Min sambo är alkoholist. Orkar inte mer.

Jag är nykter beroende! Vet inte vad jag ska skriva så det blir bra då jag har så mycket jag vill skriva om just detta ämne.

Jag kan säga så mycket som att du och dina barn är medberoende i sjukdomen din partner har utvecklat och den är kvar för att alltid stanna. Så också som kemiskt nykter så är du alltid en beroende om man väl utvecklat sjukdomen som är obotlig.

Jag var på Sveriges tuffaste behandling med andra kvinnor i 3 månader helt avskild från omvärlden. Jag hade ingen vilja och jag var känslomässigt död och då spelade det ingen roll att jag hade tre fina barn och en medberoende partner som också blev sjuk i sitt medberoende och gjorde allt för mig. Jag valde att lägga in mig eller hoppa utför ett stup då jag inte kunde känna känslor. Svårt att förklara men ett missbruk styr man inte över, det kommer till en punkt då man fysiskt behöver alkohol eller narkotika, psykofarmaka annars dör man i abstinensen kroppen får. Man dricker lixom inte för att bara göra det. Det slutar med död eller självmord, hårt men det är sanningen.

Vad du kan göra är att orosanmäla så att ni får rätt till en bekostad behandling. Hela familjen ska ha hjälp. Du och barnen också! Det är jätteviktigt ?

Jag fick tillbaka min vilja, att kunna känna känslor och är nykter idag och vill leva. Väntar barn med mannen som varit sjukt medberoende i mitt kemiska missbruk. Han har fått terapi och jobbar ff med sitt medberoende. Som nykter alkoholist har man inga rättigheter, bara skyldigheter då sjukdomen är hemsk och det är nära anhöriga och framförallt barnen som far mest illa. Men glöm aldrig att det är en sjukdom. Har din partner inte nått botten och inte är känslomässigt död så kommer det tyvärr att ta tid och det bästa du gör är att skydda dina barn och lämna honom. Barnen ska alltid komma först!!!! Har han inte viljan att få hjälp och bli nykter beroende så finna det inget som du kan göra.

Jag kan tipsa om hjälp och bra litteratur.

Kram ?