Jag har insett att jag har dålig självkänsla. Det förstör mkt i mitt dagliga liv och att leva med mig är som att åka en bergochdalbana. Jag förstör för mig själv och jag är det går ut över mitt förhållande.
Vad vill jag med detta? Tror jag behöver prata av mig med andra som har/haft lever i samma
Hej!
Du är inte ensam. Får jag fråga vad du mår dåligt över?
Lycka kommer ju inifrån till största delen. Men tex jag då, har mått dåligt då jag varit på stranden förut och min kille tittat på andra tjejer. Jag har hela tiden vetat att jag ville göra en plastikoperation och då fettsög jag lår och mage för att få en mer proportionerlig figur. Sen dess mår jag inte dåligt på stranden längre och slutat jämföra mig med andra tjejer. Detta var ju bara ett exempel på mig själv. Det finns givetvis hundra tusen andra sätt dålig självkänsla visar sig på.
Kram!!
Det kan vara allt möjligt. Mina egna tankar som knäcker mig totalt mellanåt.
T.ex att jag ser mig själv som dålig då jag väger mer än jag gjorde förr när jag träffade sambon 10+år sedan. Att kroppen inte är som den brukade innan.
Jag litar inte på att sambon vill vara med mig vilket gör honom ledsen när jag litar mer på mina egna tankar än vad verkligheten är.
Att jag ser mig som mindre värd- över händelser som jag inte kan påverka då de har redan skett.
T.ex att vi gjorde en abort för många år sedan och jag har barn sedan innan och han med, men jag dömmer mig själv att jag inte kunde ge honom ett barn(sjukt jag vet,då det var vårat val då) idag vill vi inte ha barn då de snart är unga vuxna men ändå så tynger det mig?! blir gaaaalen !
Är duktig på att måla upp en bild över hur saker ska vara och stämmer de inte överrens med verkligheten så är de ju mitt fel ?! GALET
Att vi inte fick gemensamma barn eller att han inte har friat än eller att vi har vårat drömhus?
Jag förstår mellanåt att det är jobbigt för honom med att leva med mig på detta sättet då i mina vredesutbrott gör slut med honom ett par ggr om året. Vem hade vågat satsa på de då?
Allt är bara en ond spiral som jag inte kommer ut ur.
Svårt att njuta av nuet och se saker för vad de är oc
Jag förstår vad du menar. Jag har också brottats med tidigare dåliga val och att verkligheten inte ser ut som jag ville att den skulle göra.
Vet du vad jag tror du ska göra, om du inte redan gör det. Börja motionera! Börja träna. Jag vet, det låter klyschigt, men det är det verkligen inte. Du kommer att bli gladare och du kommer att börja lysa igen. Det kommer att spegla av sig på din partner och han kommer att få upp ögonen på nytt för dig igen. När du klandrar dig själv såhär hårt utsöndrar det en negativ energi. Du måste försöka ändra på det! Om du inte vill börja träna, kolla.på meditering. Du behöver en nytändning i ditt liv. Visa att du är en självständig kvinna som mår bra! Du ska få se att allt vänder.
Och en annan sak, prata med en psykolog angående det gemensamma barnet som inte finns. Lovar att det hjälper! Acceptans och gå vidare.
Stor kram till dig!!