Dement anhörig

Demens kan yttra sig på väldigt många olika sätt. Mamma fick till en början en lätt förvrängning av verkligheten, hon kunde plötsligt säga att grannar var farliga, att restauranger hade kriminella anställda som var hotfulla mm mm. Någon sorts förföljesemani.

Hon började också säga saker som uppenbart inte stämde, att hon träffat den och den eller gjort det och det. Sånt man visste att hon inte alls hade gjort.

Hon tappade sen rutiner och dygnsrytm. Närminne och lokalsinnet var däremot ok länge. Hon hade också råkoll på ekonomin.

Läkare vägrade hon, när det blev svårt för henne att faktiskt klara av vardagen själv - hon levde ensam då pappa gick bort tidigare - så fick vi ringa sjukhusets mobila team och fick henne inlagd. Vi fick då reda på att hon hade Alzheimers.

Din anhöriga kan ha begynnande demens men det behöver inte alls vara det som flera redan skrivit.

Man kan säga att min anhöriga har en förvrängning av verkligheten. Det var en bra beskrivning. Vissa minnesproblem också, varför jag misstänker demens. Säger att folk går in hos hen och flyttar på saker, stjäl och lägger dit saker som inter hens.

Det kan mycket väl vara demens, det är inte ovanlig med paranoia. Och det är också vanligt att det varierar, dvs. att personen ibland kan fungera nästan normalt och ibland inte vet saker. När min mamma började bli dement, visste hon inte vad hon hette i flicknamn, eller trodde att det var hennes mammas namn, inte hennes pappas. 

Sedan trodde hon att pappa hade en älskarinna, och sedan kände hon inte ens igen honom och ville kasta ut honom. Och ju mer min pappa och min syster försökte bevisa för henne att det var hennes man, desto mer misstänksam blev hon.

Det vanliga vid demens är att de har dåligt korttidsminne, men ganska normal långtidsminne. En del kan också ha svårt att hitta ord och uttrycka sig. Och många vill "rymma". Men det finns även olika sorters mer ovanliga typer av demens, där det yttrar sig annorlunda. Inte allt för annorlunda dock. Nej, det var också ett problem med min mamma att det inte gick att ställa diagnos, för att hon inte skulle gå till någon läkare. Där vet jag dock inte vad möjligheterna är i Sverige, för att min familj bor utomlands. 

Låter lite som en granne jag hade för några år sedan. Hon var på många vis väldigt skarptänkt och hade bra koll på en del saker. Däremellan anklagade hon vår hyresvärd för avlyssning och videobevakning. Hon var trevlig mot mig men hyste agg mot en man som "bodde" i min lägenhet. Jag bor ensam med mina barn och förstod senare att det var en tidigare hyresgäst hon pratade om.

Denna underbara kvinna på 98 år ropade en kväll på hjälp. Jag skyndade mig ner till hennes bostad och ringde på dörren. Hon öppnade inte men fortsatte ropa på hjälp så jag ringde 112. Ambulans kom och hennes lgh var rökfylld. Hon sa att "de däruppe" försökte döda henne. Ingen trodde givetvis på henne, det var ju jag som ringt efter hjälp och dels för att hon kokat tevatten och glömt på spisen.

Trots hennes misstro stod jag vid hennes sida till slutet. Vi hade varit grannar länge och jag tyckte väldigt mycket om henne. Hon hade inga anhöriga. Jag släppte in vårdpersonal, ambulanspersonal (hon hade även hjärtproblem så de kom regelbundet) och höll både ögon och öron på henne. Hände sig flera gånger det sista året att hon irrat iväg ut i trappen och stod där och frös och hittade inte hem. När jag sedan följde henne hem och hon gick in genom dörren kunde hon bli helt klar i huvudet och verka normal, trots att hon ute i trappen kl 23 på kvällen påstod att det var morgon och att hon gått vilse och inte hittade hem. Fick veta en tid innan hon dog att hon hade Altzeimers. Vet inte mycket om demens men denhär kvinnan var verkligen till och från. En sekund visste hon inte vad hon hette för att i nästa ha koll på att hon höll på laga mat och skulle till läkaren kl 13 om två dagar.

Det är väldigt svårt att få hjälp när de själva inte vill. Min fd granne borde på intet vis fått lov att bo själv för hon kunde uppenbarligen inte klara sig på egen hand. Hon vägrade dock all typ av hjälp. Saknar min granne väldigt mycket. Det är nu 3 år sedan hon gick bort.

Men vad intressant att många vill "rymma". Min anhöriga säger ofta att hen tänker rymma... Rymma från vad? Hen har sagt det i flera år.

Kan tillägga att allt som oroar och stressar och gör personen upprörd gör demens värre. Så genom att förenkla, prata lugnt och sakta, så kan personen fungera mera normalt och bli mindre snurrig. 
Det är bra att förenkla vardagen. Personen ska inte köra bil, jag gömde pappas bilnycklar även om det kändes hemskt. Nu är bilen såld. 
Kolla om personen äter och dricker ordentligt. Om det finns gammal mat i kylen. Jag försöker få hemtjänsten att värma matlådor men pappa nekar ofta tyvärr o säger att han fixar själv. det blir lite si o så med det tyvärr.
Ekonomin kan vara stressande för personen och man behöver ordna fullmakt så man kan ta över ekonomin åtminstone till ansökan om god man beviljats. Men jag o min bror fick nej för att brorsan skött räkningarna med min hjälp. Vissa gode män är inte bra heller. Men vi hade en som vi känner lite grann som vi hade föreslagit men tyvärr fick vi nej men vi var inte så påstridiga heller. 

Hej, som fler skriver jag tror absolut att det kan vara demens. Och en sak som också ingår är ju att de inte förstår att de behöver hjälp. Och att de inte vill ha hjälp. Jag vet att jag tyckte att pappa behövde hemtjänst. Att han inte var helt klar i huvet. Jag väntade för att jag visste att han inte skulle vilja ha hjälp. Sen blev han mer förvirrad o sjuk och hamna på sjukhus. Sen fick han hemtjänst. Skulle ju haft redan innan. =( Och nu har han tre gånger om dagen i stället för två. Själv så tycker ju han att han klarar sig själv. Men han mår bättre av att ha hemtjänst. Det paranoida dragen som han får ibland tycker jag förminskas av att han inte är för mkt ensam. 

Pappa har accepterat hemtjänsten och vant sig till viss del. Sen beror det lite på vem som kommer också.

Pappa fick diagnosen alzeimer men det tog flera månaders utredning.

Jag vet inte hur man gör om personen inte vill till undersöka sig. Det finns säkert något demensteam med demensjuksköterskor i kommunen som du kan kontakta som vet hur man kan gå till väga. Man behöver inte säga att man gör en demensutredning heller. Man kan säga minnesutredning, hälsokontroll etc...för det är ju inte säkert det är demens även om det är ganska vanligt och låter som det. Vänta inte i alla fall utan se till att personen får hjälp nu för sjukdomen blir tyvärr gradvis sämre...

hej, jag tror att det kan  vara så att din anhörig lever i förnekelse också. Att hon till viss del inser men försöker hålla upp en fasad. Det är smärtsamt och även skrämmande att inse att man inte har koll på läget. 

Min pappa har inte fattat att han har Alzeimer men det är väl lika bra det. Han tycker bara att han är lite snurrig ibland. Han är tack o lov van vid att vara väldigt glömsk o tankspridd ändå. Fast det är stor skillnad. Det påverkar andra förmågor också balansen, talet, igenkännig av ansikten, närminnet, hygienen etc.....

hej, jag tror att det kan  vara så att din anhörig lever i förnekelse också. Att hon till viss del inser men försöker hålla upp en fasad. Det är smärtsamt och även skrämmande att inse att man inte har koll på läget. 

Min pappa har inte fattat att han har Alzeimer men det är väl lika bra det. Han tycker bara att han är lite snurrig ibland. Han är tack o lov van vid att vara väldigt glömsk o tankspridd ändå. Fast det är stor skillnad. Det påverkar andra förmågor också balansen, talet, igenkännig av ansikten, närminnet, hygienen etc.....

Jag har en anhörig som är äldre och som jag misstänkt börjar bli dement. Det jag alltid tänkt om demens är att man bli glömsk, det är däremot inte det störata problemet min anhörig har. Jag får hen inte till läkare så de kan inte ställa någon diagnos. Så jag undrar lite om hens symtom är tecken på demesn eller annan psykisk sjukdom. Visst börjar hen bli lite glömsk, men är väldigt skärpt i vissa lägen och har bra när-och långtidsminne gällande mycket. Hen var osäker angående sitt boende, om hen äger det eller ej. Sånt borde man veta, tänker jag. Hen är också väldigt paranoid och tror att alla är ute efter att jävlas, att alla är avundsjuka på hen. Hen tror att hen ser 25 år yngre ut än hen är och att 25 år yngre personer är intresserade av hen. Hen inbillar sig ständigt saker, som att alla gaddar sig ihop mot hen och att de installerat övervakning i hennes hem. Kan det vara demens?

Men vad intressant att många vill "rymma". Min anhöriga säger ofta att hen tänker rymma... Rymma från vad? Hen har sagt det i flera år.

Makens pappa fick frontallobsdemens. Det yttrade sig först som personlighetsförändring (från snäll och sävlig började han bli ilsken och arg) och sen kom paranoian. Han fick bo hemma alldeles för länge för där hittade han på en massa tokigheter. Han kastade ut all elektronik genom fönstret för han trodde att ryssen spionerade på honom genom TV:n, radion, telefonen. När han fick hemtjänst så började han kasta ut möbler för han trodde att hemtjänstpersonalen var agenter som förgiftat hans hem. Han matvägrade för det var gift i maten. Grannarna var spioner. Osv osv. På slutet så började han även tro att jag, maken och våra barn var fienden. Vi vuxna förstod ju att han var sjuk men barnen tyckte det var jobbigt att se sin farfar så. "Tur i oturen" så gick han bort i en hjärtinfarkt kort efter han kommit in på hem. Tur som i tur för honom alltså, det måste vara fruktansvärt jobbigt att vara så arg, rädd och paranoid hela tiden. 

Min också. Fick springa efter henne en tidig morgon och undrade exakt var hon tänkte ta vägen. Det hade hon inte svar och efter ett litet tag gick vi tillbaka in igen.