Klarar inte av den vardagliga skötseln

så som du vårdar andra. 

Jag är likadan som du. Jag fick nämligen inte lära mig som barn att jag gills. Jag växte upp med en förälder som var mycket sjuk och all slags omsorg, både fysisk och psykisk, kretsade runt hen. Jag var inte viktig att ta hand om, där emot fick jag massor av beröm när jag tog hand om föräldern, och mycket skäll om jag, som ett litet barn och som tonåring, var just barn och tonåring. Var inte självisk, gör inget för din egen skull, tänk på föräldern som behöver dig.

Jag fick lära mig att vårda mig själv som äldre tonåring/vuxen, och framför allt efter jag fick barn. Mantran som barn gör inte som man säger, barn gör som man gör, och tanken att jag ville finnas kvar för mina barn sporrade mig till att vara självisk, i lagom mått. Under tiden kom känslan ofta att jag ville vara ett barn igen och ha en förälder som tog hand om mig, met fanns ingen annan än jag som kunde göra det längre.

För att du ska kunna ta hand om dina barn, på riktigt, på alla plan, så måste du ta hand om dig själv. Gör en sak imorgon, eller nu på en gång kanske, bara för dig själv. Får du den där svindlande känslan av att du är oerhört självisk så är du på rätt väg. Även om hjärtat slår i 180. Om du har pengar så gå nu på en gång in på adventskalendern.se eller coolstuff.se och köp en adventskalender som bara är din. Inte dina barns, din. Själv köpte jag en popcornkalender åt mig själv för hiskeliga 249 kr. Inte hiskeligt för att 249 kronor är dyrt egentligen, hade det varit til barnen hade jag inte blinkat åt det priset, men för att jag inte är van vid att lägga pengar på mig själv. Det håller jag på att lära mig att göra. Jag har en budgetpost som är jätteliten, bara 300 kronor, som heter saker till mig. Kläder ingår där också.

Tack snälla att du delar med mig din historia . Jag har haft det liknande. Var första barnet med mycket unga föräldrar. Hos oss var det pappa man skulle tycka synd om o vara snäll o glad för hans skull (oavsett hur jag egentligen mådde) för stackars pappa har haft det så svårt med skilda föräldrar där ingen ville behålla honom o han fick växa upp hos sin mormor o var tvunget att börja jobba när han var 16. Dessvärre var jag barn o hade mina bus - men pappa med sitt dålig psyke klarade inte av det och jag blev ofta slagen typ dagligen . Så var det under de första 7 åren.

När jag blev 7 fick jag ett lillasyster och efter det var det mitt jobb att ta hand om henne. men slagsmålet fortsattes tills jag flyttade hemifrån när jag var 18 år

Tycker du att det grundar sig i barndomen så kan du ha rätt ... ibland funderar jag på om jag kan ha något funktionsnedsättning eller hur i helvete kan jag inte komma ihåg en sånt enkel grej att äta, duscha, borsta tänderna?? Rutiner kan jag inte -

Tyvärr om jag har ett mål att spändera x på mig själv- så blir det heminredning, kudfodral, ljus mm av der.

Kanske räknas det också - då dessa grejer gör mig glad.

Varför äter du inte tillsammans med dina barn?
Börja där.

Alltså, duschen: fy, det är ju rätt ofräscht:tar du emot dina klienter och sitter där och stinker?

Gör ett schema för dig själv.

Svagheter har vi alla tänker jag, det gäller bara att lära sig hantera sina.

Kan du göra en checklista, ställa in påminnelser på mobilen eller ha ett annat system som påminner dig om viktiga saker?

Varför har du inte samma rutiner som barnen?

Sitt ner och ät middag tillsammans. Borsta dina tänder samtidigt som barnen. Duscha samtidigt som dina barn. Ät lunch på jobbet med dina kollegor.

Sätt alarm i mobilen på olika klockslag att du ska dricka vatten, att du behöver äta en frukt, att du ska duscha osv..

Gör ett strukturschema och få rutiner på ditt liv tänker jag.

Börja med att duscha varje dag , sätt en fast tid för det och tandborstning.

Ät tillsammans med barnen.

Lägg dig samma tid varje kväll.

Schemalägg allt och följ schemat tills det sitter.

Skomakarens barn går i de sämsta skorna sägs det och det brukar stämma.

Var en kylskåpsförsäljare jag lärde känna, han hade en rostig kylfrys från 60-talet hemma. Då började jag fundera lite på sambanden.

Du är terapeut och ja du har inte lagt någon tid på själv-terapi alls.

Man måste faktiskt inte duscha varje dag, men om du luktar behöver du så klart göra det, eller åtminstone tvätta dig under armarna. Lukt kommer från smuts främst, och nya kläder räcker inte. Gör det till en vana att borsta tänderna minst en gång per dag, helst på morgonen eftersom du ska jobba. Kryssa av varje dag i kalendern att du har borstat tänderna, eller vilken vana du nu vill börja med.

Jag har genom mina år haft liknande problem men äta har jag alltid gjort, till och med lite för mycket. 

Det som har hjälp mig är att jag under mina 3 depressioner har lärt mig självmedkänsla och att rutiner är viktigt även för vuxna. Sen är det viktigt att inte börja med allt samtidigt utan låt det ta tid. Börja med det som ger dig mest energi. Är det mat så försök få till några ordentliga mål mat. 

Håller med om att försök göra allt med barnen, de har ju redan bra rutiner. Duschningen har jag fortfarande svårt med och nu när man jobbar hemma blir det värre. jag har försök skapa en skön återhämtande dusch med ljus, fin musik och lite omhändertagande. Så att Duschen blir nått positivt och återhämtande samtidigt som man blir ren. Försöker med det 1 gång i veckan sen nån sanbbdusch på veckan. 

Lycka till, mindfullness och meditation kan också vara ett steg i rätt riktning. Behöver inte ta längre tid än 3 min. 

Du är den viktigaste personen för dina barn. Så ta hand om dig först. Bestäm dig här och nu för att ni äter tillsammans som en familj. För det är också en del av att ta hand om sina barn, att se till att det sociala funkar och att man har en sammanhållning i familjen. Vad för signal sänder du till barnen om du inte äter med dem? Konstigt, tycker jag.

Så bestäm att du äter med barnen varje dag. Bestäm att du duschar efter att barnen somnat varje kväll. Bestäm rutiner son du gärna skriver upp och kan påminna dig om.