Hur gör ni med stora bonusbarn?

Haha, nej.
Det jag skrev är det som gäller.

Nu vet vi varför han väljer bo hos oss och inte sin pappa. Han har nu själv berättat att pappan ställer krav på honom när det gäller sysslor samt har kollat upp hans ekonomi frekvent referens hans spelmissbruk. Det har inte min fru gjort sedan han valde stanna hos oss på permanent basis trots upprepade påpekningar från min sida. Nu visar det sig att han har spelat bort allt han har tjänat och är luspank. 

Detta uppdagades i helgen när hans pappa hörde av sig till min fru och bad henne kolla upp hans konto. 

Jag vill så gärna agera men just nu är jag livrädd på riktigt att bonussonen ska göra något dumt. 

Skulle du göra det om det var din son det handlade om?
Att du skulle göra det med din mans vuxna barn betvivlar jag inte en sekund.

Under normala omständigheter ja. Min grundinställning har alltid varit att förberedda barnen för det verkliga livet och så har jag resonerat med honom och samma gäller övriga barnen. Här har min fru motarbetat mig och en totalt frånvarande pappa och ingen av dem har lotsat honom rätt i livet. Jag förebrår inte honom, jag är arg och bitter på min fru och hans pappa som förebilder. Honom är mest synd om just nu.

För det blir så mycket bättre att bli hemlös om man inte har en tillflykt?
Jojo, kom igen när dina ungar är 20 så får vi se hur det ljuder i skällan då.

Jag håller med dig och inser också att situationen är ohållbart. För varje dag som går så dör en bit av mig. Vi hade en incident igår kväll som fick bägaren att rinna över. Jag fick inget utbrott eller något sådant men hon är nu medveten om att jag inte orkar längre och det har gjort henne väldigt orolig. Hon har alltid varit medveten om min svaga punkt, barnen! Det har varit mer eller minder hennes hållhake på mig att jag går ingenstans. Men jag har verkligen nått botten utifrån mitt perspektiv och mina barn. Jag vet att många i tråden har förtjänstfullt påpekat detta och jag ser inte längre någon annan utväg då hon bedriver en one man show. Vi har ingen sund hemmamiljö längre, det är inte bra för barnen och egentligen för någon i familjen. Jag är ingen person som provocerar eller har en pervers läggning till att bråka men jag ser inget slut på eländet heller och allting upprepar sig om och om igen.

Han fyller 21 strax och hennes metodik och i synnerhet uppfostransmodell funkar inte alls. Hon har alltid behandlat honom med silkesvantar och nu säger hon att hon måste skapa space till bonussonen så att han inte kollapsar! Suck...Hon vill inte involvera bonussonens pappa och jag får endast hjälpa till och vara tillhands på hennes villkor. Det ställer jag inte upp på längre och jag kommer vid första bästa tillfället be henne att flytta ut. 

Det står en tom lägenhet stenkast ifrån oss. Hon får i korta perspektivet prata med bonussonens pappa oavsett om hon vill eller inte och hyra den i andrahand och under tiden fixa en mer permanent lösning. 

Jag är så otroligt trött och förbannad på mig själv och jag kan inte skylla på någon annan. Jag har om och om haft rätt de senaste åren och vetat hur saker och ting kommer att utvecklas och ändå bara tillåtit det ske. Jag visste att rumsbytet var ett jävligt korkat förslag. Ändå lät jag min fru driva igenom det så att den yngsta fick dela rum med sin storebror. 

Han kom över till oss igår kväll då han inte kunde somna pga. att det var ljust i rummet, datorn var igång och fläkten låter som bara den på eländet och han hade svårt med ljudnivån i rummet att komma till ro. Jag sa att han kunde ligga kvar i vår säng och då hade jag tänkt att lägga mig i soffan men då började min fru med bestämd röst övertala honom att det var en vanesak och fick med honom tillbaka till rummet. Han fann sig i det men det gjorde så otroligt ont i mig och jag kände/känner mig som den mest usla pappan i världen igen. Det var då jag berättade för henne att jag inte står ut med situationen längre. Hon ville reda ut det hela men jag kände mig som en laddad mina och bad henne låta bli och ta det vid senare tillfälle. 

Så du ska "be henne att flytta ut"?
Är det inte hennes hem också, ni är ju gifta och har varit länge?

Hur vet du att hon får flytta in i sitt ex lägenhet?
Hur kommer du hantera att bara ha dina ungar varannan vecka?

Fast ts vill inte skiljas har han skrivit.

Du tänker inte på att fruns barn också kommer i kläm?

Om tråden nu är sann så borde ts få medalj i idiotiska beslut när han skyfflade in lillebror till killen i fråga. Det hade varit ljusår bättre att småsyskonen delade rum.

Eller, som jag och någon till nämnt, att ts med fru baxade ut sin säng i vardagsrummet.
Det vore fanimig inte för mycket begärt.

Det är hennes barn och troligtvis finns det en anledning till varför han inte vill vara hos sin pappa.

Ledsen men här har du faktiskt inte någon talan, om du gör något som gör att han inte kan bo kvar så kommer det skada ditt och hans förhållande och ditt och din sambos, jag lovar att det inte är värt det.

Verkar vara så jobbigt med "mina barn och dina barn". / Singel och utan barn.

Varför svarar du inte mina raka frågor?

HUR kan du bara ta över hans konton, klarna, kivra och allt?

Har han givit dig tillgång till sitt bank-id?

Jag syftade primärt på hans öppenhet och att han ständigt döljer saker och vi vet inte varför. Somliga fortsätter sina otillbörliga tolkningar, dock föga överraskande. Det har dykt upp fler saker men naturligtvis inte av samma dignitet som spelandet. Han är en fullvuxen man i kropp och storlek men beter sig som en kille i undre tonåren. Om man är luspank så kanske man ska låta bli att handla snus och i synnerhet på krita (Klarna). 

Vi har gjort en plan på att han ska betala av sin skuld till Klarna redan under december månad. Han vet om att vi även har koll på hans Klarna konto.