Gravid med fjärde, pappan vill inte behålla

Min tanke är att han bara ska hålla tyst. Du säger att du har ägglossning. Han vet hur barn blir till. Ändå kan han inte ens tänka sig att ta på en kondom, eftersom det då inte blir lika skönt för honom. Ego ego. Var finns tanken på hur det kan drabba dig?

Skillnaden mellan er är att du är beredd att ta ansvar för ert slarv. Han är inte det. Kastar över allt ansvar på dig och tycker du ska "fixa det".

Tänk efter noga. Om du absolut inte vill ha ett till barn, då gör du en abort. För din egen skull. Sedan skärper du dig och lägger av med att chansa.
Om du vill ha barnet, då gör du ingen abort. Väljer din man då att sura och bli arg, då är det inte ditt fel ett enda dugg. Du har tagit ansvar för vad ni gjort, och om han sabbar hela er tillvaro, då är han inte mycket att ha. Då kan han bara dra i väg och vara ansvarslös och ego någon annanstans.

Jag hade aldrig gjort abort under de premisserna. Aldrig. Du vill ha ett barn till, du säger till mannen att du har ägglossning och han säger kör ändå. Nej nej. Där tog han beslutet att fler barn är ok tycker jag.

Jag har själv gjort två aborter och det är ju tyvärr ingen piece of cake. Jag gjorde abort innan vi fick våra barn, så jag visste ju inte riktigt vad det var att få barn då. Men nu när jag vet det så känner jag att jag aldrig skulle kunna göra det igen, eftersom jag precis som du skulle kunna tänka mig fler barn.

Jag vet tyvärr inte riktigt vad du ska säga till honom nu för att det ska bli bra för er båda, men att han ska tvinga dig att göra abort av en bebis som du önskar känns som ett dåligt beslut för er relation.

Har ni pratat om fler barn tidigare så att han vet sen innan hur du känner? Och att du isåfall kan påminna honom om det? Jag har varit väldigt tydlig mot min man som inte vill ha fler barn, att om jag skulle bli gravid av misstag så kommer jag aldrig kunna göra en abort. Så han är på det klara med det. Så blir det ingen diskussion om det händer.

Hoppas att ni kan komma till ett beslut som funkar för er båda!

Ytterligare ett stolpskott till karl. Det är beklagligt att vuxna män inte vet hur barn blir till.

Om man inte vill ha barn skyddar man sig mot det eller avstår från sex. Detta är inte ditt "fel". Din sambo accepterade fler barn i den sekunden som han valde att köra på utan att skydda sig.

Du sabbar ingenting genom att du har blivit gravid.

Visa honom denna tråd så kan han läsa här att han ska ta och torka sig bakom öronen och ta lite jä*la ansvar nu!

Givetvis är det oansvarigt av mannen att riskera graviditet om han inte önskar fler barn.

Samtidigt så riskeras ju hela familjen att splittras om TS driver igenom detta.

Jag föreslår en form av kompromiss där TS sätter hårt mot hårt o kräver att mannen genomför vasektomi samtidigt som hon genomför aborten, annars blir det ingen abort.

Om en man inte kan tänka sig att bli pappa så ska han aldrig stoppa in pillevippen i en kvinna utan att ha en kondom på.

Gör han det ändå får han ta konsekvenserna. Du som kvinna har rätt att välja att göra abort. Det har inte han. Punkt slut.

Klarar du av att ge 4 barn ett stabilt liv och bästa barndomen om du blir ensamstående?

Då din sambo inte vill ha barnet och ett barn är en stor utmaning för en relation, en utmaning som kräver vilja att offra anat i livet, så är risken stor att ni separerar.

Att din sambo är en idioti som inte skyddar sig är en sak men det ska dina övriga 3 barn inte behövs lida för. Det är din kamp och era barn ska inte behöva offra en massa för att du ska få straffa deras pappa för hans dumhet.

Så klarar du som ensamstående av att ge 4 barn lika mkt uppmärksamhet och trygghet som dina andra 3 får idag? Känns sambon som en idiot som inte bryr sig om ditt välmående alls och du har det bättre utan honom? Då kan du behålla.

Är det viktigt att er relation håller ? Och hänger dina 3 barns trygghet och livsstil på att ni är två vuxna alt inte fler barn? Då är det bäst att göra abort?

Fast alltså detta handlar väl inte om att TS vill straffa sin man? Det handlar om att hon inte vill göra abort! Har du gjort abort någon gång? Det är ofta ett trauma även om man vill göra abort. Om man INTE vill göra abort är det ett enormt trauma, och jag kan tala om att det i förlängningen absolut skulle kunna leda till att relationen spricker! Jag hade själv absolut inte kunnat bli tvingad av min man att göra abort och sen fortsätta leva med honom. Det hade varit lika illa för mig som om han hade våldtagit mig. Det finns en anledning till att abort är kvinnans val och det beror på just det, att det är hon som i slutänden påverkas mest av aborten.

Vill man inte göra abort så är det ju fruktansvärt att behöva ta en tablett som dödar det barn man vill behålla, och sen tvingas föda ut det under en smärtsam miniförlossning. Är abort något man vill så är det en annan sak, men att bli tvingad till det som nån sjuk preventivmetod är bara helt galet.

Ni har så rätt. Jag är ju som sagt väldigt medveten om hur barn blir till, och jag hade denna diskussion en gång tidigare mee honom men valde att behålla. Det ångrar ingen idag. Men han vill verkligen inte ha fyra barn. Det handlar ingenting om ekonomi, psykiskt, boendemässigt eller liknande för det funkar super bra. Utan det är endast lathet och egoist känsla av sin egentid från hans del. Vi har pratat om barn tidigare och jag hade en jätte jobbig 3 graviditet, fick havandeskapsförgiftning och hon kom i v 28. Så det var en turbulent tid och då sa jag att jag ville inte ha fler barn. Men ju mer tiden gick så sa jag åt honom för kanske någon månad sen att ska jag ha mer barn så ska de vara innan jag blir 30 år, och att ja kan tänka mig ev en till men är i dags läget nöjd.

Så jo, han visste om att jag ev var öppen för det. Han vill inte prata om det utan säger bara att jag ska boka tid så fort som möjligt så jag får det "där fixat". Känner lite som er andra, varför ligger det på mig? Han var medveten om att jag var i min mest fertila tidpunkt, han vet att jag är utan preventivmedel sen 4 år tillbaks och han väljer själv att inte ha kondom.

Jag måste nog helt enkelt bara fundera hur jag ska göra. För ekonomiskt går det runt, klart det blir inte samma. Men dom andra barnen skulle inte bli lidande från min sida iaf

Jag har gjort en abort innan när jag var 18 och det var en av dom hemskaste grejerna jag har gjort. Känner dock att de var rätt beslut, men det sitter ännu kvar inom mig hur jag hör dunsen i toaletten. Obehagligt..så abort för mig är inget preventivmedel, ändå så känner jag att jag gjorde fel som faktiskt tacka ja att ligga med honom trots att jag visste vart i månaden jag var. Men som ni säger, jag var ju ändå positivt inställd om det skulle bli så. Gick in med inställningen "han vet hur barn blir till, då får han ta sitt ansvar". Men nu i efterhand är det inte lika lätt. Varför ska det kännas som att vi är de elaka som ens funderar på abort??? Och inte mannen.

Häpnar..

Han vill att du ska göra en abort för att han tycker det är oskönt att knulla med gummi. Förklara då för honom att det är ganska oskönt för dig att krysta ut ett dött embryo.

Du har förklarar för honom att du har ägglossnings. Du ber honom sterilisera sig om han inte vill ha barn. Du kan inte använda preventivmedel och ändå landar hela situationen på dig att lösa åt honom..... vilket ansvar i det hela anser han att HAN ska ta?

Behåll TS. Ta inte bort ett barn du vill ha. Är han en bra pappa så kommer han ta till sig även detta barn. Det var ju ändå han i slutändan som satte det här barnet till världen.

Trist karl, men någonting säger mig att hans reaktion ändå inte kommer som någon större överasskning och att du velat bli gravid oavsett vad han tycker. Du längtar efter ett fjärde barn och han vill inte ha (vilket märks när han säger att oskyddat funkat i 4 år).

Om du redan kört ditt race så behåll barnet.

En skilsmässa och att bli ensamstående med 4 barn kan också vara rätt jobbigt och ett trauma för barnen.

Min poäng är att befintliga barns bästa bör gå före både mannen och kvinnans vilja.

I övrigt är jag helt för att det är kvinnans val och ingen annans. Dock bör man som ansvarstagande mamma till barn som saknar ansvarstagande pappa vara redo att offra lite extra och tänka två gånger.

En annan poäng är att man kanske inte vill utsätta ett barn till för en pappa med en sådan inställning.

Jo det håller jag med dig om såklart. Men man önskar att pappan kunde tänka till en extra gång och offra något han med, med tanke på att hans aktiva val har orsakat detta.

Usch, jag lider med dig :( Jag tycker inte att detta är ditt fel, eller att du var oansvarig som hade oskyddat sex. Du vill ju ha fler barn. Din sambo vet om hur barn blir till, eftersom ni har tre stycken sen innan. Det är möjligen en sak att en 17-åring kille råkar göra någon gravid och ångrar sig, i den åldern är man så verklighetsfrånvänd och fattar kanske inte riktigt att bebisar blir till genom att man har oskyddat sex. Men din sambo vet.

Sen är det inte lätt för dig nu ändå såklart, men jag tycker verkligen inte att du har fel i sak.

Om jag var du så hade jag satt mig ned och försökt prata lugnt med sambon. Kanske du ska göra klart för honom att detta inte är något du tänker fixa, som han kallar det, genom abort, utan att du tänker behålla barnet. Om du vill det alltså. Du kan kanske försöka fråga/prata med honom om vad det värsta som kan hända är? Handlar det bara om mindre egentid för honom så är det ju en begränsad period det handlar om. Du kanske kan tänka dig att ta mer nätter eller liknande? Du kan försöka prata med honom om att bebisen i din mage faktiskt är ert barn, alltså någon som din sambo troligen skulle älska mer än sig själv när hen föds. Om han kände likadant när ni blev gravida med tredje barnet så har han egentligen varit i denna situationen en gång tidigare, och kanske kan han förstå att det blir bra tillslut även om det känns motigt i början? Det skulle du ev kunna påminna honom om.

Slår han helt bakut och det verkar bli separation så får du ju överväga ditt beslut igen, då kanske du känner annorlunda. Eller inte. Håller tummarna för att ni kan prata vettigt med varandra om detta.

Jag har själv fyra barn förresten. Min man var inte sugen på fyran alls, men han var med på det för min skull. Visst är vi trötta nu, och det är ganska tufft med lite egentid (barnen är små och har fötts tätt), men min man ångrar verkligen inte vår bebis. Han är helt ljuvlig och det tycker vi båda två. Kärleken till ett barn övervinner ju allt.

Ja du har rätt. Men ändå ska man tänka på hans bästa. Varför ska man alltid tänka på karlarna när dom gott och väl vet vad dom gör.. Kräks

Du har helt rätt. Vi har intw pratat nånting och känner faktiskt lite som så att när jag tänker efter.. Är karln viktigare än barnen? Nej, långt ifrån. Han är fin men inte alls på samma nivå. Så jag ska verkligen bara försöka tänka utifrån mig själv, har jag ork, tid och råd. För jag vet inte om jag skulle vela vara med honom på dom premisserna.

Vi har varit i exakt samma sits som er.

Använde avbrutet i fyra år, och sen var jag gravid. Mannen sa aldrig rakt ut att han ville att vi skulle göra abort, men han var jätteirriterad och arg och tjatade om allt som skulle bli dåligt med ett till barn, typ alla praktiska lösningar.

Jag hade också uppmuntrat till sterilisering, och han visste att jag ville ha fler barn, så jag stod på mig och fortsatte att trycka på att vi visste att detta kunde hända och att jag aldrig skulle kunna fortsätta att vara lycklig i förhållandet om han tvingade mig till abort. (Men enligt han så tvingade han inte till nånting, han berättade bara sanningen, daah, idiot)

I alla fall så fick vi ett barn som var EXTREMT krävande, vilket resulterade i att jag tog ALLT ansvar i början för att jag kände mig skyldig till det.

Det var tunga månader i början, för jag märkte att min man hade svårt att ta barnet till sig och han fortsatte att påpeka allt opraktiskt, fast han sa såklart att han älskade barnet, men var inte den mest engagerade pappan precis.

Jag funderade på att lämna honom, för det kändes så hemskt att det blev så tydligt att vi ville olika. Men jag visste att jag inte skulle klara av den första tiden helt själv med den krävande bebisen och alla äldre barn.

Med åren fick de däremot till slut en fin relation, och bebisen blev en självklar del även i hans liv, och nu fungerar livet som vilken annan familj som helst.

Vill i alla fall säga att DU ska göra vad DU vill och orkar.

Jag var beredd på en tung tid, och var även beredd på att vi kanske skulle behöva separera, men för mig var det värt det. Jag ville ha barnet, han hade brustit i ansvar, inte jag, och om han inte kunde ta konsekvenserna av sitt slarv så kunde jag lika gärna lämna honom, för jag skulle ALDRIG ha gjort en abort!

Och nu några år senare är det JAG som tar ansvar och ser till att skydda mig, för JAG vill inte ha fler barn och jag skulle göra abort om jag blev gravid.

Han har fortfarande inte steriliserat sig, men han vill, men det har inte blivit av eftersom jag trivs så bra med pmedel så jag kan lika gärna ha det.

"det där får du fixa" - det är vad han sa? 

var tog "vi" vägen detta? 

Stå på dig. Är din kropp och han visste om konsekvenserna med den där metoden.

Hoppas det blir bra för dig