• Anonym (Suck.)

    Bråkade om förlovningen

    Både jag och sambon har varsitt långt förflutet bakom oss (jag har varit gift och han var förlovad i några årtionden) och från början tänkte jag nog att vi bara skulle vara sambos.

    Men jag är så enormt kär i denna karl att jag innerst inne ändå började hoppas på att han en dag skulle vilja förlova sig - det började kännas viktigt. Tog dock inte upp det eller tjatade, utan ville att han skulle komma på det.

    Han tog faktiskt upp det för några veckor sedan, då han plötsligt föreslog att vi kanske skulle tatuera in förlovningsringar (han menade på att han i sitt jobb ändå inte kan ha ring på). Jag blev jätteglad!

    Men sedan vete fan vad som - inte - hände. För mig är det så, att tar man upp att man ska förlova sig så agerar man mot det. Hittills har det varit såhär:

    * Vi åkte och tittade på ringar för att jag föreslog det. När vi gick därifrån så bestämdes liksom inget, som datum eller beställning - i stället skojade han om hur dyrt det var.

    * Det gick några dagar och vi var förbi hans gamla föräldrar som är coronadeppiga. Jag frågade viskande om vi skulle berätta det för dem, då sådant brukar kunna göra gamla släktingar glada. Han tittade förvånat på mig och sade "det tänkte jag inte ens på". Nähä nä.

    * Jag frågar rakt ut vilket datum han tycker vore bra, han svarar att "det spelar ingen roll". När som helst liksom: julafton/nyårsafton eller whatever. 

    * Igår berättar han att han tagit en stor summa pengar från sin buffert för att köpa en viss sak. Jag frågar om han lämnat någon ringbuffert kvar - och får åter en blick som säger att han inte fattar vad jag menar. 

    Då sneade jag till. Berättade för honom att detta är en viktig sak för mig, men att det känns som att han är helt nonchalant. Att han inte ens verkar ha detta i huvudet på något sätt - och att det faktiskt känns som att jag får "ta stryk" för att han redan varit förlovad en gång. Att detta inte är så speciellt, utan mest ska göras. Att jag upplevde att han inte agerat framåt för denna förlovning ett dugg, utan att det är jag - trots att han tog upp det från början. 

    Hans "försvar" var att: "varför ska man berätta det för föräldrarna innan, de får ju veta efter", "han tycker inte datum är viktigt, för det är ju datumet som blir som är viktigt" och att han "inte trodde jag hade pengar än" (då ringarna kostar en del).

    Sant är att jag fick vänta på pengar för detta, men jag har dem nu vilket han vet. Och oavsett att han visste att jag inte hade dem när vi tittade på ringarna, så hade han väl frivilligt kunnat nämna - och visa att han såg fram emot - förlovningen ändå. 

    Kände mig både ledsen och besviken. Kände att glädjen över förlovningen är sådär och tänker det är lika bra att vi skiter i det och lever på som vanligt. Förklarade att det känns som att våra roller ska bli de där klassiska skämtrollerna, när tjejen ska "tjata" och "truga" tills hon får förlova sig - och att mannen ska sucka till sina vänner om att "HON ville ju". Det går jag fånken inte med på. BÅDA ska ju vilja och vara glada!

    Han är en snäll människa, men inte den bästa med ord om känslor - det vet jag. Men jag tycker han varit okänslig här och att det faktiskt på flera sätt förstört. Besvikelsen har lagt sig som en filt över glädjen och nu vet jag inte hur vi går vidare.

    Era tankar om detta?

  • Svar på tråden Bråkade om förlovningen
  • bouncer

    Jag hänger inte riktigt med här... Man brukar ju ta det datum då mannen friar som datum för förlovningen. När jag läser din text ser jag dock inget om själva frieriet? Och ja, det är helt naturligt att berätta om förlovningen för alla nära. Med tanke på situationen i år så skulle ni kunna ta och göra ett vackert kort på er där ni kungör er förlovning och skicka ut till släkt och vänner.

  • CitronTulo

    I vilket sammanhang tog han upp det, när han pratade om att ni skulle tatuera in ringar? Sa han att det var något han ville eller föreslog seriöst, eller var det något som han nämnde att ni kunde göra OM ni skulle förlova er någon gång?
    Kanske var det något som bara slank ur honom liksom, men som han kanske inte menade att ni skulle göra nu?

  • CitronTulo
    bouncer skrev 2020-11-20 10:43:55 följande:

    Jag hänger inte riktigt med här... Man brukar ju ta det datum då mannen friar som datum för förlovningen. När jag läser din text ser jag dock inget om själva frieriet? Och ja, det är helt naturligt att berätta om förlovningen för alla nära. Med tanke på situationen i år så skulle ni kunna ta och göra ett vackert kort på er där ni kungör er förlovning och skicka ut till släkt och vänner.


    Den här diskussionen uppstår i precis ALLA trådar som handlar om förlovning! ALLA avser inte att gifta sig, utan vill bara vara förlovade och byta ringar! Då friar man inte utan bestämmer ett datum när man ska förlova sig!
  • Anonym (.)
    CitronTulo skrev 2020-11-20 11:05:11 följande:
    Den här diskussionen uppstår i precis ALLA trådar som handlar om förlovning! ALLA avser inte att gifta sig, utan vill bara vara förlovade och byta ringar! Då friar man inte utan bestämmer ett datum när man ska förlova sig!
    Håller med.
  • Anonym (Förlovad medelålders kvinna)

    Allt detta har hänt under bara ett par veckor om jag förstått saken rätt.

    Först vill jag bara säga, tatuera inte in några ringar. Att man inte kan ha ringar på jobbet spelar väl ingen roll? Jag menar, ni är inga ungdomar som måste visa upp er!
    (Det framgår ju redan i början av tråden.)

    Varför är förlovning så viktigt för dig, ts?
    Du verkar ha begränsat med pengar, är då en dyr ring verkligen så viktig?

    Till sist vill jag bara säga, bry dig inte om dem som förmodligen drar igång den berömde valsen om att "det är frieriet som är förlovningen, man är inte förlovad om man inte planerar bröllop... lalalala"

  • Fjäril kär

    Alltså.. Det fungerar aldrig att försöka hinta, tro att någon är tankeläsare, antyda något etc etc

    Vill du förlova dig så måste du kunna vara vuxen nog att berätta om det och hur du tycker och tänker och kunna bemöta hans åsikter tillbaka.

    Som det är nu så har ni inte ens pratat om det överhuvudtaget och du surar för att han inte fattar att han ska köpa ringar? Hör du inte själv hur fel det blev?

    Ni har inte bestämt att ni ska förlova er, det ni har diskuterat är en tatuering. Thats it liksom.

    Så backa bandet och sätt er ner som två vuxna och prata igenom vad en förlovning innebär och hur ni vill göra. SEN kan ni bestämma en tidpunkt för att eventuellt titta på ringar och boka datum.

    Jag har varit både förlovad och gift två gånger och för mig finns det datum och traditioner jag helst undviker i en framtida förlovning och det är viktigt för mig att min partner vet om det och kan förstå mig där.

  • Anonym (Sigrid)

    Om ni bara tänkt förlova er och inte gifta er, tycker han kanske inte att det är någon brådska? Enbart förlovning betyder ju inte så mycket om det inte leder till giftemål, så han kanske inte tycker att det är någon ni måste stressa fram, speciellt om du har lite pengar just nu. Och det säger jag inte för att vara elak, det är ju bara fakta. En förlovning kommer ju inte förändra ert förhållande på något sätt, förutom att ni nu har en ring/tatuering på fingret. 

    Det du borde göra är att sätta dig ner och prata med honom (surprise surprise). Berätta hur du känner, vad du vill göra etc och vill han förlova sig med dig kan ni diskutera datum för det (om ni inte räknar från dagen ni bestämmer er för att förlova er/någon friar). Räkna inte med att han kan läsa dina tankar eller kommer agera precis som du vill eller tycker att han ska agera. Det kommer inte att hända och du kommer bli besviken. Alla har olika syn på sånt här och även om du tycker att han borde ju ta lite mer initiativ eller whatever, så tycker han ju uppenbarligen inte det. 

  • Anonym (?)

    Fattar inte riktigt, först pratade ni om en tatuering ist för ring och sen pratar du om ringar ändå? Hänger inte med kan du förklara lite utförligare?

    Låter som en jobbig sits i vilket fall, beklagar ts! Men det kommer nog lösa sig ska du se! Hur går det?

    Är också lite nojig inför hur det ska bli med frieri och sånt från min karl... blir nog inte än på några år men jag hoppas han tar saken i sina händer på ett bra sett när det är dags. Kan önska att det fanns tydligare traditioner kring sånthär. Typ att efter x antal år ihop så är det norm att fria tex. Känns som att det orsakar mycket hjärtesorg hos oss tjejer och problem i relationen när det inte finns tydliga ramar- och män på det... hehe.

  • Anonym (Oscar)
    CitronTulo skrev 2020-11-20 11:05:11 följande:

    Den här diskussionen uppstår i precis ALLA trådar som handlar om förlovning! ALLA avser inte att gifta sig, utan vill bara vara förlovade och byta ringar! Då friar man inte utan bestämmer ett datum när man ska förlova sig!


    Varför? Om det inte leder till ett giftemål är väl datumet ganska skitsamma? Då har ju ringen samma värde som ett vanligt smycke. Jag vet inte, men jag graverar ju inte in datum på alla de smycken jag köper till min käresta.

    Kan man inte bara lägga ner det här med förlovning helt, verksamt så förvirrat och leder till mycket skit och tolkningar.

    Förlovning utan plan på giftemål slår inte högre än ett vanligt hederligt samboskap. Nästan provocerande med folk som anser att de helt enkelt är lite mer tajtare än andra för att de har en jäkla ring på fingret men ändå inte vågar ta det fulla steget. Patetiskt.
  • sextiotalist
    Anonym (Oscar) skrev 2020-11-20 12:00:34 följande:

    Varför? Om det inte leder till ett giftemål är väl datumet ganska skitsamma? Då har ju ringen samma värde som ett vanligt smycke. Jag vet inte, men jag graverar ju inte in datum på alla de smycken jag köper till min käresta.

    Kan man inte bara lägga ner det här med förlovning helt, verksamt så förvirrat och leder till mycket skit och tolkningar.

    Förlovning utan plan på giftemål slår inte högre än ett vanligt hederligt samboskap. Nästan provocerande med folk som anser att de helt enkelt är lite mer tajtare än andra för att de har en jäkla ring på fingret men ändå inte vågar ta det fulla steget. Patetiskt.


    Vågar?

    Man kan faktiskt av juridiska och praktiska orsaker välja bort äktenskapet.

    Att du ser en ring som bara en ring är upp till dig.

    För många kan en ring ha stor betydelse, en livshändelse (examen, första barnet etc), en symbol på samhörighet (förlovning, äktenskap). Minne av en person.

    Andra smycken kan sakna betydelse. Man kan gravera in vilka viktiga händelser i en ring som är knuten till händelse.

    För de som väljer att förlova sig är det en viktig händelse oavsett om de kommer gifta sig eller inte och ja, folk har förlovat sig i över 100 år utan att gifta sig och ja, det har varit vuxna personer och ja, de relationerna kan vara lika stabila som äktenskap
Svar på tråden Bråkade om förlovningen