Panik över låg äggreserv mm

Lugn i stormen!   Du tänker massor med steg framåt och scenarion som kanske inte alls inträffar. Ta ett steg i taget istället från där du står just då. Det dröjer oftast åratal innan man får sin sista mens när man är i klimakteriet. Och där är du inte alls nu. Dåliga värden kan dessutom ändras. Vare sig FSH eller AMH är konstanta värden. Olika cykler kan se olika ut. Slut på ägg har du inte, men det krävs kanske IVF. Skulle det mot all förmodan krävas ÄD tar du det då. Har ni inga barn får ni gratis försök till att börja med. 

Börja med det där UL:et eller kanske ringa upp kliniken och fråga lite var ni hittills står. Har ni inte träffat läkare än? Brukar man få göra när alla prover är tagna.

Ni har inte fått nån hjälp än så det finns mycket att prova. 

Jag har varit i din sits. Efter jag tog ut min kopparspiral försvann min mens helt innan var den som en klocka. Vi gjorde utredning som visade ett AMH på 0,4, katastrof dåligt. Jag kunde inte få hjälp på grund av min vikt så fick fint vänta och försöka bearbeta min sorg, depression, utbrändhet, ätbeteende mm och jobba med min vikt. Mensen var i princip borta i 1,5 år och jag hade ingen ägglossning IVF var enda sättet. 

Efter lång tid fick jag kontakt med en kurator på landstingets barnlöshetsmottagningen och saker började vända. Fick ett annat perspektiv och fortsatte ett ihärdigt arbete att komma på banan. 

Efter 1,5 år började min mens komma tillbaka och cykeln började bli regelbunden igen. När jag bearbetat mycket och accepterat att det tar den tid det tar och ingen kan vet vad som händer. Delvis fått ordning på ätbeteendet och mer lugnt i livet. Så dök det upp ett pluss efter 2,5 år. Låg äggreserv är ju en diagnos som kan gå lite hur som helst.

Mitt råd är att så fort som möjligt försöka få tag på en psykolog, kurator eller liknande som jobbar med barnlöshet. Det var så skönt att bli lyssnad på och få hjälp att komma ur katasroftankarna. Sen tycker jag du jobbar därifrån. Ta små steg i taget och försök nå ditt mål. 

I min värsta sorg skulle jag ha hatat att läsa det här men känner ändå att det kan inge lite hopp. 

Så ledsamt att läsa,kramar till dig! Jag är i samma sits,just 35 år fyllda och börjar snart gå in i klimakteriet. På mindre än 1 år har mitt AMH värde gått från 1.2 till nu 0.53. Jag har dock mens precis som vanligt ännu och får konstigt nog ut ett bra äggantal vid våra ivf försök,vilket förbryllar mig.

Nåja,gjort 4 misslyckade ivf försök,mina ägg är tydligen i så dålig kvalitet så de blir hög fragmentering på samtliga vid varje försök. Resan har varit kort men intensiv för oss,men vi har nu tagit beslutat att gå över till ÄD,vilket var en väldigt skrämmande och långt i framtiden tanke då i maj detta år när vi påbörjade ivf försöken.

Men med tiden när man gång på gång misslyckas så växer andra tankar och funderingar fram. Så nu känns detta med ÄD som ett naturligt nästa steg om jag och min sambo vill ha gemensamma barn. Om vi kommer att lyckas med denna nya resa vet jag ju förstås inte,men jag hoppas innerligt.

Vet inte riktigt om min historia hjälper dig på nått sätt,ville bara försöka förmedla att tankar som nu är stora och skrämmande kommer med tiden att omvandlas och formas om. Jag hoppas att ni kommer att lyckas vilken väg ni än tar i resan mot ett önskat barn. Det är trots allt inte helt kört trots låg äggreserv,många lyckas med t.ex ivf ändå <3 Kramar!

Håller med övriga !!

Just nu är du i chock o ser dina drömmar fladdra förbi. Jag förstår dig , känn det du gör men försök sen landa i det du vet och det du är rädd för. Att tänka... tänk om hjälper ingen varken dig eller er relation. Så försök inte bli bitter.

Vad vet du egentligen ?

Vad Visar dina prover ?

Jag längtade efter barn långt före min man , vi började tillslut försöka när jag var 32 tror jag.

Fick ett tidigt missfall men sen hände inget. Utredningar och ivf blev det o låg äggreserv konstaterades. Jag tror mitt värde var runt 0,6 vilket var gränsvärde här i Östergötland .

Efter 5 år fyllda av adoptionsplaner, 2 missfall, infektioner, konstaterad endometrios, cystor i operations storlek, tre ivf omgångar så kom tillslut sonen som nu är tre år.

Lägg en plan små mål framåt som du kan bocka av , då kommer du känna att du äger lite kontroll o det mår man bra av.

Jag lovar dig , du klarar mer än du tror!

bara ni väljer varandra, så försök hittar sätt att leva normalt, tar hand om er fysiskt o psykiskt. Vårdar er relation , för kommer det sen en unge så sliter det på er o relationen på sätt du aldrig kommer fatta innan....

Barn innebär Stor kärlek men också sömnbrist , tidsbrist .... ja du fattar : )