• Tue 27 Oct 2020 17:04
    1948 visningar
    7 svar
    7
    1948

    Är mormor som behöver råd

    Är en ledsen mormor som borde känna glädje, men.......

    Min dotters svärmor är totalt respektlös.

    Det började innan förlossningen då började hon tjata och tjata att dom skulle få gamla plastleksaker (som innehåller gift ftaler bl a), kläder och sängkläder. Vagn var onödigt att dom köpte för det hade hon sparat.

    Till saken hör att grejerna är närmare 25-30 år gamla och första barnet är det lite kul att köpa egna saker om pengar finns såklart.

    Dottern o sambon tackade nej.

    Dom förklarade för oss alla , när barnet är fött så säger vi till när ni får komma och hälsa på. Ca 9 timmar efter förlossningen ringer hon o frågar om hon får komma för hon jobbar ändå på sjukhuset, när hennes son sa nej bad hon om att få prata med min nyförlösta dotter, som också sa nej.

    Till Jul lämnade hon över julklappar till barnbarnet längst ner under paketen hade hon stoppat ner leksaker som dom tidigare tackat nej till.

    Hon lägger sig i deras ekonomi, tycker inte att dom ska köpa hus och oroar sig för att hennes 29 år gamla son inte umgås med sina gamla killkompisar.

    Hon tyckte att hennes son skulle åka på en jobbresa med övernattning ca 25 mil enkel resa ca 4: veckor innan BF. Det tyckte hon inte var konstigt alls eftersom dom flesta brukar gå över tiden.

    I somras började hon igen, först berättade hon hur mycket jobb hon lagt ner på att ta fram leksakerna gått igenom allt och diskat detta. Så det var bara för dom att plocka hem nu. Hennes son tyckte det var bättre om leksakerna var kvar hos henne så kunde barnet leka med det där istället. Det lyssnade hon inte på utan informerad 1 gång till och 2 ggr till min dotter. Dagen efter ringer hon till sin son och säger att hon ska på semester och tänkte lämna av leksakerna som dom inte tog med.

    Slutade med att hon dumpade av 4 stora plastlådor och en sopsäck med gamla o trasiga gossedjur.

    Sedan fortsätter karusellen att hon kommer och lämnar av saker och har åsikter om det mesta. Min dotter har bitit ifrån ett par gånger och det gillar hon inte.

    Då börjar hon gråta och leka martyr. Hon kallade oss på "möte" för ca ett år sedan pga hon ansåg att vår dotter inte var snäll. Slutade med att jag skulle bara veta att det inte var lätt att vara farmor. Jag svarade bara att det brukar inte vara ett problem om man visar respekt och detta kan vi inte hjälpa henne med , utan detta är någonting som hon själv måste jobba med. Jobba på att skapa goda relationer

    Nu har det gått över till att hon och hennes nya man börjat exkludera min dotter.

    Nu skapar hon drama mellan min dotter och hennes sambo.

    Hon skapar drama mellan min dotter och andra familjemedlemmar, detta gör hon på ett mycket utstuderat, övertygande och listigt sätt. Där det är svårt att "ta" på hon har alltid bra ursäkter och ursäktas av sin son att hans mamma gråter, och leker förkrossad och menar att hon måste ha missförstått min dotter. Det är SÅ synd om henne.

    Dotterns svärmor ex (farfar( har varnat sin son och min dotter för att hon är manipulativ, ge henne inte lillfingret hon tar allt. Låt henne inte bestämma för då tar hon över.

    Och hon har lyckats manipulera sin son nu. Till saken hör att farfar och farmor har ingen kanon relation men åtminstone kan han uppföra sig på te x släkträffar, det finns ingen osämja från hans sida där han försöker förtala henne.

    Jag har nu satt ner foten och gett min åsikt i detta efter att dottern frågade om råd

    .

    Jag anser att hennes sambo ska bita ifrån till sin närgångna mamma, hålla sig till det han och min dotter har bestämt. Han ska inte göra som mamma säger och köra över sin partner.

    Hennes sambo ska främst vara lojal mot sin nya familj och utgå ifrån att hon inte hittar på och ljuger.

    Kan han inte vara lojal mot sin nya familj och backa upp sin sambo så hon bryter ihop psykiskt så ska man inte bo tillsammans.

    Tyvärr är det nog detta som hans mamma vill.

    För då kan hon få ha sitt barnbarn varannan jul, påsk, midsommar o varannan vecka och även tillgång till sin son.

    Är detta ett Frisk beteende?

    För mig känns det som om detta är en diagnos.

    Hur tycker ni att familjerna ska hantera detta?

    Hans mamma och nya man går det inte att resonera med.


    Bekymrad mormor hoppas på svar.
  • Svar på tråden Är mormor som behöver råd
  • Magica­l
    Tue 27 Oct 2020 17:54
    #1
    +1

    Man ska väl inte ropa diagnos bara för att folk inte som man är själv, men visst låter det bekymmersamt. Jag tror hon bara är väldigt van att få som hon vill, alt. att hon har svårt att släppa sin son och inte vill acceptera att han numera har en egen kärnfamilj där mamman faktiskt inte ingår. 

    Men du kan inte göra annat än att stötta din dotter om hon pratar mer om detta med dig, mer är inte din roll. Hon och hennes man måste kunna bestämma över hur de vill hantera hans föräldrar, liksom din dotter (utgår jag från) pratar med honom om vad de tycker om hennes släkt (tex dig). 

    Du beskriver att de säger ifrån, så det är bara att de fortsätter. De får utesluta farmor ur sina liv om det är för hemskt. 

  • Izabel­laaa
    Thu 29 Oct 2020 15:44
    #2

    Min sambo och jag har precis samma problem med svärmor! Hon struntar fullständigt i vad vi har sagt och gör som hon vill. Vi har funderat på om det är så att hon inte lyssnar, men vi börjar inse att det snarare handlar om att hon vill bestämma. Eller är det för att jävlas? För det är främst när jag satt upp regler för våra barn som hon gör tvärtemot.

    Hon ställer också retoriska frågor som " Ni kommer väl inte låta A börja förskolan för tidigt?" Eller "Ni låter väl inte S hålla på med för många olika sporter?".

    Vi har börjat lessna så pass mycket att vi inte orkar träffa henne längre. Vi har försökt prata med henne men hon tar på sig offerkoftan och börjar gråta och får oss att framstå som elaka "när hon bara menar väl". Men om det är möjligt så tycker jag att din dotters sambo/man ska prata med sin mamma och be henne respektera deras beslut.

  • Mon 2 Nov 2020 06:37
    #3

    Min dotter har pratat ensam med henne ett antal gånger. Vet att hon och sambon tillsammans har pratat med henne och dotterns sambo har även pratat själv med sin mamma. Ingenting hjälper tyvärr.

  • Mon 2 Nov 2020 07:32
    #4

    Det har ingen betydelse vad DU anser.
    Det har heller ingen betydelse vad familjelivare anser.

    Det enda viktiga är vad dottern och hennes sambo anser, vad de gör och hur de agerar.

    Två fel blir aldrig ett rätt. För sanningen är att du lägger dig i du också på samma sätt som svärmor men du är inte lika utstuderad.
    (Du anser att dottern ska ha det på ett visst sätt i hennes relation och blir det inte så så ska hon lämna.)

    Sanningen är att du inte ska lägga dig i det här för när du gör det så blir det bara värre, en större konflikt, och det vinner ingen på. Håll dig i bakgrunden, håll tyst med vad du anser men var där och lyssna när dottern och svärsonen behöver.

  • Mon 2 Nov 2020 07:37
    #5
    Moderjord skrev 2020-11-02 06:37:16 följande:
    Min dotter har pratat ensam med henne ett antal gånger. Vet att hon och sambon tillsammans har pratat med henne och dotterns sambo har även pratat själv med sin mamma. Ingenting hjälper tyvärr.
    Det är som med barnuppfostran: funkar inte en grej får man prova med någon annan. Till slut hittar man alltid (nästan) något som funkar.

    Jag har haft en svärmor som du beskriver. Det som hjälpte mig var att min egen mamma aldrig tog aktiv del i konflikten utan hon fanns bara där och lyssnade när jag behövde bli lyssnad på.

    Svärmor kom vi till slut tillrätta med. Vi behövde hota med att hon inte skulle få träffa barnbarnen mer (hon gav dem saker de var allergiska mot). Det gick alltså så långt innan hon lyssnade. Men hon gjorde det ändå till slut.

    Min poäng är att man inte kan ge upp med "det är inget som funkar". Funkar inte en grej så provar man med nästa.
  • Mon 2 Nov 2020 09:37
    #6
    Moderjord skrev 2020-10-27 17:04:42 följande:

    Är en ledsen mormor som borde känna glädje, men.......

    Min dotters svärmor är totalt respektlös.

    Det började innan förlossningen då började hon tjata och tjata att dom skulle få gamla plastleksaker (som innehåller gift ftaler bl a), kläder och sängkläder. Vagn var onödigt att dom köpte för det hade hon sparat.

    Till saken hör att grejerna är närmare 25-30 år gamla och första barnet är det lite kul att köpa egna saker om pengar finns såklart.

    Dottern o sambon tackade nej.

    Dom förklarade för oss alla , när barnet är fött så säger vi till när ni får komma och hälsa på. Ca 9 timmar efter förlossningen ringer hon o frågar om hon får komma för hon jobbar ändå på sjukhuset, när hennes son sa nej bad hon om att få prata med min nyförlösta dotter, som också sa nej.

    Till Jul lämnade hon över julklappar till barnbarnet längst ner under paketen hade hon stoppat ner leksaker som dom tidigare tackat nej till.

    Hon lägger sig i deras ekonomi, tycker inte att dom ska köpa hus och oroar sig för att hennes 29 år gamla son inte umgås med sina gamla killkompisar.

    Hon tyckte att hennes son skulle åka på en jobbresa med övernattning ca 25 mil enkel resa ca 4: veckor innan BF. Det tyckte hon inte var konstigt alls eftersom dom flesta brukar gå över tiden.

    I somras började hon igen, först berättade hon hur mycket jobb hon lagt ner på att ta fram leksakerna gått igenom allt och diskat detta. Så det var bara för dom att plocka hem nu. Hennes son tyckte det var bättre om leksakerna var kvar hos henne så kunde barnet leka med det där istället. Det lyssnade hon inte på utan informerad 1 gång till och 2 ggr till min dotter. Dagen efter ringer hon till sin son och säger att hon ska på semester och tänkte lämna av leksakerna som dom inte tog med.

    Slutade med att hon dumpade av 4 stora plastlådor och en sopsäck med gamla o trasiga gossedjur.

    Sedan fortsätter karusellen att hon kommer och lämnar av saker och har åsikter om det mesta. Min dotter har bitit ifrån ett par gånger och det gillar hon inte.

    Då börjar hon gråta och leka martyr. Hon kallade oss på "möte" för ca ett år sedan pga hon ansåg att vår dotter inte var snäll. Slutade med att jag skulle bara veta att det inte var lätt att vara farmor. Jag svarade bara att det brukar inte vara ett problem om man visar respekt och detta kan vi inte hjälpa henne med , utan detta är någonting som hon själv måste jobba med. Jobba på att skapa goda relationer

    Nu har det gått över till att hon och hennes nya man börjat exkludera min dotter.

    Nu skapar hon drama mellan min dotter och hennes sambo.

    Hon skapar drama mellan min dotter och andra familjemedlemmar, detta gör hon på ett mycket utstuderat, övertygande och listigt sätt. Där det är svårt att "ta" på hon har alltid bra ursäkter och ursäktas av sin son att hans mamma gråter, och leker förkrossad och menar att hon måste ha missförstått min dotter. Det är SÅ synd om henne.

    Dotterns svärmor ex (farfar( har varnat sin son och min dotter för att hon är manipulativ, ge henne inte lillfingret hon tar allt. Låt henne inte bestämma för då tar hon över.

    Och hon har lyckats manipulera sin son nu. Till saken hör att farfar och farmor har ingen kanon relation men åtminstone kan han uppföra sig på te x släkträffar, det finns ingen osämja från hans sida där han försöker förtala henne.

    Jag har nu satt ner foten och gett min åsikt i detta efter att dottern frågade om råd

    .

    Jag anser att hennes sambo ska bita ifrån till sin närgångna mamma, hålla sig till det han och min dotter har bestämt. Han ska inte göra som mamma säger och köra över sin partner.

    Hennes sambo ska främst vara lojal mot sin nya familj och utgå ifrån att hon inte hittar på och ljuger.

    Kan han inte vara lojal mot sin nya familj och backa upp sin sambo så hon bryter ihop psykiskt så ska man inte bo tillsammans.

    Tyvärr är det nog detta som hans mamma vill.

    För då kan hon få ha sitt barnbarn varannan jul, påsk, midsommar o varannan vecka och även tillgång till sin son.

    Är detta ett Frisk beteende?

    För mig känns det som om detta är en diagnos.

    Hur tycker ni att familjerna ska hantera detta?

    Hans mamma och nya man går det inte att resonera med.


    Moderjord skrev 2020-10-27 17:04:42 följande:

    Är en ledsen mormor som borde känna glädje, men.......

    Min dotters svärmor är totalt respektlös.

    Det började innan förlossningen då började hon tjata och tjata att dom skulle få gamla plastleksaker (som innehåller gift ftaler bl a), kläder och sängkläder. Vagn var onödigt att dom köpte för det hade hon sparat.

    Till saken hör att grejerna är närmare 25-30 år gamla och första barnet är det lite kul att köpa egna saker om pengar finns såklart.

    Dottern o sambon tackade nej.

    Dom förklarade för oss alla , när barnet är fött så säger vi till när ni får komma och hälsa på. Ca 9 timmar efter förlossningen ringer hon o frågar om hon får komma för hon jobbar ändå på sjukhuset, när hennes son sa nej bad hon om att få prata med min nyförlösta dotter, som också sa nej.

    Till Jul lämnade hon över julklappar till barnbarnet längst ner under paketen hade hon stoppat ner leksaker som dom tidigare tackat nej till.

    Hon lägger sig i deras ekonomi, tycker inte att dom ska köpa hus och oroar sig för att hennes 29 år gamla son inte umgås med sina gamla killkompisar.

    Hon tyckte att hennes son skulle åka på en jobbresa med övernattning ca 25 mil enkel resa ca 4: veckor innan BF. Det tyckte hon inte var konstigt alls eftersom dom flesta brukar gå över tiden.

    I somras började hon igen, först berättade hon hur mycket jobb hon lagt ner på att ta fram leksakerna gått igenom allt och diskat detta. Så det var bara för dom att plocka hem nu. Hennes son tyckte det var bättre om leksakerna var kvar hos henne så kunde barnet leka med det där istället. Det lyssnade hon inte på utan informerad 1 gång till och 2 ggr till min dotter. Dagen efter ringer hon till sin son och säger att hon ska på semester och tänkte lämna av leksakerna som dom inte tog med.

    Slutade med att hon dumpade av 4 stora plastlådor och en sopsäck med gamla o trasiga gossedjur.

    Sedan fortsätter karusellen att hon kommer och lämnar av saker och har åsikter om det mesta. Min dotter har bitit ifrån ett par gånger och det gillar hon inte.

    Då börjar hon gråta och leka martyr. Hon kallade oss på "möte" för ca ett år sedan pga hon ansåg att vår dotter inte var snäll. Slutade med att jag skulle bara veta att det inte var lätt att vara farmor. Jag svarade bara att det brukar inte vara ett problem om man visar respekt och detta kan vi inte hjälpa henne med , utan detta är någonting som hon själv måste jobba med. Jobba på att skapa goda relationer

    Nu har det gått över till att hon och hennes nya man börjat exkludera min dotter.

    Nu skapar hon drama mellan min dotter och hennes sambo.

    Hon skapar drama mellan min dotter och andra familjemedlemmar, detta gör hon på ett mycket utstuderat, övertygande och listigt sätt. Där det är svårt att "ta" på hon har alltid bra ursäkter och ursäktas av sin son att hans mamma gråter, och leker förkrossad och menar att hon måste ha missförstått min dotter. Det är SÅ synd om henne.

    Dotterns svärmor ex (farfar( har varnat sin son och min dotter för att hon är manipulativ, ge henne inte lillfingret hon tar allt. Låt henne inte bestämma för då tar hon över.

    Och hon har lyckats manipulera sin son nu. Till saken hör att farfar och farmor har ingen kanon relation men åtminstone kan han uppföra sig på te x släkträffar, det finns ingen osämja från hans sida där han försöker förtala henne.

    Jag har nu satt ner foten och gett min åsikt i detta efter att dottern frågade om råd

    .

    Jag anser att hennes sambo ska bita ifrån till sin närgångna mamma, hålla sig till det han och min dotter har bestämt. Han ska inte göra som mamma säger och köra över sin partner.

    Hennes sambo ska främst vara lojal mot sin nya familj och utgå ifrån att hon inte hittar på och ljuger.

    Kan han inte vara lojal mot sin nya familj och backa upp sin sambo så hon bryter ihop psykiskt så ska man inte bo tillsammans.

    Tyvärr är det nog detta som hans mamma vill.

    För då kan hon få ha sitt barnbarn varannan jul, påsk, midsommar o varannan vecka och även tillgång till sin son.

    Är detta ett Frisk beteende?

    För mig känns det som om detta är en diagnos.

    Hur tycker ni att familjerna ska hantera detta?

    Hans mamma och nya man går det inte att resonera med.


    Din dotters svärmors beteende är inte acceptabelt. Om det är ett sjukt beteende i medicinska termer låter jag vara osagt. Personer kan ha starka tendenser men inte bicka över på en sjuklig diagnos.

    Det är din dotters sambo som måste sätta gränserna. Det är tyvärr upp till honom att inse hur hans mamma är.

    Jag har växt upp med ett syskon som styrde familjen inte på ett martyr-gråta-sätt men på samma martyr-det-är-synd-om-mig-vis samt skrika-och-gorma-och-tjata-tills-jag-får-min-vilja-igenom. Det är svår att förmedla till någon som inte varit i samma situation men min uppväxtfamilj var något av en säktliknande sammansättning där syskonets ord var lag. Syskonet blev arg och skrek om någon bröt mot dennes regler. Jag fick inte ens ha min favorit färg utan var tvungen att tycka som syskonet. Hela konstellationen blev som en kulis där jag löd order och levde mitt egna liv vid sidan om. Jag pratade med detta syskonet och berättades att jag mådde väldigt dåligt av behandlingen. Det jag fick tillbaka var skuldbelägga från syskonet med kommentarer som ?det är ditt eget fel om du mår dåligt av mina ord och inte mitt? samt ?du förstår väl att jag är uppväxt att behandla andra så här för jag gör ju bara som pappa.? etc. Kulmen kom när jag skaffade man och skulle börja lev mitt egna liv (äntligen) men den styrande handen fortsatte att vägra släppas taget. När då syskonet försökte påverka mig att lämnar min man med kommentarer som ?han är mindre värd för han är bara en vaktmästare och tjänar mindre pengar än dig och människovärdet sitter i lönen så du ska skita i honom och lämna honom? så bröt jag. Det var ett fult brott där jag helt sonika slutade svara eller höra av mig för att jag var väl medveten om hur syskonet skulle försöka övertala med olika metoder (skrika-och-gorma-metoden, skuldbeläggningsmetode, martyrupplägget fast utan tårar, tjata-hål-i-huvet-metoden, du-älskar-inte-mina-barn-metoden och hota-med-lite-allt-möjligt-metoden). Syskonet skickade även våra föräldrar att utföra dennes agenda genom att de erbjöd att betala biljetterna från mig till syskonet etc. Detta till trots för att jag innan uppbrottet tog ett samtal med mina föräldrar om att jag ingen längre tänkte acceptera syskonets beteende och inte önskade fortsatt kontakt. Men det spelade ingen roll för föräldrarna skulle aldrig sluta att styras. De fortsatte med nära förslag som dikterades av syskonet (jag hör skillnad på formuleringarna och rösterna när de är egna valda ord och tankat och när de går syskonets ärende).

    Jag trodde väldigt länge (i nästan 30 år) att syskonet faktiskt var bäst, att denne var smartast och jag bara var en nolla, att denne var den enda som var värd något, att allt denne sa var rätt till och med på saker som var enkla att avslöja så hade hen rätt (vi hade en dispyt om flygbiljetter där vårt andra syskon flög från en annan stad och det var billigt men från min stad var det dyrare men ändå fast att priset svart på vitt stod där så hade jag fel och det kostade mindre), att jag var tvungen att följa dennes ord blint.

    Jag träffad en samtalsterapeut en gång 2-3 gånger. Hon sa ganska snabbt till mig att hon inte kunde hjälpa mig utan att om jag skulle må bra behövde jag bryta med syskonet. Det tog nästan 10 år efter det innan jag var redo. Samtalsterapeuten hade rätt i att det jag behövde för att må bra var att komma bort från kontrollen. Jag behövde dock inse vidden av problemet själv och bryta ned det i beståndsdelar. Jag såg först efteråt hur bisarrt vissa saker faktiskt var för när jag stod mitt i det såg jag inte det utan agerade bara utifrån en form av självbevarelsedrift där jag gjorde att för att slippa att bli attackerad.

    Din svärson är uppväxt i detta. I min uppväxtfamilj pratade aldrig någon direkt med den saken gällde utan alla skit och smutskastade varandra bakom ryggen. Det verkar vara lite samma sak hans mamma gör eftersom hon lyckas komma mellan din dotter och hennes man? Din dotter och man behöver alliera sig och samtala med varandra och inte om varandra till hans mamma (nu vet jag inte om han gör det men om hans mamma önskar prata om hans fru borde sonen säga ?nej, jag diskuterar inte vår relation med någon annan än min fru?, ?det är inte din sak? etc.). Det är inte säkert det är så lätt för honom är min poäng med detta inlägg.
  • Tue 3 Nov 2020 18:52
    #7

    Vill förtydliga att jag inte tar aktiv del i konflikten. Det är tabu men finns där för att lyssna när behovet finns.

    Jag ställer aldrig frågor utan pratar om andra lite mer positiva/glädjeämnen här i livet när vi ses.

    Det är därför jag skriver i detta forum, för även jag måste få en ventil eftersom jag inte kan säga vad jag egentligen känner, tycker och tänker till min dotter.

    Det är tungt att känna att denna glädje som skulle kunna vara så fin vänds till någonting tråkigt, jag har som ni förstår lite svårt att förstå och hantera detta.

    Att delta skulle aldrig komma i mina tankar då jag tycker om min svärson och vill inte skada min relation till honom.

    Jag har förståelse för att han vet inget annat än detta för mig konstiga sätt då han är uppvuxen med detta.

    Det skulle finnas en stor risk för att det hela skulle eskalera om jag aktivt hade åsikter som jag förmedlar till min dotter.

    Det jag hör direkt och indirekt känns konstigt och ett udda beteende.

    Hoppas ni förstår mig rätt.

Svar på tråden Är mormor som behöver råd