Är mormor som behöver råd
Är en ledsen mormor som borde känna glädje, men.......
Min dotters svärmor är totalt respektlös.
Det började innan förlossningen då började hon tjata och tjata att dom skulle få gamla plastleksaker (som innehåller gift ftaler bl a), kläder och sängkläder. Vagn var onödigt att dom köpte för det hade hon sparat.
Till saken hör att grejerna är närmare 25-30 år gamla och första barnet är det lite kul att köpa egna saker om pengar finns såklart.
Dottern o sambon tackade nej.
Dom förklarade för oss alla , när barnet är fött så säger vi till när ni får komma och hälsa på. Ca 9 timmar efter förlossningen ringer hon o frågar om hon får komma för hon jobbar ändå på sjukhuset, när hennes son sa nej bad hon om att få prata med min nyförlösta dotter, som också sa nej.
Till Jul lämnade hon över julklappar till barnbarnet längst ner under paketen hade hon stoppat ner leksaker som dom tidigare tackat nej till.
Hon lägger sig i deras ekonomi, tycker inte att dom ska köpa hus och oroar sig för att hennes 29 år gamla son inte umgås med sina gamla killkompisar.
Hon tyckte att hennes son skulle åka på en jobbresa med övernattning ca 25 mil enkel resa ca 4: veckor innan BF. Det tyckte hon inte var konstigt alls eftersom dom flesta brukar gå över tiden.
I somras började hon igen, först berättade hon hur mycket jobb hon lagt ner på att ta fram leksakerna gått igenom allt och diskat detta. Så det var bara för dom att plocka hem nu. Hennes son tyckte det var bättre om leksakerna var kvar hos henne så kunde barnet leka med det där istället. Det lyssnade hon inte på utan informerad 1 gång till och 2 ggr till min dotter. Dagen efter ringer hon till sin son och säger att hon ska på semester och tänkte lämna av leksakerna som dom inte tog med.
Slutade med att hon dumpade av 4 stora plastlådor och en sopsäck med gamla o trasiga gossedjur.
Sedan fortsätter karusellen att hon kommer och lämnar av saker och har åsikter om det mesta. Min dotter har bitit ifrån ett par gånger och det gillar hon inte.
Då börjar hon gråta och leka martyr. Hon kallade oss på "möte" för ca ett år sedan pga hon ansåg att vår dotter inte var snäll. Slutade med att jag skulle bara veta att det inte var lätt att vara farmor. Jag svarade bara att det brukar inte vara ett problem om man visar respekt och detta kan vi inte hjälpa henne med , utan detta är någonting som hon själv måste jobba med. Jobba på att skapa goda relationer
Nu har det gått över till att hon och hennes nya man börjat exkludera min dotter.
Nu skapar hon drama mellan min dotter och hennes sambo.
Hon skapar drama mellan min dotter och andra familjemedlemmar, detta gör hon på ett mycket utstuderat, övertygande och listigt sätt. Där det är svårt att "ta" på hon har alltid bra ursäkter och ursäktas av sin son att hans mamma gråter, och leker förkrossad och menar att hon måste ha missförstått min dotter. Det är SÅ synd om henne.
Dotterns svärmor ex (farfar( har varnat sin son och min dotter för att hon är manipulativ, ge henne inte lillfingret hon tar allt. Låt henne inte bestämma för då tar hon över.
Och hon har lyckats manipulera sin son nu. Till saken hör att farfar och farmor har ingen kanon relation men åtminstone kan han uppföra sig på te x släkträffar, det finns ingen osämja från hans sida där han försöker förtala henne.
Jag har nu satt ner foten och gett min åsikt i detta efter att dottern frågade om råd
.
Jag anser att hennes sambo ska bita ifrån till sin närgångna mamma, hålla sig till det han och min dotter har bestämt. Han ska inte göra som mamma säger och köra över sin partner.
Hennes sambo ska främst vara lojal mot sin nya familj och utgå ifrån att hon inte hittar på och ljuger.
Kan han inte vara lojal mot sin nya familj och backa upp sin sambo så hon bryter ihop psykiskt så ska man inte bo tillsammans.
Tyvärr är det nog detta som hans mamma vill.
För då kan hon få ha sitt barnbarn varannan jul, påsk, midsommar o varannan vecka och även tillgång till sin son.
Är detta ett Frisk beteende?
För mig känns det som om detta är en diagnos.
Hur tycker ni att familjerna ska hantera detta?
Hans mamma och nya man går det inte att resonera med.
Är en ledsen mormor som borde känna glädje, men.......
Min dotters svärmor är totalt respektlös.
Det började innan förlossningen då började hon tjata och tjata att dom skulle få gamla plastleksaker (som innehåller gift ftaler bl a), kläder och sängkläder. Vagn var onödigt att dom köpte för det hade hon sparat.
Till saken hör att grejerna är närmare 25-30 år gamla och första barnet är det lite kul att köpa egna saker om pengar finns såklart.
Dottern o sambon tackade nej.
Dom förklarade för oss alla , när barnet är fött så säger vi till när ni får komma och hälsa på. Ca 9 timmar efter förlossningen ringer hon o frågar om hon får komma för hon jobbar ändå på sjukhuset, när hennes son sa nej bad hon om att få prata med min nyförlösta dotter, som också sa nej.
Till Jul lämnade hon över julklappar till barnbarnet längst ner under paketen hade hon stoppat ner leksaker som dom tidigare tackat nej till.
Hon lägger sig i deras ekonomi, tycker inte att dom ska köpa hus och oroar sig för att hennes 29 år gamla son inte umgås med sina gamla killkompisar.
Hon tyckte att hennes son skulle åka på en jobbresa med övernattning ca 25 mil enkel resa ca 4: veckor innan BF. Det tyckte hon inte var konstigt alls eftersom dom flesta brukar gå över tiden.
I somras började hon igen, först berättade hon hur mycket jobb hon lagt ner på att ta fram leksakerna gått igenom allt och diskat detta. Så det var bara för dom att plocka hem nu. Hennes son tyckte det var bättre om leksakerna var kvar hos henne så kunde barnet leka med det där istället. Det lyssnade hon inte på utan informerad 1 gång till och 2 ggr till min dotter. Dagen efter ringer hon till sin son och säger att hon ska på semester och tänkte lämna av leksakerna som dom inte tog med.
Slutade med att hon dumpade av 4 stora plastlådor och en sopsäck med gamla o trasiga gossedjur.
Sedan fortsätter karusellen att hon kommer och lämnar av saker och har åsikter om det mesta. Min dotter har bitit ifrån ett par gånger och det gillar hon inte.
Då börjar hon gråta och leka martyr. Hon kallade oss på "möte" för ca ett år sedan pga hon ansåg att vår dotter inte var snäll. Slutade med att jag skulle bara veta att det inte var lätt att vara farmor. Jag svarade bara att det brukar inte vara ett problem om man visar respekt och detta kan vi inte hjälpa henne med , utan detta är någonting som hon själv måste jobba med. Jobba på att skapa goda relationer
Nu har det gått över till att hon och hennes nya man börjat exkludera min dotter.
Nu skapar hon drama mellan min dotter och hennes sambo.
Hon skapar drama mellan min dotter och andra familjemedlemmar, detta gör hon på ett mycket utstuderat, övertygande och listigt sätt. Där det är svårt att "ta" på hon har alltid bra ursäkter och ursäktas av sin son att hans mamma gråter, och leker förkrossad och menar att hon måste ha missförstått min dotter. Det är SÅ synd om henne.
Dotterns svärmor ex (farfar( har varnat sin son och min dotter för att hon är manipulativ, ge henne inte lillfingret hon tar allt. Låt henne inte bestämma för då tar hon över.
Och hon har lyckats manipulera sin son nu. Till saken hör att farfar och farmor har ingen kanon relation men åtminstone kan han uppföra sig på te x släkträffar, det finns ingen osämja från hans sida där han försöker förtala henne.
Jag har nu satt ner foten och gett min åsikt i detta efter att dottern frågade om råd
.
Jag anser att hennes sambo ska bita ifrån till sin närgångna mamma, hålla sig till det han och min dotter har bestämt. Han ska inte göra som mamma säger och köra över sin partner.
Hennes sambo ska främst vara lojal mot sin nya familj och utgå ifrån att hon inte hittar på och ljuger.
Kan han inte vara lojal mot sin nya familj och backa upp sin sambo så hon bryter ihop psykiskt så ska man inte bo tillsammans.
Tyvärr är det nog detta som hans mamma vill.
För då kan hon få ha sitt barnbarn varannan jul, påsk, midsommar o varannan vecka och även tillgång till sin son.
Är detta ett Frisk beteende?
För mig känns det som om detta är en diagnos.
Hur tycker ni att familjerna ska hantera detta?
Hans mamma och nya man går det inte att resonera med.
Det är din dotters sambo som måste sätta gränserna. Det är tyvärr upp till honom att inse hur hans mamma är.
Jag har växt upp med ett syskon som styrde familjen inte på ett martyr-gråta-sätt men på samma martyr-det-är-synd-om-mig-vis samt skrika-och-gorma-och-tjata-tills-jag-får-min-vilja-igenom. Det är svår att förmedla till någon som inte varit i samma situation men min uppväxtfamilj var något av en säktliknande sammansättning där syskonets ord var lag. Syskonet blev arg och skrek om någon bröt mot dennes regler. Jag fick inte ens ha min favorit färg utan var tvungen att tycka som syskonet. Hela konstellationen blev som en kulis där jag löd order och levde mitt egna liv vid sidan om. Jag pratade med detta syskonet och berättades att jag mådde väldigt dåligt av behandlingen. Det jag fick tillbaka var skuldbelägga från syskonet med kommentarer som ?det är ditt eget fel om du mår dåligt av mina ord och inte mitt? samt ?du förstår väl att jag är uppväxt att behandla andra så här för jag gör ju bara som pappa.? etc. Kulmen kom när jag skaffade man och skulle börja lev mitt egna liv (äntligen) men den styrande handen fortsatte att vägra släppas taget. När då syskonet försökte påverka mig att lämnar min man med kommentarer som ?han är mindre värd för han är bara en vaktmästare och tjänar mindre pengar än dig och människovärdet sitter i lönen så du ska skita i honom och lämna honom? så bröt jag. Det var ett fult brott där jag helt sonika slutade svara eller höra av mig för att jag var väl medveten om hur syskonet skulle försöka övertala med olika metoder (skrika-och-gorma-metoden, skuldbeläggningsmetode, martyrupplägget fast utan tårar, tjata-hål-i-huvet-metoden, du-älskar-inte-mina-barn-metoden och hota-med-lite-allt-möjligt-metoden). Syskonet skickade även våra föräldrar att utföra dennes agenda genom att de erbjöd att betala biljetterna från mig till syskonet etc. Detta till trots för att jag innan uppbrottet tog ett samtal med mina föräldrar om att jag ingen längre tänkte acceptera syskonets beteende och inte önskade fortsatt kontakt. Men det spelade ingen roll för föräldrarna skulle aldrig sluta att styras. De fortsatte med nära förslag som dikterades av syskonet (jag hör skillnad på formuleringarna och rösterna när de är egna valda ord och tankat och när de går syskonets ärende).
Jag trodde väldigt länge (i nästan 30 år) att syskonet faktiskt var bäst, att denne var smartast och jag bara var en nolla, att denne var den enda som var värd något, att allt denne sa var rätt till och med på saker som var enkla att avslöja så hade hen rätt (vi hade en dispyt om flygbiljetter där vårt andra syskon flög från en annan stad och det var billigt men från min stad var det dyrare men ändå fast att priset svart på vitt stod där så hade jag fel och det kostade mindre), att jag var tvungen att följa dennes ord blint.
Jag träffad en samtalsterapeut en gång 2-3 gånger. Hon sa ganska snabbt till mig att hon inte kunde hjälpa mig utan att om jag skulle må bra behövde jag bryta med syskonet. Det tog nästan 10 år efter det innan jag var redo. Samtalsterapeuten hade rätt i att det jag behövde för att må bra var att komma bort från kontrollen. Jag behövde dock inse vidden av problemet själv och bryta ned det i beståndsdelar. Jag såg först efteråt hur bisarrt vissa saker faktiskt var för när jag stod mitt i det såg jag inte det utan agerade bara utifrån en form av självbevarelsedrift där jag gjorde att för att slippa att bli attackerad.
Din svärson är uppväxt i detta. I min uppväxtfamilj pratade aldrig någon direkt med den saken gällde utan alla skit och smutskastade varandra bakom ryggen. Det verkar vara lite samma sak hans mamma gör eftersom hon lyckas komma mellan din dotter och hennes man? Din dotter och man behöver alliera sig och samtala med varandra och inte om varandra till hans mamma (nu vet jag inte om han gör det men om hans mamma önskar prata om hans fru borde sonen säga ?nej, jag diskuterar inte vår relation med någon annan än min fru?, ?det är inte din sak? etc.). Det är inte säkert det är så lätt för honom är min poäng med detta inlägg.