Ölandstoka skrev 2020-11-23 21:27:46 följande:
Jag förstår om du är trött efter allt det här jobbiga men nog tror jag att det är en hel del graviditet bakom tröttheten också ;)
Jag mår lite smått illa till och från. Inte så illa att jag inte kan fungera så det är oftast inte så farligt. Annars är det bra. Är oftast väldigt positiv och tror att det här verkligen kommer att gå vägen. Är både befriande att tillåta mig att vara så positiv men också väldigt läskigt. Har bestämt med mannens föräldrar att vi ska ses söndagen efter vul och det känns så självklart att vi kommer att berätta för dem då. Det finns liksom inte i min vildaste fantasi att det skulle kunna gå dåligt på vul. Men jag tänker som så att går det inte vägen kommer jag att bryta ihop i vilket fall så jag passar på att gotta mig i dagdrömmar om lillgosen :)
Vågar du tänka på framtiden eller lyckas du bättre än jag att bara leva i nuet? :)
Tyvärr blödning igår kväll med. Det var precis innan jag skulle ta Lutinus. Efter det upphörde det i princip. Lite orolig för att det är Lutinus som hindrar blödningen men samtidigt vågar jag inte sluta med dem.
Jag vågar inte tänka för mycket framåt (även om tankarna skenar en del), känns som det kan gå lite hur som helst. I hälften av fallen när man blöder leder det tydligen till missfall. Tycker det är märkligt att blödningarna kommer just på kvällen. Vill bara göra ett vul nu så jag vet om det finns något eller inte.
Låter underbart att du har så positiv känsla. Det kommer gå bra, jag är helt övertygad om det. :) Finns ingen anledning att misstänka något annat. Tycker du ska planera framåt och berätta när ni träffar svärföräldrarna. Så glada de kommer att bli!
