• Anonym (Bride2be)

    Planerar bröllop - ska det vara såhär? (börjat tvivla)

    Hej!

    Jag och min man2be har varit ihop i 9 år, vi har bott ihop i 8 år och äger gemensam villa, husdjur, bilar, båt ect. Vi har alltid haft en "enkel" relation och har sällan behövt jobba på vårt förhållande, så som man hör att många andra får göra. Det har kommit naturligt för oss att ha vardagsromantik, dejta ect. Sexet har alltid varit bra och vi har väldigt kul ihop. Låter ju bra?!

    Min sambo friade 2018 och detta var inte ett planerat frieri, alltså jag visste ingenting och blev både överraskad och glad. Efteråt trodde jag att vi skulle börja planera bröllop men INGET hände. Jag tog upp ämnet gång på gång men fick höra att vi behövde spara mer pengar, att det inte var bråttom ect. 

    Någonstans här började relationen gå utför. Vi slutade mer eller mindre att ha sex (har det i skrivande stund typ 1 gång var 4:e månad) och vi började bråka och tjafsa mer och mer om allt möjligt. Jag har gång på gång ifrågasatt varför vi inte gifter oss och han har hävdat att han verkligen vill detta, att han inte har kalla fötter ect men att det känns som att vi redan är gifta. Efter ett rejält gräl där jag sa att jag börjat ifrågasätta vår relation så började vi äntligen planera bröllop. Vi skulle gift oss i år men fick ställa in pga pandemin. Vi har även gått igenom flera familjetragedier som tärt på vår hälsa och på vår relation. 

    Nu har vi tagit ett nytag men jag är inte glad. Jag upplever att hela grejen mest är krånglig. Min sambo är återigen rätt oengagerad och ibland funderar jag på om vi lever mer som vänner än som ett par? Vi jobbar, sköter huset, dör i soffan framför tvn på kvällarna och sedan börjar det om. Jag vet att han älskar mig och att jag älskar honom men jag känner mig ändå så himla besviken. Tjafs om allt möjligt avlöser varandra och jag minns inte sist som vi t ex tungkysstes. Har inte haft sex på typ 4-5 månader och pratar mer om problem på jobbet än om oss och om framtiden. Jag har hittills fått sköta allt avseende bröllopet, han säger att han är engagerad men visar det överhuvudtaget inte med handling. 

    Jag har drömt om den här dagen hela mitt 35-åriga liv men det känns inte som jag trodde det skulle göra. Jag såg framför mig hur passionen skulle flöda mellan oss och hur vi skulle gå på stan och pröva tårtor och titta på blommor men så är definitivt inte verkligheten. Jag tvivlar på vad han vill (och får höra att det är löjligt av mig) och värre; jag tvivlar på vad jag själv vill iom att detta inte alls är vad jag har drömt om. Känns som vi lever som två pensionärer med separata liv, jag gillar inte hans familj och vänner och han gillar inte mina. Jag vill planera och drömma och han vill prata om sitt jäkla jobb och spela tv-spel. Vår tidigare så enkla relation känns plötsligt som allt annat än enkel och jag längtar efter hur det var innan han friade. 

    Är det fler än jag som känner/känt så här inför ett bröllop? Eller är jag ensam om att uppleva detta medan alla andra springer runt i rosa bröllopsbubblor och är galet lyckliga och förväntansfulla? 

  • Svar på tråden Planerar bröllop - ska det vara såhär? (börjat tvivla)
  • Fjäril kär

    Vill du verkligen gifta dig under dessa förutsättningar? Vill du verkligen planera bröllop med nån som inte vill?

    Jag skulle backa och lägga bröllopet på is och istället prioritera ert förhållande och börja om på nytt att hitta tillbaka till kärleken och passionen igen och verkligen läka allt trasigt. Det är inte läge att börja gnälla om tårtsmaker när ni inte ens längre har sex om du förstår hur jag menar... Det känns som att ni har viktigare saker att lägga fokus på än tårtor och tärnklänningar.

  • lövet2

    Nja, alltså, så där ska det ju inte vara. I mina ögon finns det två anledningar att gifta sig:

    1. Förälskelse, romantik, rosa moln, man kan bara inte stå ut med att inte gifta sig. Båda vill, båda är i ett lyckorus. Kanske båda hjälps åt med planering och praktiska grejor, men kanske det bara är en. Huvudsaken är att båda är nöjda med den fördelningen.

    2. Man gifter sig av praktiska och förnuftiga skäl. Det kan vara djup kärlek eller bara vänskap - huvudskälet är ändå inte det där med romantik och drömmar. Kanske man har ett företag tillsammans, barn, man vill ha tryggheten i ett äktenskap, det kan vara krav från släkten (som man av någon anledning känner att man vill gå med på), man vill planera arvsfrågan för säkerhets skull, en part vill flytta till den andra partens land. Något sådant. Vem som sköter planeringen av bröllopet spelar egentligen ingen större roll, bara man är överens.

    Du och din sambo verkar inte ha någon anledning alls att gifta er. Den enda anledningen ser ut att vara hans frieri. Varför gå vidare med bröllopet ens?

  • honny

    Varför är själva bröllopet så viktigt för dig när relationen uppenbarligen är dålig? 

  • Anonym (Bride2be)
    Fjäril kär skrev 2020-10-24 15:12:43 följande:

    Vill du verkligen gifta dig under dessa förutsättningar? Vill du verkligen planera bröllop med nån som inte vill?

    Jag skulle backa och lägga bröllopet på is och istället prioritera ert förhållande och börja om på nytt att hitta tillbaka till kärleken och passionen igen och verkligen läka allt trasigt. Det är inte läge att börja gnälla om tårtsmaker när ni inte ens längre har sex om du förstår hur jag menar... Det känns som att ni har viktigare saker att lägga fokus på än tårtor och tärnklänningar.


    Nej, det är ju inte kul omständigheter alls. Jag vet bara inte varför det ens blivit så här mellan oss när det varit mer eller mindre perfekt i så många år. Men samtidigt så har vi redan skjutit på det och så är det detta med barn som vi snart behöver börja tänka på med utifrån ålder... Plus att det givetvis skulle vara förudmjukande att ställa in igen... 

    Sedan finns ju den känslomässiga aspekten med, att jag älskar honom och det liv som vi haft tillsammans men som verkar vara lite på "paus" för tillfället. Känns helt omöjligt att se mig själv med någon annan. Kanske borde man gå och prata med någon parterapeut eller ngt?
  • Anonym (Lotta)

    Nästan exakt samma hade vi och vi genomförde bröllopet ändå. (eller rättare sagt, jag ensam planerade och såg till att vi blev gifta) Två år senare var skilsmässan ett faktum. Vårt förhållande blev snäppet värre efter bröllopet och det vi hade ignorerat under bröllopsplaneringen blev helt enkelt en käftsmäll för oss. När det inte längre fanns ett bröllop att skylla ifrån sig på vad gäller tjafs, stök och dåligt engagemang så fick vi ju svart på vitt att det inte var bröllopet som var den felande länken utan hela vårt förhållande.

  • Anonym (Bride2be)
    lövet2 skrev 2020-10-24 15:22:47 följande:

    Nja, alltså, så där ska det ju inte vara. I mina ögon finns det två anledningar att gifta sig:

    1. Förälskelse, romantik, rosa moln, man kan bara inte stå ut med att inte gifta sig. Båda vill, båda är i ett lyckorus. Kanske båda hjälps åt med planering och praktiska grejor, men kanske det bara är en. Huvudsaken är att båda är nöjda med den fördelningen.

    2. Man gifter sig av praktiska och förnuftiga skäl. Det kan vara djup kärlek eller bara vänskap - huvudskälet är ändå inte det där med romantik och drömmar. Kanske man har ett företag tillsammans, barn, man vill ha tryggheten i ett äktenskap, det kan vara krav från släkten (som man av någon anledning känner att man vill gå med på), man vill planera arvsfrågan för säkerhets skull, en part vill flytta till den andra partens land. Något sådant. Vem som sköter planeringen av bröllopet spelar egentligen ingen större roll, bara man är överens.

    Du och din sambo verkar inte ha någon anledning alls att gifta er. Den enda anledningen ser ut att vara hans frieri. Varför gå vidare med bröllopet ens?


    Men känner man så som du skriver på punkt 1 när man varit ihop i så många år och har sin första kris/svacka? 

    Tänker att en annan anledning att gå vidare är vår kärlek för varandra. Den är ju inte över även om relationen just nu inte känns så bra. 
  • Anonym (Bride2be)
    honny skrev 2020-10-24 15:28:03 följande:

    Varför är själva bröllopet så viktigt för dig när relationen uppenbarligen är dålig? 


    Tja, först att jag drömt och längtat efter detta i många år. Sedan är det praktiska saker med som mer trygghet och skydd, ålder, barnfrågan ect. 
  • Fjäril kär
    Anonym (Bride2be) skrev 2020-10-24 15:39:22 följande:

    Nej, det är ju inte kul omständigheter alls. Jag vet bara inte varför det ens blivit så här mellan oss när det varit mer eller mindre perfekt i så många år. Men samtidigt så har vi redan skjutit på det och så är det detta med barn som vi snart behöver börja tänka på med utifrån ålder... Plus att det givetvis skulle vara förudmjukande att ställa in igen... 

    Sedan finns ju den känslomässiga aspekten med, att jag älskar honom och det liv som vi haft tillsammans men som verkar vara lite på "paus" för tillfället. Känns helt omöjligt att se mig själv med någon annan. Kanske borde man gå och prata med någon parterapeut eller ngt?


    Är det inte ännu mer förödmjukande att genomföra ett bröllop för att sen inse att ni måste skiljas?
  • Anonym (Bride2be)
    Anonym (Lotta) skrev 2020-10-24 15:40:20 följande:

    Nästan exakt samma hade vi och vi genomförde bröllopet ändå. (eller rättare sagt, jag ensam planerade och såg till att vi blev gifta) Två år senare var skilsmässan ett faktum. Vårt förhållande blev snäppet värre efter bröllopet och det vi hade ignorerat under bröllopsplaneringen blev helt enkelt en käftsmäll för oss. När det inte längre fanns ett bröllop att skylla ifrån sig på vad gäller tjafs, stök och dåligt engagemang så fick vi ju svart på vitt att det inte var bröllopet som var den felande länken utan hela vårt förhållande.


    Vad ledsamt att höra Vad var det som gjorde att ni inte funkade ihop?
  • honny
    Anonym (Bride2be) skrev 2020-10-24 15:42:18 följande:
    Tja, först att jag drömt och längtat efter detta i många år. Sedan är det praktiska saker med som mer trygghet och skydd, ålder, barnfrågan ect. 
    Du har drömt om att gifta dig med en man som du har ett i princip sexlöst förhållande med, som med alla sina handlingar visar att han inte vill? Du verkar ha gått upp i någon slags bröllopsfeber. Vad med bröllopet kommer göra dig lycklig, när förhållandet uppenbart inte är bra?
  • Anonym (Louise)

    Är det bröllopet som skapat detta eller är det så att bröllopet dragit upp och satt fingret på något som ni blundat för hittills?

    Är det det första så kanske ni ska pausa med bröllopsförberedelserna och istället hitta tillbaka till varandra.

    Är det det andra så får ni utvärdera. Gå på familjerådgivning. Prata öppet med varandra.

    Det du säger om hans familj och vänner, och att han bara pratar jobb och spel, låter inte som något som kommit nu utan som något som funnits hela tiden?

  • Anonym (CE)

    Jag är lite rädd för att gifta mig just för det här. Det känns som vissa relationer blir sämre när det pratas giftermål. Kanske växer förväntningarna på relationen? Och kvinnorna har en förväntan att karlarna brinner lika mycket för själva bröllopsbestyren som de själva... Men rent krasst har jag aldrig hört en karl prata om sina bröllopsdrömmar eller gilla att fundera över mat, dukning, kyrka, gästlista osv.

    Det känns som att du behöver fundera över vad som gnager i er relation. En stor sak verkar ju vara bröllopet i sig. Frågan är om han blev skrämd av vad ett bröllop betyder för dig? För honom kanske det mer handlade om att bli gift, inte giftemålet i sig och alla förväntningar runt om. Och att det sen eskalerat till ett större problem? Och kanske får er båda att ifrågasätta er relation till och från?

  • Anonym (Bride2be)
    Anonym (Louise) skrev 2020-10-24 16:00:05 följande:

    Är det bröllopet som skapat detta eller är det så att bröllopet dragit upp och satt fingret på något som ni blundat för hittills?

    Är det det första så kanske ni ska pausa med bröllopsförberedelserna och istället hitta tillbaka till varandra.

    Är det det andra så får ni utvärdera. Gå på familjerådgivning. Prata öppet med varandra.

    Det du säger om hans familj och vänner, och att han bara pratar jobb och spel, låter inte som något som kommit nu utan som något som funnits hela tiden?


    Jag tror att det är bröllopet i sig iom att det var efter frieriet som allt började gå utför. Och han friade på helt eget bevåg, jag har aldrig tvingat honom eller lämnat bröllopstidningar framme eller ngt sånt Men något har ju uppenbarligen hänt efter det. 

    Problemet med att pausa är att vi dels mister en hel del pengar iom att jag bokat lokal, fotograf ect. Sedan bor vi på ett ställe med extrema köer, man behöver seriöst boka saker här 2 år i förväg för att ens kunna genomföra ett bröllop. Sån galen konkurrens. Min tanke är väl att fortsätta boka allt "nödvändigt" och sedan pausa med alla detaljer och jobba på relationen men jag vet inte om det är en sund tanke. 
  • Anonym (Bride2be)
    Anonym (CE) skrev 2020-10-24 16:16:13 följande:

    Jag är lite rädd för att gifta mig just för det här. Det känns som vissa relationer blir sämre när det pratas giftermål. Kanske växer förväntningarna på relationen? Och kvinnorna har en förväntan att karlarna brinner lika mycket för själva bröllopsbestyren som de själva... Men rent krasst har jag aldrig hört en karl prata om sina bröllopsdrömmar eller gilla att fundera över mat, dukning, kyrka, gästlista osv.

    Det känns som att du behöver fundera över vad som gnager i er relation. En stor sak verkar ju vara bröllopet i sig. Frågan är om han blev skrämd av vad ett bröllop betyder för dig? För honom kanske det mer handlade om att bli gift, inte giftemålet i sig och alla förväntningar runt om. Och att det sen eskalerat till ett större problem? Och kanske får er båda att ifrågasätta er relation till och från?


    Jag tror du har helt rätt. För honom är äktenskapet viktigt men inte bröllopet. Han säger att han lika gärna kan gå till rådhuset med mig. Tror att han nog blivit lite skrämd i kombination med att vi haft en del tragedier i familjen de sista två åren (död, allvarliga sjukdomar, arbetslöshet) så vi har båda mått rätt dåligt och varit stressade. 
    För mig är bröllopet också viktigt, inte bara äktenskapet. Låter kanske ytligt men jag har seriöst drömt om att gifta mig sedan jag var liten. På den tiden var brudgummen rätt oviktig men så är det ju såklart inte nu. Jag vill ju gifta mig med h o n o m. Men jag har nog en hel del krav på den stora dagen. Och det har väckt mycket hos oss båda. 
  • Anonym (Lotta)
    Anonym (Bride2be) skrev 2020-10-24 15:43:12 följande:

    Vad ledsamt att höra Vad var det som gjorde att ni inte funkade ihop?


    Lite samma som er. Slitiga småbarnsåren och få ihop vardagen och egna intressen samt yttre saker från familjen och vänner som tog hårt på oss. Det visade sig att vi inte klarade av att hantera dom motgångar vi fick känna på. Att den passionerade kärlek vi hade från början gjorde att vi ignorerade vissa varningsklockor och inte tog tag i dom bitar vi borde arbetat på från start. Det är lätt att tycka att det löser sig när man är galet kär och på så sätt strunta i att deala med saken där och då. Vi sköt problemen framför oss hela tiden istället för att ta konflikten. Men sakta men säkert kom sprickorna i fasaden och nånstans tyckte jag att det var vettigt att gifta oss för att säkra det trygga juridiska för barnen etc och för att jag trodde att det skulle lösa våra problem. Istället blev problemen större under planeringen då exet inte engagerade sig utan bara ryckte på axlarna och inte hade nån åsikt. Istället för att inse att han inte ville gifta sig trasslade jag in mig i bortförklaringar om barndomsdrömmar, typiskt karlar, kalla fötter, praktisk juridik, ville inte göra mamma besviken etc etc... Bröllopet blev fantastiskt bra och jag kände mig kär och vi hade en passionerad vecka efter bröllopet men sen kom verkligheten ikapp sakta men säkert. Allt var ju precis som vanligt ändå i slutändan. Han slutade inte att spela tv-spel och han tog inte mer ansvar bara för att vi var gifta. Jag fick ändå dra största lasset med barn, tvätt, julen, svärmor och allt annat... Det gick utför katastrofalt fort och en dag kunde vi inte sluta gräla och han kastade ur sig att han inte ville gifta sig, kände sig lurad och att han ville skiljas. Sen gick han. Och så var det slut efter 15 år.
  • Fjäril kär
    Anonym (Bride2be) skrev 2020-10-24 16:26:26 följande:

    Jag tror du har helt rätt. För honom är äktenskapet viktigt men inte bröllopet. Han säger att han lika gärna kan gå till rådhuset med mig. Tror att han nog blivit lite skrämd i kombination med att vi haft en del tragedier i familjen de sista två åren (död, allvarliga sjukdomar, arbetslöshet) så vi har båda mått rätt dåligt och varit stressade. 

    För mig är bröllopet också viktigt, inte bara äktenskapet. Låter kanske ytligt men jag har seriöst drömt om att gifta mig sedan jag var liten. På den tiden var brudgummen rätt oviktig men så är det ju såklart inte nu. Jag vill ju gifta mig med h o n o m. Men jag har nog en hel del krav på den stora dagen. Och det har väckt mycket hos oss båda. 


    Då kanske det är läge att tänka om och vara villig att kompromissa. Din vilja är inte viktigare än hans

    Man kan självklart ha en klänning för 200.000 och ändå gifta sig en torsdag i rådhuset. Man kan gifta sig i jeans fast man väljer kyrka och 100 gäster. Allt är liksom inte hugget i sten.

    Så sätt er ner med block och penna och tänk nytt. Vad är du villig att offra för att tillmötesgå hans tankar om att gifta sig? Vad kan han kompromissa om så att du känner dig nöjd? Kan ett temabröllop vara lösningen? Typ rockabilly med jeans och brudklänning? Gifta er på en raggarträff? Boka vigsel på en kryssning? Gifta er i en kohage med picknick? Dropin-vigsel på Skansen?
  • Anonym (Anne)
    Anonym (Bride2be) skrev 2020-10-24 16:26:26 följande:

    Jag tror du har helt rätt. För honom är äktenskapet viktigt men inte bröllopet. Han säger att han lika gärna kan gå till rådhuset med mig. Tror att han nog blivit lite skrämd i kombination med att vi haft en del tragedier i familjen de sista två åren (död, allvarliga sjukdomar, arbetslöshet) så vi har båda mått rätt dåligt och varit stressade. 

    För mig är bröllopet också viktigt, inte bara äktenskapet. Låter kanske ytligt men jag har seriöst drömt om att gifta mig sedan jag var liten. På den tiden var brudgummen rätt oviktig men så är det ju såklart inte nu. Jag vill ju gifta mig med h o n o m. Men jag har nog en hel del krav på den stora dagen. Och det har väckt mycket hos oss båda. 


    Bröllopsdagen är ER dag, inte bara din. Ni måste göra det till er gemensamma stora dag. Och om din festman inte vill ha den sortens bröllop som du önskar då måste ni kompromissa och mötas på en nivå som är ok för båda.

    Jag förstår att du har drömmar. Men i slutändan är det relationen och själva äktenskapet som är viktigt, inte en festdag. Ni måste arbeta på relationen nu. Det viktiga är INTE servetter, klänningar och prassel utan att ni hittar tillbaka till varandra igen. Det är det enda som betyder något.

    När ni gjort detta DÅ kan ni tillsammans börja planera ett bröllop och då utifrån bådas önskemål.

    Skjut upp bröllopet, skitsamma om det är pinsamt. Ni kan inte gifta er när er relation är såpass dålig som den är nu.

    Jag tycker ni ska gå i parterapi.
Svar på tråden Planerar bröllop - ska det vara såhär? (börjat tvivla)