Inlägg från: Anonym (Förvirrad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Förvirrad)

    Asperger (?) klurig relation?

    Hej, 

    Någon med erfarenheter med relationer med partners med asperger/autism?

    Har träffat en tjej nu i 3 månader och vi ser oss som ett lyckligt kärlekspar :)

    Hon har nyligen fått NPF-diagnos. Men hon ifrågasätter själv varför hon inte fick drag av autism. Å ja, det finns helt klart drag som jag märker av. Absolut inget som e helt tokigt, snarare ganska gulligt. Hon är väldigt medveten om detta och något vi pratar öppet om. 

    MEN

    Hon har uppenbart väldigt svårt för att säga vad hon känner. Jag älskar att ge kärlek och gör det hela tiden. Men jag får aldrig något tillbaka. Säger jag att hon e söt, får jag "de e du oxå". Älskar dig, "älskar dig oxå" osv. Aldrig något spontant. 

    Hon visar det på andra sätt. Flyttar in saker i min lägenhet då och då. Tittar efter gemensam bostad. Planerar framtiden. 

    Men jag får så otroligt lite bekräftelse tillbaka i form av ord och spontan ömhet. 

    Är detta vanligt bland asperger? Eller för den delen med partner med den personligheten...hur hanterar man det?

    Jag försöker bara relaxa, fortsätta uttrycka vad jag känner och tänker. Men känner att tvivlet inom mig växer lite vilket jag inte vill. 

    Mvh
    Förvirrad snubbe

  • Svar på tråden Asperger (?) klurig relation?
  • Anonym (Förvirrad)

    Ja, försöker se det så. Men typ en myskväll kan jag ge massage, klia på ryggen å göra allt sådär mysigt för henne som jag bara kan. När man knappt får en gonattpuss tillbaka. 

    Däremot märks ändå hennes kärlek. Syns lixom i ögonen. Eller de små vinkar hon ger ibland om att hon uppskattar mig. Som du säger, små saker, som säkert e stora för henne där och då. 


    Litenmenhård skrev 2020-11-02 12:25:55 följande:

    Jag har själv Asperger och kan känna igen mig hur du beskriver henne. Det är inte alltid lätt för oss att uttrycka känslor och vi kanske gör det på andra sätt, men det viktiga är att ha tålamod och det är bra att ni kan prata öppet om det. Jag brukar inte så ofta heller säga att jag älskar min partner, (då jag hade någon), men jag visade det på andra sätt. Jag tror också det är viktigt att se de små sakerna för även de små sakerna kan vara riktigt stora hos någon med Asperger.


  • Anonym (Förvirrad)

    Kan kanske vara så. Tur att jag är den som gillar att GE Skrattande


    Anonym (Asperger-tjej) skrev 2020-11-02 12:27:58 följande:

    Nja.... visst, det är typiskt för autism/Asperger, eller i alla fall för en del, att inte visa så mycket känslor. Egentligen brukar man ju också ha svårt för ömsesidigheten, men hon verkar ju tänka på att säga något tillbaka om hon får en komplimang eller så. 

    Jag skulle säga så här: Vi är ju inte alla likadana, det finns olika typer där också. Min man brukar tycka att jag är ganska kärleksfull mot honom - jag har nog snarare svårt att alltid komma ihåg det med ömsesidigheten, dvs. kan missa där man borde reagera mer, ger mer tillbaka. Men jag är kanske mer spontan kärleksfull än vad din tjej verkar vara. 

    Det finns de med Asperger som är ganska passiva. Sedan kan det ju också vara så att hon fortfarande vänjer sig vid det där med diagnosen och att själv förstå hur hon fungerar. Så det kan ju hända att testar lite. Jag menar, vissa kanske har svårt att acceptera diagnosen och vill bevisa att de är "normala", medan andra t.o.m. överdriver svårigheterna, för att de liksom lever in sig i det. 

    Sedan är ju alla individer också, så klart. 


  • Anonym (Förvirrad)

    Jobbigt för dig :(

    ....där jag har mitt lilla tvivel att hamna själv. Då är jag nog ändå inte speciellt krävande i en relation vad gäller bekräftelse...


    Anonym (Ja) skrev 2020-11-02 12:29:54 följande:

    Hej jag avslutade precis en relation med en man som antagligen hade Aspbergers.

    Han kunde inte visa känslor. Väldigt sällan spontana kramar eller klappar Fixk jag .

    Han kunde säga jag älskar dig . Men han hade väldigt svårt att prata könslor så vår relation utvecklades inte utan allt vart så ytligt. Jag avslutade detta pga att jag är en könslo människa och behöver samtalet i relationen, bygga djup. Han frågade aldrig något om mig, jag kunde fråga honom något och i bland kunde han säga samma fråga tillbaka men oftast inte.

    Det är säkert inga problem att ha en relation med någon som har Aspergers om man inte har samma behov som mig att prata med varandra i en relation.

    Vi var tillsammans i 2 år



  • Anonym (Förvirrad)
    Sökte mer förhållningssätt :)

    Du vet jag kan ibland bara låta bli att alls visa något. För att förhoppningsvis få hennes reaktion och bekräfta mer tillbaka. Barnsligt, men så är det :)

    Eller typ, överdriver jag kanske att ge så mkt kärlek till henne. Det kanske bara gör det tuffare för henne. Vem vet.
    Anonym (jaha) skrev 2020-11-02 12:33:21 följande:

    Hade du förväntat något annat?

    Du har ju själv val en komplicerad relation, så då är det väl bara o gilla läget?


  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Asperger-tjej) skrev 2020-11-02 13:11:55 följande:
    Gör inga konstiga experiment. Prata istället med henne om det. Med folk på autismspektrum är det RAK KOMMUNIKATION som gäller! Om du tycker att hon visar sin kärlek för lite - hör med henne om hon kan tänka sig prova att visa mer. Hon är säkert inte omöjlig där. 
    Ah, det är tanken framgent. Men jag vill heller inte pressa fram något lixom. Då känns det heller inte äkta. 

    Försöker undvika sådan experiment. Men inte kunnat låta bli nån dag. Men det ger inget heller :) Jag fortsätter vara den jag är....å hon e ju den hon är :) Är bara rädd för den osäkerhet jag själv känner växer sakta inom mig. 
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Asperger-tjej) skrev 2020-11-02 13:29:52 följande:
    Det är fel-tänkt. Att det inte är äkta då. Det är lika lite äkta om man provocerar fram något på ett annat sätt. Däremot lär det inte funka med folk på spektrum. Man behöver ju inte säga konkret vad hon ska göra. Sedan är det förstås inte säkert att hon kan hitta på eget, men hon kanske utvecklar något så småningom. 
    Du har nog rätt. Tack för dina fina feedback Glad
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Asperger-tjej) skrev 2020-11-02 13:29:52 följande:
    Det är fel-tänkt. Att det inte är äkta då. Det är lika lite äkta om man provocerar fram något på ett annat sätt. Däremot lär det inte funka med folk på spektrum. Man behöver ju inte säga konkret vad hon ska göra. Sedan är det förstås inte säkert att hon kan hitta på eget, men hon kanske utvecklar något så småningom. 
    Du har nog rätt. Tack för dina fina feedback Glad
  • Anonym (Förvirrad)

    Vilket fantastiskt svar Hjärta

    Jag känner igen henne såväl i det du beskriver. Vi är inte purunga längre och jag tror hon lärt sig hantera detta på väldigt många plan i hennes liv, vilket gör att det inte märks så väl i vardagen. 

    Hoppas såklart vi kan se den utvecklingen i vår relation oxå :)


    Plupp73 skrev 2020-11-02 19:23:48 följande:

    Min allra bästa vän har aspergers. Vi har en mer tight relation än de flesta människor har med någon under sin livstid. Hon är högutbildad och otroligt kompetent i sitt yrke. Älskar henne djupt, och hon är den mest trofasta, fantastiska och underbara vän man kan önska sig. Vi har dock mött svårigheter i kommunikationen under våra första år, nu efter 10 år går det jättefint. Skulle säga att hennes aspergers uttrycker sig som följer:

    - hon har inget eget behov av att egentligen uttrycka känslor, och om hon uttrycker känslor så har hon svårt att utveckla/diskutera dem vidare. Hon kan tillbaka säga "jag älskar dig", men säger inte "jag älskar dig för att...."

    - hon uttrycker och tolkar ord bokstavligt.

    - hon säger aldrig någonting hon inte menar. Dock kan hon vara brutalt ärlig, och inte alltid förstå hur det tas emot.

    - hon har kämpat hårt med sig själv för att kunna använda symboler/emojis

    - hon läser absolut ingenting mellan raderna, inte heller i tonlägen

    - hon är ytterst obekväm i sociala sammanhang, förstår inte att använda typiska "artighetsfraser" eller omskrivningar. Kallprat är svårt.

    - Hon lär sig vad "som funkar"i beteende/uttryck, men inte av egentligen känsla för det, utan för att hon ser att någon annan säger/gör på ett sätt.

    - hon har svårt att utläsa andras behov och förväntningar på henne. Och blir lätt ledsen och otillräcklig och känner att hon gör fel.

    - hon har inte alls behov av sällskap generellt, men hon har ett jättestort behov av enskilda individers sällskap (sin man och mig). Resten är mest arbetsamt för henne, och tar energi.

    - hon är högintelligent och extremt bra på det hon gör

    - hon kan inte ge mer än hon klarar. Interaktion tar energi.

    - hon är otroligt trofast, skulle aldrig lämna. Den bästa vän jag haft i mitt liv och någonsin kommer att få.

    - med tålamod, kärlek och en stor portion kommunikation och tillit så har vi båda utvecklats otroligt mycket.

    Lycka till


Svar på tråden Asperger (?) klurig relation?