• Gunpoint

    Varför måste min fru skaffa katt?

    Hej!

    För att inleda tråden, jag är definitivt ingen som ogillar katter eller andra husdjur även om jag är mer av den som vill ha ordning och reda och inte behöva riskera att möbler blir förstörda eller hår som flyger runt i lägenheten och på kläder.

    Ska försöka fatta mig kort.

    Innan jag och min fru skaffade barn hade vi två stycken katter, en blandras katt (Maine Coon/Norsk Skogskatt) och en bondkatt. Dom orsakade sin beskärda del av oreda men den var hanterbar, dock eskalerade det när vi fick barn. Man märkte tydligt hur stressnivån ökade som resulterade i att katterna gömde sig mestadels av dagarna när barnen var hemma plus att dom kissade i deras sängar, på skötbord och deras leksaker. Raskatten fick t.om. blodig diaree som vi fick kolla upp flera gånger men alla tester var negativa och veterinärer menade på att detta var orsakat av stress.

    Förra året tog vi beslutet att avliva båda katterna på grund av en kommande flytt i samråd med två olika vetrinär kliniker. Då var båda katterna 11 år gamla där bondkatten fått blodkärlscancer och den andra genomgått flertalet tandoperationer för att få bukt på en vanlig tandsjukdom (FORL). Veterinärerna ansåg att katterna var enormt stressade och den blodiga diareen hos raskatten hade suttit i flera år och var nu på en daglig basis.

    På den tiden hade vi inte alls någon tid för dom mer än kanske max 2h på kvällen. Resten av tiden gick först  till barnpassning och sen när vi båda började jobba så var vi borta om dagarna och kvällarna till barnen. Våra barn har alltid varit enormt svåra att lägga så vissa gånger kommer dom inte i säng förrän klockan 21. Det är samma än idag. Tidigare lekte vi mycket med katterna med diverse leksaker och laserpekare.

    Nu pluggar min fru och vi hjälps åt med att skriva papers osv. så nu är både dagar och kvällar nästan helt upptagna under dom veckor vi skriver paper som är väldigt ofta. Häromveckan fick vi stanna uppe till 01:30 bara för att hinna bli klara innan deadline.

    Trots detta så pratar min fru om att hon vill skaffa en ny katt. Fast att jag har förklarat att nu inte är ett bra tillfället så fortsätter hon att tjata och tänka i dessa tankarna. Hon menar på att vi skaffar en raskatt som inte fäller så mycket = mindre att städa. Sedan gällande brist på tid säger hon att: "en katt klarar sig själv.

    Att dom sover mest om dagarna och behöver inte så mycket socialt umgänge" varpå jag rättar henne baserat på dom raser vi har tittat på sägs vara extremt sociala och har behov av det. Vi bor i hus och det är enormt skönt att kunna öppna upp altan dörren för att vädra eller låta barnen ha enkel tillgång till trädgården, som måste i så fall vara ständigt stängd annars smiter katten ut. Då tycker min fru att vi ska skaffa koppel och koppla katten eller installera en skit stor kattbur som tar upp all plats av den lilla trädgård vi har.

    Vi är samtidigt också väldigt glada för att resa på olika semestrar och i rådande omständigheter kan vi inte det men pandemin kommer inte vara i 15 år. Ska vi då resa så måste vi lämna katten på ett katthem som både är stressande och i många fall en dålig miljö. Jag vet att där finns riktigt bra katthem med stor yta och ute möjligheter men dom är inte många.

    Varför envisas min fru om att skaffa katt när vi inte kommer kunna ge den ett värdigt liv? Vissa kvällar hinner inte ens min fru att städa och fixa till vår marsvinsbur och det kan ibland dröja flera dagar innan tillfälle ges.

    Hur ska jag tackla detta? Hon går runt och surar hela dagarna men samtidigt fortsätter att konstant tjata om det. Att avliva våra gamla katter var det värsta beslutet jag någonsin behövt göra och jag grät som ett litet barn men jag gjorde det för veterinärerna och jag själv ansåg att vi inte kunde ge dom ett stressfritt liv och där fanns INGEN som ville ta över dom. Tro mig, vi provade.

    Snälla hjälp mig. :(

  • Svar på tråden Varför måste min fru skaffa katt?
  • Anonym (Ghost)

    Mitt råd: lägg dig inte i, och förklara också för din fru att om hon ska ha katt är det 100 % hennes ansvar, och det är för att hon går emot din uttryckta vilja. Du kommer inte att mata katten, klippa klorna, byta kattlådan en enda gång. Hon får betala försäkringen och om den ska till veterinären får hon själv ordna det. Allt. Om du sedan av ren godhet ger katten mat om hon råkar vara borta nån gång är en helt annan sak, men hon ska inte förvänta sig att du lyfter ett finger för att hjälpa till.

  • Anonym (Ghost)

    Du kan också påminna henne om det liv ni redan har, stolpa upp det lite som du gjort här. Förklara en gång för alla att det inte kommer att funka med katt i ert liv just nu.

  • Anonym (myself)

    Håller med Ghost - hon måste inse att katterna ska vara hennes eget ansvar. Så har vi - det var min idé att skaffa katter (då skaffade vi två så att de kan underhålla varandra vilket de gör ibland), så de är helt mitt ansvar. Min man har matat dem och rensat kattlådorna när jag var bortrest eller på sjukhus med vår dotter, men inte annars.
    Förresten, hur gamla är era barn? Är de under 4-5 skulle jag definitivt inte ens tänka på nån katt just nu.
    Som motargument för några av dina - mina katter har inte förstört en enda möbel under sina 4 år hos oss - bara de har tillräckligt med klösträd och leksaker om de gillar sånt (mina har alltid nobbat alla typer av leksaker och föredrar sällskap av varandra, men de tillhör rasen som är mer flockdjur än vanliga raser, så det kan spela in). När vi åker på semester, har vi aldrig lämnat de på katthotell - de flesta gångerna hade vi kattvakt och i år, då det blev svemester - åkte katterna med oss på en bilresa (faktiskt så var det min mans idé) och det gick utan som helst problem.
    Som sagt, vi leker nästintill aldrig med katterna - de klarar det själva, men det säkert beror på rasen.
    Har ni andra husdjur förutom marsvinet? Kan det vara för mycket jobb?

  • Anonym (fuska inte)

    Vad sjutton! Varför skriver du din frus uppgifter? Hon måste kunna plugga själv, det är ju för f-n fusk! Hoppas hon inte tänker sig jobba med något sedan som påverkar andra människor när hon inte kan det hon ser ut att ha betyg för. 

  • Drottningen1970
    Anonym (Ghost) skrev 2020-11-12 14:11:37 följande:

    Mitt råd: lägg dig inte i, och förklara också för din fru att om hon ska ha katt är det 100 % hennes ansvar, och det är för att hon går emot din uttryckta vilja. Du kommer inte att mata katten, klippa klorna, byta kattlådan en enda gång. Hon får betala försäkringen och om den ska till veterinären får hon själv ordna det. Allt. Om du sedan av ren godhet ger katten mat om hon råkar vara borta nån gång är en helt annan sak, men hon ska inte förvänta sig att du lyfter ett finger för att hjälpa till.


    Jättemärkligt råd. Självklart är det hela familjens sak att ta in en ny familjemedlem som ska leva under samma tak. Det är en levande varelse som kommer att påverka villkoren för alla, ingen tomatplanta.

    Jag tänker helt tvärtom att ett nej väger tyngre än ett ja i dessa frågor. Stå på dig TS. Du resonerar mycket klokt och med både djurets och familjens bästa i åtanke.
  • Gunpoint

    Allt detta jag har skrivit till er har jag presenterat exakt så. Men hon ser det inte som jag ser det, trots jag har konkreta bevis på att det faktiskt blir så. Förra veckan när vi skrev paper så kom barnen i säng riktigt sent runt 21.30 tiden för dom var hemma ifrån förskolan. Men vi hade deadline så vi satt oftast uppe till 23:00 och sedan ville man varva ner i soffan till 24. Sen ska man upp dagen efter 06:30 för att jobba. Under nätterna vaknar alltid något av barnen som vill ha välling/vatten eller som man måste hämta för att dom vill sova hos oss och man gör vad som helst bara man kan få lugn och ro och sova dom få timmar man har innan man ska upp igen. Men merparten av kvällarna kom man i säng 00:30 eller som sagt så sent som 01:30.

    Vi har så lite tid att städningen tar skada också där det många gånger finns högar med disk, dammiga ytor och leksaker och kläder slängda på barnen och vårt egna sovrum. Sen samtidigt så skäms hon var gång någon kommer oannonserat för hon inte ville se vilken soptipp vi bor i. Stressnivån på mig själv är skyhög och mår själv piss. Allt detta vet hon om men hon har fått någon helt förvirrad syn över att så inte är fallet och att en katt inte skulle göra någon skillnad på detta.

    Våra barn är 2 och 5 år gamla och problemen med våra förra katter började med vår 5 åring. Så under 4 år fick vi stå ut med kiss och bajs i sängen, kiss på leksakerna, hår på alla kläderna för dom tog varje chans att gömma sig i klädbackarna i garderoben eller under sängarna. T.om. när vi skulle byta blöja på vår äldsta mitt i natten så valde vi inte att tända lampan för att göra det bra för honom. Då hade katten pissat på skötbordet så vi lade sonen rakt ner i kattpiss. Katten med blodig diaree hade så svårt att få bort bajset att den drog röven i golvet flera gånger om dagen och lämnade bajsspår. Var vi borta och kom hem så var hela golvet fullt av dom.

    När jag nämner detta så säger frun:

    "Men det är inte säkert det blir så nu. Nu skaffar vi katt när vi redan har barnen". Men stressnivån är t.om. värre nu där hon flippar ut så fort en ny kurs börjar där det är flera moment man måste klara för att få godkänt på kursen.

    Detta är fan sjukt. Förstår inte hur man kan vara så självisk och inte tänka varken på dom katter som ska leva i denna misären eller på oss andra som ska få det ännu sämre. Jag får känslan att hon vill bara ha en katt för att kompensera för hur dåligt hon själv mår.

  • Gunpoint
    Anonym (fuska inte) skrev 2020-11-12 14:40:50 följande:

    Vad sjutton! Varför skriver du din frus uppgifter? Hon måste kunna plugga själv, det är ju för f-n fusk! Hoppas hon inte tänker sig jobba med något sedan som påverkar andra människor när hon inte kan det hon ser ut att ha betyg för. 


    Vem fan har sagt att jag skriver hennes uppgifter. Jag korrekturläser dom och ger henne tips. Lägg ner för fan! Eller du är så obildad att du inte vet vad mentorskap eller kamratrespons är! Stick!
  • Anonym (Ghost)
    Drottningen1970 skrev 2020-11-12 15:06:50 följande:
    Jättemärkligt råd. Självklart är det hela familjens sak att ta in en ny familjemedlem som ska leva under samma tak. Det är en levande varelse som kommer att påverka villkoren för alla, ingen tomatplanta.

    Jag tänker helt tvärtom att ett nej väger tyngre än ett ja i dessa frågor. Stå på dig TS. Du resonerar mycket klokt och med både djurets och familjens bästa i åtanke.
    Fast det tycker du ju om nästan allas råd här inne så det bryr jag mig inte särskilt mycket om :) Skaffar man ett ansvar gentemot andras vilja får man vara beredd att stå för konsekvenserna själv. TS behöver inte ta hand om katten men de kanske kan samexistera.

    Vad hade du tänkt att ts skulle göra om hon skaffar katten ändå, flytta ut eller...?
  • Anonym (U)

    Får ens marsvinen uppmärksamhet kan man undra. (Hoppas ni har minst två då de är flockdjur). De bör få golvtid samt keltid, stimulans i form av gömma grönsaker osv. 

  • Anonym (ace)

    Jag har ingen aning om hur man kan få någon som vägrar ta in sin partners ovilja till (nya) husdjur, att tänka om.

    Hur ställer du dig själv till att skaffa katt, men om ett antal år? Hade det kunnat vara en kompromiss om ni kan komma överens om att "när yngsta barnet är 7 år" t. ex?

Svar på tråden Varför måste min fru skaffa katt?