Inga direkta svårighetet kopplade till intelligensen. Understimulerad i skolan men såpass skötsam att det inte gav problem i sig. Förrän universitetet när jag faktiskt behövde börja plugga och inte hunnit utveckla studieteknik. Men det löste sig.
Har andra problem (ångest, för höga krav på mig själv och i grunden blyg) som begränsar.
Visst kan det vara frustrerande när andra inte hänger med i tempot, för snabbt kan det gå, men ju mer jag lär mig om mig själv desto lättare att se (och uppskatta) olikheter, utan att tänka att det är jag själv som är "fel".
Vad mäter ni er intelligens i? Siffror? Social interaktion? Ser att de flesta av er anser att det är de andra som inte fattar nånting, att det är de andra som är "idioter". En person sa för längesen att om folk inte förstår vad du säger ska du inte direkt dra slutsatsen att det är den personen som har svårt med att uppfatta det du säger. Sannolikheten är större att det är du som yttrar dig för otydligt.
När man tar detta på allvar blir man ödmjuk på ett helt annat sätt. Världen kan också bli mer begriplig. Fast frågan är om alla Einsteins härinne ens vill göra ett försök.