• Anonym (Bonus­pappan som duger ibland­)
    Fri 6 Nov 2020 08:08
    15761 visningar
    478 svar
    +3
    478
    15761

    Hur gör ni med stora bonusbarn?

    Hej,


    Tack för att ni tar er tid att läsa hela inlägget. Jag behöver dels skriva av mig men samtidigt få råd/kommentarer om hur andra gör i samma situation.


    Jag är gift och har 3 barn varav äldsta en bonusson på dryga 20 år och de gemensamma under 13 år. Vi är relativt trångbodda och de yngsta barnen får dela rum medan den äldsta har haft ett eget rum hela tiden. Han har bott 50 % av tiden växelvis hos oss och likaledes hos pappan sedan han var mycket liten. Tidigt i våras så fick han för sig att inte åka till sin pappa längre och har bott hos oss sedan dess på heltid utan någon diskussion eller förklaring till varför. Ingen konflikt med pappan så vitt vi vet och de hörs av med jämna mellanrum. Han har haft lite ströjobb efter gymnasiet genom att jag har ställt krav så att han inte bara sitter hemma och spelar spel vilket han ändå gör. Han betalar ingenting hemma.


    Sedan så kom pandemin och efter mycket tjat så fick vi honom till att söka till universitet där han kom in och jag lyckades ånyo fixa ett extra jobb till honom (ett par helger per månad). Faktum och sakfrågan är att min fru tycker att det är helt ok att han får bo hos oss på heltid utan att ens ha diskuterat det med mig. Det är helt tabu att dra det på tal när han är närvarande om t ex varför han har valt att bo hos oss eller hur han tänker när det gäller framtiden mer långsiktigt och hon avser skydda honom till varje pris som om han vore 3 år gammal och jag förstår inte riktigt vad det är hon skyddar honom mot? Vi har varit överens om att han får bo hemma gratis under förutsättning att han pluggar. Men då har jag utgått ifrån att han sedvanligt fortsätter att bo halva tiden hos sin pappa men får också dra sitt strå till stacken här hemma.


    Jag kan tillägga att pappan har en mycket central lägenhet med promenadavstånd ifrån oss som står helt tomt. Jag har på senare tid trott att han någonstans tycker att det skulle vara skönare att bo själv nu när han ändå närmar sig 21. Våra yngre barn har på senare tid tjatat om att de vill ha varsitt rum och bråkar ständigt. Då hade vi löst det problemet. 


    Jag kan också nämna att bonussonen är väldigt kylig inte bara mot mig men även sin mamma och syskonen och behandlar oss mer eller mindre som luft och väldigt svår att få någon känslomässig kontakt med och enbart fokuserad på sina behov. 


    Jag är primärt väldigt störd över att hon på eget bevåg beslutar att det är ok att han bor permanent hos oss. Jag anser att hon borde ha involverat och diskuterat frågan med mig och i allra högsta grad hans pappa och hur han ser på det hela.

    Anser ni att jag förstorar upp/överdriver det hela eller är det bara en bagatell där jag bara ska finna mig i det? Utveckla gärna hur ni tänker. Jag är en pragmatisk och lösningsorienterad person men just nu har vi en infekterad och låst situation. Jag vet också att myntet har alltid två sidor och därför önskar jag höra hur ni i samma situation resonerar och löst liknande omständigheter.  


    Tack på förhand.

  • Svar på tråden Hur gör ni med stora bonusbarn?
  • Fri 6 Nov 2020 08:15
    #1
    +1

    Vid 20 är det dags att flytta! Ni gör honom en björntjänst om han får bo kvar.

    Det är dock viktigt att samma regler gäller alla barn i familjen, så känn efter hur du vill göra med dina barn när de kommer i den åldern. Vår tydlig med att han måste flytta för att han är vuxen nu, och inte för att ni vill komma åt rummet.

  • Fri 6 Nov 2020 08:23
    #2

    Pappan har väl kanske börjat ställa krav varför det blev mer bekvämt att bo hos er? Kan du inte prata med din sambo så börja med pappan och se vad han tycker om sonens framtid.


    Ride it like you stole it
  • Anonym (Bonus­pappan som duger ibland­) Trådstartaren
    Fri 6 Nov 2020 08:24
    #3
    krokus skrev 2020-11-06 08:15:52 följande:

    Vid 20 är det dags att flytta! Ni gör honom en björntjänst om han får bo kvar.

    Det är dock viktigt att samma regler gäller alla barn i familjen, så känn efter hur du vill göra med dina barn när de kommer i den åldern. Vår tydlig med att han måste flytta för att han är vuxen nu, och inte för att ni vill komma åt rummet.


    Det är precis så jag ser det men det är någonting hos min fru som gör att hon blir bara rosenrasande när jag berör ämnet.  

    Jag har alltid varit noga med att hantera barnen lika och primärt få dem självständiga så att de klarar av det verkliga livet. Så inget undantag på något barn. 
  • Anonym (Bonus­pappan som duger ibland­) Trådstartaren
    Fri 6 Nov 2020 08:35
    #4
    Studentpappa skrev 2020-11-06 08:23:02 följande:

    Pappan har väl kanske börjat ställa krav varför det blev mer bekvämt att bo hos er? Kan du inte prata med din sambo så börja med pappan och se vad han tycker om sonens framtid.


    Du har helt rätt i men hon vill inte se det på det sättet och hon vill inte ha med pappan att göra alls.

    Hos pappan får han handla, städa, laga maten själv, tvätta sina kläder etc. Hos oss dammsuger han i bästa fall 2 gånger per månad efter upprepade tillsägelser. Allt annat får han serverat. Hon gör tom så pass mycket mer kvällsmat så att han slipper ställa sig och laga sin lunch på dagarna. Att det blir matlådor över så att han kan ta med sig det till jobbet. Hon ser till om till att han får fredagsmys och viss lördagsgodis då vi oftast är borta över helgerna fast han har hela studiebidraget (högskolenivå) och jobbar i stort sett varje söndag där han har väldigt bra betalt. 

    Varför bo hos pappa när man har helpension hos mamma! 
  • Anonym (J)
    Fri 6 Nov 2020 09:09
    #5
    -1

    Kan det vara att hon har dåligt samvete för att han vuxit upp som skilsmässobarn? Har du själv bott växelvis? Tyckte du det var så kul? Om han väljer att bo hos ena föräldern sista året innan han flyttar är väl inte det speciellt konstigt?

    Däremot ska han såklart inte behandla er som luft och han borde betala hemma för att lära sig.

    Men att man vill BO på ett och samma ställe är inte det minsta konstigt. Att bo varannan vecka är pest och ingen förmån som många vuxna verkar tro. Det suger verkligen. Hur bra man än har det i båda sina hem känns det aldrig riktigt som att något av hemmen är ett riktigt hem. Speciellt inte när man har styvföräldrar som ifrågasätter varför man är där.

    Att hon gör matlådor är väl absolut inget konstigt. Är det inte ok att hon gör matlåda till dig också om hon ändå lagar mat? Det är väl jättebra att den som lagar mat gör lite extra att ta med dagen efter? Förstår inte problemet..

  • Anonym (E)
    Fri 6 Nov 2020 09:26
    #6

    Jag måste ställa lite frågor först om det är okej? Pappan har alltså två lägenheter, varav ett är centralt och står helt tomt?

    Jag antar att ni har varit gifta länge? Har bonussonen ändrat på sitt beteende de senaste åren?

    Om jag tänker utifrån mitt perspektiv så var jag ganska deppig i den åldern (tonårsångest satt kvar), olyckligt kär i en samkönad, tyckte jag var oattraktiv och dyl. Jag var äntligen fri från skolan (oerhört skoltrött) men saknade skolkamrater osv. Jag uppfattade nog som kylig av min familj, men jag deprimerad och självcentrerad då och hade ingen om hur jag skulle öppna upp. Min poäng är att jag förstår ditt perspektiv till fullo att det trångbott och han uppfattas som lat, men pojken kanske mår dåligt och mamman vet om det? Han pluggar 100% och jobbar söndagar? Det är ganska mycket endå.

  • Ess
    Fri 6 Nov 2020 09:45
    #7
    +2

    Det är hög tid att han lämnar plats så att de yngre får varsitt rum. Jag förstår rent ut sagt inte grejen med att dalta vuxna människor.

  • Fri 6 Nov 2020 09:57
    #8
    +1
    Anonym (Bonuspappan som duger ibland) skrev 2020-11-06 08:35:24 följande:

    Du har helt rätt i men hon vill inte se det på det sättet och hon vill inte ha med pappan att göra alls.

    Hos pappan får han handla, städa, laga maten själv, tvätta sina kläder etc. Hos oss dammsuger han i bästa fall 2 gånger per månad efter upprepade tillsägelser. Allt annat får han serverat. Hon gör tom så pass mycket mer kvällsmat så att han slipper ställa sig och laga sin lunch på dagarna. Att det blir matlådor över så att han kan ta med sig det till jobbet. Hon ser till om till att han får fredagsmys och viss lördagsgodis då vi oftast är borta över helgerna fast han har hela studiebidraget (högskolenivå) och jobbar i stort sett varje söndag där han har väldigt bra betalt. 

    Varför bo hos pappa när man har helpension hos mamma! 


    Låter mer som att han är 9 än 20. Antar det är ett svårt läge, jag har en svåger som är 40+ han är fortfarande en liten plutt i mammas ögon trots att han har egna barn etc. Han har varit singel ett antal år och mamma kommer och städar och han får mat där mer eller mindre jämt, barnet uppfostras tillsammas med mormor etc. När vi rest tillsammas hela familjen/släkten så är det mormor som packat åt dom...

    Förstår inte varför man vill hålla på så?!..
    Ride it like you stole it
  • Anonym (Bonus­pappan som duger ibland­) Trådstartaren
    Fri 6 Nov 2020 10:16
    #9
    +1
    Anonym (J) skrev 2020-11-06 09:09:24 följande:

    Kan det vara att hon har dåligt samvete för att han vuxit upp som skilsmässobarn? Har du själv bott växelvis? Tyckte du det var så kul? Om han väljer att bo hos ena föräldern sista året innan han flyttar är väl inte det speciellt konstigt?

    Däremot ska han såklart inte behandla er som luft och han borde betala hemma för att lära sig.

    Men att man vill BO på ett och samma ställe är inte det minsta konstigt. Att bo varannan vecka är pest och ingen förmån som många vuxna verkar tro. Det suger verkligen. Hur bra man än har det i båda sina hem känns det aldrig riktigt som att något av hemmen är ett riktigt hem. Speciellt inte när man har styvföräldrar som ifrågasätter varför man är där.

    Att hon gör matlådor är väl absolut inget konstigt. Är det inte ok att hon gör matlåda till dig också om hon ändå lagar mat? Det är väl jättebra att den som lagar mat gör lite extra att ta med dagen efter? Förstår inte problemet..


    Jag är själv skilsmässobarn så jag vet också vad det innebär. Det är helt riktigt att min fru känner en skuld utifrån att hon bara haft honom på halvtid men jag förstår inte hur daltandet ska förstärka och förbereda honom för det verkliga livet? 

    Jag har också förståelse för att han väljer en permanent punkt och det är inte heller så konstigt och jag har självklart ingenting emot det. Men jag anser fortfarande att vi borde ha pratat om det och min fråga är om det är rätt att hon fattar det beslutet på eget bevåg? 

    Vidare så blir inte heller jämförelsen med matlådorna korrekt. Vi jobbar båda på heltid och delar på markservicen. Vi har däremot en 21 åring som inte tillför någonting i hushållet. 
  • Anonym (Bonus­pappan som duger ibland­) Trådstartaren
    Fri 6 Nov 2020 10:24
    #10
    Anonym (E) skrev 2020-11-06 09:26:14 följande:

    Jag måste ställa lite frågor först om det är okej? Pappan har alltså två lägenheter, varav ett är centralt och står helt tomt?

    Jag antar att ni har varit gifta länge? Har bonussonen ändrat på sitt beteende de senaste åren?

    Om jag tänker utifrån mitt perspektiv så var jag ganska deppig i den åldern (tonårsångest satt kvar), olyckligt kär i en samkönad, tyckte jag var oattraktiv och dyl. Jag var äntligen fri från skolan (oerhört skoltrött) men saknade skolkamrater osv. Jag uppfattade nog som kylig av min familj, men jag deprimerad och självcentrerad då och hade ingen om hur jag skulle öppna upp. Min poäng är att jag förstår ditt perspektiv till fullo att det trångbott och han uppfattas som lat, men pojken kanske mår dåligt och mamman vet om det? Han pluggar 100% och jobbar söndagar? Det är ganska mycket endå.


    Pappan bor ihop med en kvinna i hennes hus och därav lägenheten i stan. 

    Vi har varit gifta länge och han har alltid varit likadant och jag kan inte se någon skillnad beteendemässigt genom hans uppväxt mer än att han vill bli behandlad som en vuxen när det passar honom. 

    Vi har tagit upp hur han mår och om vi ska hjälpa honom med samtal och psykolog men då blir han bara förbannad. Han har hemundervisning pga Corona och jag kan beskriva ett typiskt dygn för honom utan överdrift enligt följande: 

    1. Går upp runt 13.00 tiden på vardagar som helger. 
    2. Äter, tittar på Netflix, spelar spel på datorn och pluggar i bästa fall 1-2 timmar om han ens gör det. 
    3, Lägger sig mellan 02.00-03.00. 

    Han misslyckades på sin första tenta precis. Vi tvingar inte honom till att jobba och det är ett val han själv gjort. Jag fixade jobbet till honom innan han hade kommit in på högskolan. 
Svar på tråden Hur gör ni med stora bonusbarn?