46 år, gravid, kaos

Du väljer själv om du vill berätta, men jag tycker inte du gör fel om du inte berättar, varför liksom strö salt i såret?

Men hur du än gör, så har du inte ansvar för hans barnlängtan. Du har dina skäl att göra abort, och det borde han förstå.

Om jag inte ville ha barnet skulle jag göra abort och inte säga någonting till honom. Din hälsa står ju på spel. 

Är du streliriserad så är du inte gravid utan skengravid.

Det händer att äggledare läker ihop. Det är inte superduperovanligt. Och jag har testat positivt. Det gör man inte som skengravid.

Tack. Och jag har ju också ansvar för de barn jag redan har. Som inte ens vet att vi ska skiljas. Ett surprisesyskon och en ny "pappa" till det känns inte som en bra variant.

Så är det onekligen. Jag skulle kunna få fysiska men för livet.

I din ålder och med dina förutsättningar skulle jag göra abort. Tycker inte att du ska berätta det för precis som du säger så bespara han det lidandet. Visst lite oetiskt men varför ska han må dåligt? Ibland är det bättre att vara lyckligt ovetandes.

Säger som dom andra, gör abort och säg inget till honom. Det är din kropp, ditt val. Vad han inte vet har han inte ont av.

Vill du inte ha barnet är det helt okej att göra abort. Du är inte ansvarig för huruvida han får barn eller inte. Tänk på dig själv och dina barn först och främst istället.

Som alla andra säger skulle jag inte heller berätta något för honom om jag gör abort. Det känns lite onödigt att berätta, speciellt om du vet att han gärna vill ha barn.

Tycker du ska börja med att ringa vården pch berätta att du är 46år, steriliserad och nu fått positivt på ett gravtest för att verkligen vara säker så det inte är något annat som ställer till det positiva testet.

När du sedan är säker på att det är en graviditet så tycker jag att du ska göra precis som DU vill och du behöver inte alls berätta något för pappan. Hans barnlängtan är inte ditt ansvar men i det här fallet tror jag att han mår bättre av att inte veta.

Detta var en knivig situation...

Vill du inte ha barnet tycker inte jag att du ska bära fram det för en annan persons skull. Det är inte heller rätt emot barnet kan jag tycka. Nu tror jag inte du skulle behandla barnet dåligt men man kan se dålig behandling jämte mot oönskade barn i länder där exempelvis abort är emot lagen... Min poäng med detta är att utfallet kan bli väldigt dåligt om man tvingar mammor att behålla oönskade barn. Det måste genuint vara ditt val och ingen annans!

Det är din kropp och din hälsa. Om du riskerar din hälsa så har du all rätt att avbryta graviditeten.

Har du en läkare du kan prata med angående graviditeten? Endel kvinnor måste avbryta graviditeter för riskerna är för stora för mamman. Jag tänker att du först och främst borde ha ett samtal med din läkare om detta och höra på vilka råd han/hon ger rent medicinskt för din specifika sjukdomsbild. Det kan också vara så att barnets hälsa utsätts för stora risker?

Om du väljer att avbryta skulle jag inte berätta för mannen. Men jag personligen skulle inte kunna fortsätta träffa honom efteråt (nu har ni redan avslutat förhållandet). Det skulle kännas fel för mig att fortsätta relationen med en sån typ av hemlighet.

Om du önskar barnet (det kan växla väldigt från dag till dag) så är det heller inget fel i att behålla det. Möjligt det blir mycket jobb med att hantera tonåringarnas känslor med både skilsmässa och nytt syskon men i slutändan tror jag det skulle lösa sig.

Men du ska ta det beslutet du känner är mest rätt för dig. Inget beslut är fel!

En abort medför också väldigt mycket känslor (var beredd på att det kan komma gråtattacker och irrationella känslor i efterhand).

Detta var kanske inte så hjälpsamt? Inget entydigt svar för det kan ingen annan än du ge dig själv...

Jag hoppas du finner din lösning på det här dilemmat!

Kram

Tusen tack för alla era kloka inlägg! Jag blir glad och tacksam för att ni tar er tid.

Jag ska ringa min läkare imorgon för att kolla alla medicinska fakta både för egen del och för fostret (med tanke på de mediciner jag redan tagit). Kanske gör det beslutet lättare.

Alla mediciner kan du kolla själv på janusinfo. 

Tack. Men på min står det i princip bara att man ska rådgöra med läkare om man vill bli gravid eller direkt kontakta läkare om man blir oplanerat gravid.

Det är väldigt hög sannolikhet för missfall i din ålder, förmodligen kommer du inte ens behöva din inbokade aborttid. Att berätta för honom tillför inget.

Risken är ungefär 50-50, så om man inte vill ha barn måste man ändå boka en abort.

Jag tror inte på slump. Följ ditt hjärta, nu har du en till chans <3

Först och främst, kram!

Verkar inte vara en lätt sits.

Både jag och min man har tre barn var sedan tidigare, så stjärnfamilj här med 6 barn. De mellersta är i samma ålder som dina.

Blev i våras oplanerat gravid.

Valde att behålla, kanske mest för att min man blev så glad över beskedet och det kändes som att jag inte ville ta ifrån honom den lycka han kände. Konstigt resonerat kanske, men krypande kom känslan för mig med och nu kan jag inte vänta tills mini är här hos oss.

Naturen löste det hela åt mig genom missfall innan jag hann göra något ingrepp. Tack för era svar.

Ja ibland får man både sörja sina skenande fantasier en smula och tacka naturen på en gång.

Jag blev själv gravid vid 46 trots spiral och BM gjorde värsta cirkusen och sa grattis och ville dra ut spiralen.

Jag sa: Nej, vi ska inte ha fler barn, nu har vi is i magen och väntar några veckor bara och ser vad som händer. Och det blev inget heller, tack och lov.

(Men då visste jag iofs att min man verkligen inte ville ha fler barn, det var han som sagt stopp innan.)