Gå från dejt till par??

Om ni båda verkar vara säkra så blir det inget långt samtal utan bara en enkel fråga. Lägger man tid över att fundera på det så vill man veta. Bättre att markera att nu är vi ihop än att få veta att den andra egentligen velat dejta exklusivt i ett halvår men inte anser er vara ihop.

Alltså, det måste ju inte bli en sån stor grej av det hela? När jag och min man blev tillsammans hade vi det "snacket" efter att en annan person kallat mig hans tjej. Så han sa "så är du min tjej?" och jag svarade "ja" och sen var det inte mer med det. Det behöver ju inte bli komplicerat eller nånting att vara rädd för. 

Om det känns som att ni är ett par kan du ju bara ta upp det för att få det svart på vitt, eftersom du verkar ändå vilja veta var ni står. Det låter ju inte speciellt bra om ingen av er "törs" ta upp en sån liten grej. 

Det är väl bara att ställa frågan? Är vi ihop nu? Jag vill det, vill du?

Det är ju en grundläggande del av en relation, att kunna prata med varandra.

Jag har aldrig någonsin haft något sånt snack och förstår inte alls va det är som man ska diskutera? Antingen blir man ett par eller så går man skiljda vägar efter 1 eller MAX 2 dejter.

Lite så jag tänker. Inget hade förändrats bara för att vi fick det bekräftat att vi var ett par. Vi har träffats i genomsnitt 3 gånger i veckan i 4 månader o när vi åker ifrån varandra utgår vi ifrån att vi ska ses igen, det är inte det där osäkra som det kan vara när man bara dejtar.

"Förr" skulle jag säga att det inte behövdes, då visste man bara. Nu verkar det som nån slags "free for all" så länge man inte uttalat att man är ett par. Både tjejer och killar blir så förvånade när de upptäcker att deras älskade har dejtat andra i flera månader, och även om man inte dejtar nån annan så verkar det som att de flesta behöver ett klargörande att man faktiskt är ett par.

Ta bladet från munnen och fråga! Eller mer konstatera: "Vi är ett par nu va? För det känns som det".

Jag och min nya valde varandra redan innan vi haft första dejten. Vi pratade med varandra i massor och tog reda på framtidsplaner, värderingar, drömmar, förhoppningar, erfarenheter och genom att kryssa mellan dessa ämnen öppnade vi oss för varandra så vi redan då kände att det blir vi.

Vår första dejt bekräftade den känslan och samma kväll var vi dessutom inbjuden till hans bästa väns bröllop och mer bekräftelse än så kan man liksom inte göra. Vi gick ut offentligt med det morgonen efter. Svårare än så är det inte.

Vad är det för skillnad på att dejta exklusivt och att vara ihop?

Vissa lägger en skillnad där eller på andra sätt som man inte kan veta om man inte pratar med varandra.

 

Minst en tråd i veckan om detta och slutar aldrig med ett samtal. TS. Gör bättre än så.

Vad tycker du är skillnaden på att dejta exklusivt och att vara ihop?

Man kan dejta länge utan att faktiskt vara ihop vilket jag uppfattat från trådar och i verkliga livet.

Har själv dejtat en kille exklusivt men vi var inte ett uttalat par för vi båda ville ta det långsamt. Skillnaden med oss mot dessa trådar är att vi faktiskt kommunicerade. Att inte kunna ta detta samtal är illavarslande för framtidens viktiga samtal.

Men om det nu är rätt varför vill man då ta det långsamt? Då är det ju inte rätt person tänker jag? Eller så har någon person inte tillräckligt starka känslor för att ta dejtandet till nästa steg.

Andra omständigheter än känslor (som inte saknades i mitt fall). Sjukdom, barn, dåliga erfarenheter, ja allt möjligt. Spelar ingen roll om man är överens men det kräver... kommunikation.

Att dejta exklusivt kan ju faktiskt vara den perioden man fortfarande lär känna varandra och behöver tiden för att veta vad man ger sig in på. Känslor kan vara hur rätt som helst men att man fortfarande inte vet tillräckligt för att kunna avgöra om ett förhållande faktiskt är möjligt.

Tex om det finns barn som man måste ta hänsyn till, det kan vara avstånd man måste tänka över noga, behöver nån flytta, vill man ha (fler) barn eller inte osv.. Dvs såna saker som är dealbreakers och viktiga att ta reda på innan man blir ihop och vissa saker kan man inte avgöra förrän man lärt känna varandra ordentligt. Att jag är tokkär i en personlighet och oerhört attraherad betyder ju inte per automatik att han är den rätta.

Såna här saker märks tydligt om man läser trådar om folk som blivit gravid fort efter bara några dejter och sen inser dom att skaffa barn med en i princip främling var ingen bra idé alls då de upptäcker att de inte alls har samma syn på barnuppfostran, föräldraansvar och vuxenliv.. Något som dom hade kunnat ta reda på genom längre period av dejtande och väntat med att bli gravid.