa, lättsmält?

Tack för att du är en vettig pappa och partner. Din inställning underlättar förmodligen avsevärt i ett fall som TS befinner sig i.

Jag var själv i ett förhållande med en man med två barn och hur mycket jag än aktiverade barnen (skidor, grillning, turer i skogen, skridskor o.s.v.), så var det aldrig nog och enligt honom var jag inte lika engagerad som barnens mamma och då dög det inte (trots att han själv aldrig aktiverade sina ungar med annat än TV-spel). Efter att ha varit och storhandlat med honom och hans 4-åring och 6-åring, lagat mat och käkat tillsammans med dem ville jag lägga mig i sovrummet med min telefon för en lugn paus, medan han satt och spelade dataspel och barnen satt i vardagsrummet och tittade på barn-TV, men då fick jag minsann höra hur dålig var jag som fick barnen att känna sig ovälkomna för att jag ville ha lite egentid medan barnen satt och roade sig med barn-TV och samtidigt som han själv satt och spelade sitt dataspel. Om detta är fallet för TS, alltså att TS förväntas ta sig an en mammaroll och återskapa en kärnfamilj - spring! Det kommer aldrig att funka. En individ som inte kan förstå att man inte kan ha samma villkorslösa kärlek och lust till att ta sig an barn som inte är ens biologiska och som ställer de kraven är inte en individ som går att bli lycklig med i det långa loppet. Och att som barnlös vara partner med någon som aldrig kommer att kunna sätta ens behov först och vars liv man alltid måste anpassa sig efter - det är uppbyggt för att misslyckas. Det är svårt för biologiska föräldrar att hålla ihop sitt livspussel och sin familj, så hur svårt är det då inte att få det att funka när den ena inte ens är biologisk förälder till barnen man lever med?