Knappt sex på snart ett år...

?Jag bill inte vara otrogen men jag kan inte leva i ett "kompisförhållande" heller?. Då beter man sig som en normal jävla människa och talar om det för sin partner, gör slut och drar ut på nätet och ligger runt först EFTER det.

Det är nog inte ovanligt att ha sex så lite. Småbarnsåren tär på en och det är en omställning att bli förälder. Kan de vara så att du själv kommit ur detta i och med att du har erfarenhet sedan innan? Och att det blir skevt då det är hennes första och därmed en enorm omställning för henne. Inte bara att bli mamma utan att hitta sin nya identitet?

Att hon inte har lust just nu vet ju ingen annan än hon själv, där måste ni prata med varandra hur ni känner.

Jag kan bara säga hur det var för mig. Men när vi fick barn så upplevde jag att kroppen motarbetade sexlivet. Jag ammade ett år och hade därmed sköra slemhinnor som gjorde det smärtsamt att ha sex öht. Ägglossningen hade inte kommit igång så den naturliga lusten infann sig inte. Kroppen var inte återställd och jag behövde förhålla mig till en ny kropp och tycka om den. Jag var ständigt trött efter alla natt spring. Jag var hela tiden mamma, barnet klängde på mig och min kropps uppgift var att bära, mata, trösta och sköta. När barnet väl sov så var det sista jag ville att min kropp skulle återigen fylla en funktion för någon annan. Jag ville bara få ha min kropp ifred en stund. Dessutom fick jag så hög dos av intimitet (från barnet) att jag inte var lika svältfödd på närhet som min man. Jag var dessutom led på föräldraledigheten där dagarna gick ut på att serva barn, tvätta, städa, laga mat. Jag saknade stimulans och var avundsjuk på min man och de intressanta saker han gjorde på jobbet :) trots att jag älskade mammaledigheten.

Sen svängde det snabbt. Jag slutade amma, fick tillbaka ägglossningen och därigenom ett jävla sexsug. Jag började jobba och kände mig som kvinna och inte bara mamma. Min man tog nätterna och jag fick äntligen lite sömn. Min sexlust sköt i höjden och till och ifrån är den fortfarande ganska jobbig då jag ibland är mer sugen än min man och behöver mer bekräftelse. Jag vill känna attraktion och intimitet. Spänning och lite magi emellan att. Ina tvätt och truga med mat. Inte bara vara vara mamma och drar runt familjen AB. Men just då, första året så fanns varken tid eller energi att vara så mycket mer.

Det var tufft i början för relationen, men det funkade för vi hade bra kommunikation kring hur vi kände. Vi höll upp närhet ändå utan att ha sex.

Detta kanske är så långt ifrån hur ni är. Men ni behöver sitta ner och prata om detta utan anklagelser eller bitterhet. Hur mår du? Hur känner du? Vad vill du? Vad behöver du för att må bra? Hur håller vi igång kärleken? Vad kan vi hitta på? Hur känner du inför din kropp och mig?

Jag tänker att om man haft ett bra sexliv innan så kommer det tillbaka så länge kärleken finns. Men vissa tider i livet (som när barnen kommer) blir det inte samma kontinuitet och mer utmaningar.

Men jag hoppas verkligen ni kan lösa detta. För bådas skull (kommer inte kommentera ditt förslag på otrohet, det sista som kommer lösa situationen är att svika dina närmaste). I annat fall får ni testa parterapi. Sex är viktigt i en relation och jag hoppas ni hittar tillbaka till er närhet.