Asperger (?) klurig relation?

Tycker det du skriver om din flickvän påminner mycket om mig själv. Har egentligen inte svårt att prata OM känslor. Som i dåtid, typ, men att uttrycka känslor i stunden däremot? Väldigt svårt. Vet inte hur det är för henne men för mig är det ofta sån att jag inte vet hur man gör det, så blir passiv och låter det bara flyga förbi istället. Kan i efterhand försöka visa det på något annat sätt istället. Eller om det handlar om ilska/irritation kan jag komma flera timmar efteråt och förklara att jag blev arg över något. Behöver smälta intrycken, sortera det i min hjärna, innan jag kan verbalisera vad som inträffade inom mig själv. Sker på bråkdelen av en sekund den där passiviteten i känslan föresten, så är hemskt svårt att stoppa och aktivt välja att uttrycka den istället. Sen kan jag ärligt säga också att jag märkt att jag avviker ifrån många andra, verkar inte ha samma naturliga behov av frekvent intimitet och bekräftelse. För mig kan det gott och väl räcka med att vara i samma rum som den jag är tillsammans med, faktisk fysisk närhet verkar liksom inte vara ett egentligt krav. Sen är det sån att just fysisk närhet överlag är i princip helt reserverat till den jag älskar. Att jag skriver i princip har att göra med att vissa tyvärr har en tendens till att alltid hälsa med en kram.... Har inte lust att skapa en scen eller göra någon annan obekväm, så jag biter ihop och tar stunden av obekvämhet själv.

Nyligen fått min NPF diagnos, Aspbergers. Eller ja, man säger ju inte riktigt så längre. Men tycker det förtydligar. Är i 30 års åldern.