Asperger (?) klurig relation?

Min allra bästa vän har aspergers. Vi har en mer tight relation än de flesta människor har med någon under sin livstid. Hon är högutbildad och otroligt kompetent i sitt yrke. Älskar henne djupt, och hon är den mest trofasta, fantastiska och underbara vän man kan önska sig. Vi har dock mött svårigheter i kommunikationen under våra första år, nu efter 10 år går det jättefint. Skulle säga att hennes aspergers uttrycker sig som följer:

- hon har inget eget behov av att egentligen uttrycka känslor, och om hon uttrycker känslor så har hon svårt att utveckla/diskutera dem vidare. Hon kan tillbaka säga "jag älskar dig", men säger inte "jag älskar dig för att...."

- hon uttrycker och tolkar ord bokstavligt.

- hon säger aldrig någonting hon inte menar. Dock kan hon vara brutalt ärlig, och inte alltid förstå hur det tas emot.

- hon har kämpat hårt med sig själv för att kunna använda symboler/emojis

- hon läser absolut ingenting mellan raderna, inte heller i tonlägen

- hon är ytterst obekväm i sociala sammanhang, förstår inte att använda typiska "artighetsfraser" eller omskrivningar. Kallprat är svårt.

- Hon lär sig vad "som funkar"i beteende/uttryck, men inte av egentligen känsla för det, utan för att hon ser att någon annan säger/gör på ett sätt.

- hon har svårt att utläsa andras behov och förväntningar på henne. Och blir lätt ledsen och otillräcklig och känner att hon gör fel.

- hon har inte alls behov av sällskap generellt, men hon har ett jättestort behov av enskilda individers sällskap (sin man och mig). Resten är mest arbetsamt för henne, och tar energi.

- hon är högintelligent och extremt bra på det hon gör

- hon kan inte ge mer än hon klarar. Interaktion tar energi.

- hon är otroligt trofast, skulle aldrig lämna. Den bästa vän jag haft i mitt liv och någonsin kommer att få.

- med tålamod, kärlek och en stor portion kommunikation och tillit så har vi båda utvecklats otroligt mycket.

Lycka till

Jag tror att det kommer att gå jättefint för er, bara att du skriver och läser i denna tråd (och sättet du bemöter kommentarer på) tyder på att du gärna vill förstå, möta och att du är kommunikativ.

Min upplevelse är att aspergerspersoner behöver en högkommunikativ människa i sina närmsta relationer för att locka dem ur sitt mönster, och få dem att känna behov av närhet fysiskt och vervalt. Man kan dock inte forcera eller pressa, för då backar de.

Tror att min bästa väns man skulle beskriva det som jag, även om man i en kärleksrelation blir ännu mer beroende av bekräftelse och uttryck än man är i en vänskap. Dock är vår vänskap närmre och mer intensiv än vänrelationer generellt.

Den icke-verbala kommunikationen är extremt viktig att förstå, eftersom de verbala uttrycken är så sparsamma. Även att om en sådan människa säger "jag älskar dig" så menar de JAG ÄLSKAR DIG. De häver inte ur sig saker till alla och envar, utan det som uttrycks är verkligen sant. Därför blir alla löften, ord så stora - för att de utgör den absoluta sanningen. Är de tveksamma, så väljer de att inte säga någonting, snarare än att uttrycka tveksamheten eller något som inte skulle stämma.

Vi är två kvinnor runt 50 år, har känt varandra Ica 10 år. När vi möttes hade hon inga vänner alls, och upplevde inte behov av vänskap.

Hon upplever att det utvecklat henne enormt att ha vår vänskap, att hon idag kan förstå andras behov och förväntningar på en annan nivå, och hon utgår inte längre från att andra förstår vad hon tänker. Blir det missförstånd oss emellan så funderar hon idag över hur man skulle kunna kommunicera annorlunda för att göra om/göra rätt. Förr skulle hon enbart ha stängt av och blivit tyst.

Men skulle jag försvinna ur hennes liv (avlida) så skulle hon aldrig leta efter en ny vänskap. För henne är relationen unik i ordets bemärkelse. Hon behöver inte vänner, det är ansträngande. Hon behöver mig. Hon tänker aldrig att hon skulle kunna prata i telefonen, gå på bio, vandra, gå på teater med någon annan. Varje steg i vänskapen har tagit tid, men när hon landat i tanken går steget att ta.

Jag har av henne lärt mig att se handlingarna, tolka det icke verbala språket, att inse att uttrycka saker rakt och vara tryggare i relationer utan ständig bekräftelse på min person och relationen.

Inser att detta nästan låter som en kärleksrelation, men det är en otroligt nära vänskap, och vi känner varandra väl.

Tycker att den beskrivningen stämmer precis med min erfarenhet!