Planerar bröllop - ska det vara såhär? (börjat tvivla)

Vill du verkligen gifta dig under dessa förutsättningar? Vill du verkligen planera bröllop med nån som inte vill?

Jag skulle backa och lägga bröllopet på is och istället prioritera ert förhållande och börja om på nytt att hitta tillbaka till kärleken och passionen igen och verkligen läka allt trasigt. Det är inte läge att börja gnälla om tårtsmaker när ni inte ens längre har sex om du förstår hur jag menar... Det känns som att ni har viktigare saker att lägga fokus på än tårtor och tärnklänningar.

Nja, alltså, så där ska det ju inte vara. I mina ögon finns det två anledningar att gifta sig:

1. Förälskelse, romantik, rosa moln, man kan bara inte stå ut med att inte gifta sig. Båda vill, båda är i ett lyckorus. Kanske båda hjälps åt med planering och praktiska grejor, men kanske det bara är en. Huvudsaken är att båda är nöjda med den fördelningen.

2. Man gifter sig av praktiska och förnuftiga skäl. Det kan vara djup kärlek eller bara vänskap - huvudskälet är ändå inte det där med romantik och drömmar. Kanske man har ett företag tillsammans, barn, man vill ha tryggheten i ett äktenskap, det kan vara krav från släkten (som man av någon anledning känner att man vill gå med på), man vill planera arvsfrågan för säkerhets skull, en part vill flytta till den andra partens land. Något sådant. Vem som sköter planeringen av bröllopet spelar egentligen ingen större roll, bara man är överens.

Du och din sambo verkar inte ha någon anledning alls att gifta er. Den enda anledningen ser ut att vara hans frieri. Varför gå vidare med bröllopet ens?

Varför är själva bröllopet så viktigt för dig när relationen uppenbarligen är dålig? 

Nej, det är ju inte kul omständigheter alls. Jag vet bara inte varför det ens blivit så här mellan oss när det varit mer eller mindre perfekt i så många år. Men samtidigt så har vi redan skjutit på det och så är det detta med barn som vi snart behöver börja tänka på med utifrån ålder... Plus att det givetvis skulle vara förudmjukande att ställa in igen... 

Sedan finns ju den känslomässiga aspekten med, att jag älskar honom och det liv som vi haft tillsammans men som verkar vara lite på "paus" för tillfället. Känns helt omöjligt att se mig själv med någon annan. Kanske borde man gå och prata med någon parterapeut eller ngt?

Nästan exakt samma hade vi och vi genomförde bröllopet ändå. (eller rättare sagt, jag ensam planerade och såg till att vi blev gifta) Två år senare var skilsmässan ett faktum. Vårt förhållande blev snäppet värre efter bröllopet och det vi hade ignorerat under bröllopsplaneringen blev helt enkelt en käftsmäll för oss. När det inte längre fanns ett bröllop att skylla ifrån sig på vad gäller tjafs, stök och dåligt engagemang så fick vi ju svart på vitt att det inte var bröllopet som var den felande länken utan hela vårt förhållande.

Är det bröllopet som skapat detta eller är det så att bröllopet dragit upp och satt fingret på något som ni blundat för hittills?

Är det det första så kanske ni ska pausa med bröllopsförberedelserna och istället hitta tillbaka till varandra.

Är det det andra så får ni utvärdera. Gå på familjerådgivning. Prata öppet med varandra.

Det du säger om hans familj och vänner, och att han bara pratar jobb och spel, låter inte som något som kommit nu utan som något som funnits hela tiden?

Jag är lite rädd för att gifta mig just för det här. Det känns som vissa relationer blir sämre när det pratas giftermål. Kanske växer förväntningarna på relationen? Och kvinnorna har en förväntan att karlarna brinner lika mycket för själva bröllopsbestyren som de själva... Men rent krasst har jag aldrig hört en karl prata om sina bröllopsdrömmar eller gilla att fundera över mat, dukning, kyrka, gästlista osv.

Det känns som att du behöver fundera över vad som gnager i er relation. En stor sak verkar ju vara bröllopet i sig. Frågan är om han blev skrämd av vad ett bröllop betyder för dig? För honom kanske det mer handlade om att bli gift, inte giftemålet i sig och alla förväntningar runt om. Och att det sen eskalerat till ett större problem? Och kanske får er båda att ifrågasätta er relation till och från?

Vad ledsamt att höra Vad var det som gjorde att ni inte funkade ihop?

Jag tror du har helt rätt. För honom är äktenskapet viktigt men inte bröllopet. Han säger att han lika gärna kan gå till rådhuset med mig. Tror att han nog blivit lite skrämd i kombination med att vi haft en del tragedier i familjen de sista två åren (död, allvarliga sjukdomar, arbetslöshet) så vi har båda mått rätt dåligt och varit stressade. 

För mig är bröllopet också viktigt, inte bara äktenskapet. Låter kanske ytligt men jag har seriöst drömt om att gifta mig sedan jag var liten. På den tiden var brudgummen rätt oviktig men så är det ju såklart inte nu. Jag vill ju gifta mig med h o n o m. Men jag har nog en hel del krav på den stora dagen. Och det har väckt mycket hos oss båda. 

Jag tror du har helt rätt. För honom är äktenskapet viktigt men inte bröllopet. Han säger att han lika gärna kan gå till rådhuset med mig. Tror att han nog blivit lite skrämd i kombination med att vi haft en del tragedier i familjen de sista två åren (död, allvarliga sjukdomar, arbetslöshet) så vi har båda mått rätt dåligt och varit stressade. 

För mig är bröllopet också viktigt, inte bara äktenskapet. Låter kanske ytligt men jag har seriöst drömt om att gifta mig sedan jag var liten. På den tiden var brudgummen rätt oviktig men så är det ju såklart inte nu. Jag vill ju gifta mig med h o n o m. Men jag har nog en hel del krav på den stora dagen. Och det har väckt mycket hos oss båda.