Mår dåligt som bonusmamma

Hej, jag vet inte riktig tjur jag ska formulera mig för man känner sig så hemsk... jag är sedan snart 1 år tillsammans med en underbar man som jag älskar, har aldrig känt för någon det jag känner för honom men.. han har 2 barn som bor med oss varannan vecka! Har i sig inget problem med dom men jag känner mig bort prioriterad... jag och min sambo bor inte ihop då jag studerar så vi brukar bo hos mig de veckor han inte har barnen och hos honom när vi har barnen (har den möjligheten med skolan). Han har väldigt många intressen och de veckor han inte har barnen är han ofta bortrest halva veckorna för att jaga... så jag får ofta 3 dagar sjävl med honom varannan vecka. Jag sjävl har mycket problematik sen uppväxten och är en person som kräver mycket uppmärksamhet som jag inte fått som liten, behöver känna mig älskad och är ofta ledsen på kvällar mm... jag kräver kanske lite mer än andra som jag vet. Detta gör de såklart ännu jobbigare då han har barn sen tidigare, de tar liksom min tid vilket jag förstår.... jag själv har egentligen vilja ha egna barn sen 3 år men då jag pluggar vill jag såkalrt vänta, vilket gör de hela ännu jobbigare... att se honom få bli kallad pappa medan jag dör av längtan för att få bli mamma... vet inte riktigt vart jag vill komma men finns så många kloka människor här som kanske bara kan ta sig tid att läsa och ge något råd! KRAM PÅ ER