Rädd att bli gravid igen

Man lär sig att hantera sin oro. Det är ok att vara orolig så länge man inte låter det styra hela ens liv så att man inte kan leva normalt.

Jag har tre graviditeter i bagaget. De två första gick åt skogen, den ena som mf, den andra som ma. På ma:t bekräftades det att liten dött i v9 och jag gissar att även första gången var det det samma.

Den tredje gick hela vägen och även om oron fanns där så försökte jag sätta upp målstolpar. Mål 1: Komma till KUB-ul och att liten mår bra där. Mål 2: Komma till RUL och allt ser bra ut där.

Jag hade gått hos en gynekolog några månader innan graviditet och han sa att jag skulle ringa vid nästa plus så vi hade koll på läget. Så jag fick ett VUL inbokat i v8 (7+5 trodde jag att jag var i). Där upptäcktes att det var tvillingar så efter RUL hade jag fler ultraljud att ha som mål. Detta var extra viktigt eftersom jag inte kände några sparkar förrän jag var i 7e månaden då jag hade en moderkaka fram och en bak plus att de mest låg och boxades mot varandra. 

Men som sagt, man kommer alltid att oroa sig, det handlar bara om att försöka att inte låta oron styra.