Panik! Behöver tips, råd & uppmuntran!

Så här har jag gjort:
Jag har ammat på kvällen. Helst framför TV:n, för annars har jag blivit lite stressad och försökt skynda på sömnen - och det går inte. När babyn har somnat, så har jag lagt ner den på golvet. Haft en mjuk bädd där med ett gammalt täcke som underlag. De flesta spädbarn sover bättre och tryggare där det är lite ljus och ljud. Kanske det luktar olika också, så de reagerar om man bär in dem i ett annat rum, jag vet faktiskt inte.

Jag har alltså lagt babyn i TV-rummet på golvet. Sänkt ljudet på TV:n och dämpat belysningen. Om den har vaknat till när jag lagt den, så har jag satt mig på golvet bredvid och hållit en arm över den. Kanske babyn har vaknat till efter 10 minuter, men kanske den har sovit hela kvällen. Varje gång den vaknat har jag kollat först om det räcker att klappa lite i rumpan, men annars har jag tagit upp och ammat precis som första gången.

När jag själv gått och lagt mig, så har jag tagit med babyn till min säng.

Nej, jag har kanske inte kunnat lämna hemmet på kvällarna, men jag har kunnat gå på toaletten, äta eller duscha. Och jag har ju vetat att det var övergående. Förr eller senare har jag slutat amma och då har jag varit jäkligt glad att ungarna inte vant sig vid napp, för den är jobbig att vänja av.

Jag har sett på det ur en annan vinkel. Det är naturligt att babyn ligger och snuttar på mig på nätterna. De flesta av ungarna har gjort det. Bara två av dem har sovit hela nätter i den åldern. En napp är något man använder som ersättning för den äkta varan. Jag har alltså inte sett mig som en mänsklig napp, utan jag har sett nappen som en konstgjord plastpryl som ersätter bröstet.