Yabba-dabba-doo! Kära dagbok,
igår var nog höjdpunkten på året. Eller ja, de senaste fem åren snarare. Gick upp i vanlig tid fast jag var ledig, röjde köket och började plocka lite med smycken och accessoarer till festen. Städade undan kundmötet och drog sedan till Kicks för sminkning. Inte mycket lönt att sminka en gris men man får väl försöka. Det var en ung kille som sminkade och han var lika gay som en lila julgran full med plyschflamingos, men han var jättegullig och hade ett märkligt sätt att tala på.
Som vanligt styr jag upp allt annat först och mitt eget utseende om jag har tid, men efter sminket (panikbokat kvällen innan) fick jag nobben av min vanliga frissa på styling och var otrogen med en annan, som fönade och tuperade och sprayade tills mitt vesna klimakteriehår i alla fall kunde fejka lite volym. Blev ganska nöjd. Tog en latte till lunch och idag fick det bli sugrör, eftersom jag precis hade fått läpparna målade av någon som vet hur man inte får läckage i rynkorna så man ser ut som en lågbudgetskräckfilm.
Tog några selfies medan jag väntade på maken som snodde runt med bilen för att fixa det som han hade glömt, som maggördel till smokingen och köpa nya resegarderober till oss. Vintageklänningen jag skulle ha hade hängt 7-8 år och plasten från kemtvätten hade nämligen börjat lösas upp och bli oljig- isch!
Så hem och plocka ihop allt, ner till tåget och till stan där vår festvåning väntade.
Maken försvann på ett ärende, jag galopperade till festvåningen, fick snabbt ändra bordsplaceringen för ett par återbud pga sjukdom samma dag.
Maken och sonen dök upp och mamma anslöt med tåg från annat håll. Vi fick allihop byta om i den lilla baren bakom ett rött sammetsdraperi.
Och sen brakade det loss med Gatsbyfest!
Champagne med kanapéer och amuse bouche i form av småglas med jordärtskockssoppa
Pilgrimsmussla med sockermajs, selleri och skaldjursbuljong (pinot blanc)
Hjortsadel, bakad silverlök, kantareller och salsiccia (toskanskt rödvin)
I pausen fem sköna musiker som kom in och spelade gladjazz och gjorde ett par korta varietenummer, varpå en vän som är kameranörd hade tagit fram en raritet och plåtade oss två, och sen gruppbilder med varje bords gäster i tur och ordning, med en kamera tillverkad 1918. Åtta bilder har den i sig innan man måste ta den till mörkrum och framkalla. Jag är så nyfiken på de bilderna!
Så var det dessert med Valrhona jivaraganache, plommonsorbet, brynta hasselnötter, havssalt och lönnsirap (late harvest tokajer, kaffe)
Sen dansade vi alla som ville till mer jazz, och vi hade fri bar för vi vet att vårt folk kan sköta sig, vilket de gjorde.Även 18-19- åringarna som provade sig igenom sin första drinklista, bytte med varandra och diskuterade vilt vad som egentligen var gott eller inte. Det var helt enkelt grymt bra stämning.
Jag hade placerat folk med vissa baktankar, och en vän sa att det var hennes bästa bordsherre sen en fest någon gång på 90-talet, och en annan vän sa att det var den bästa fest hon varit på på tio år. Ungefär en tredjedel av gästerna lovordade maten och minst två par skulle försöka gå dit igen snart, den enda kväll i veckan de har "vanlig restaurang" och inte helabonnemang.
Vi önskade oss antingen inga presenter alls eller bidrag till hjälpbehövande i Ukraina, men våra kära vänner donerade klart både till Ukraina och gav oss en del trevliga saker som jag idag fick åka ner med bil och hämta. Så bubbel till nyårsmiddan har vi redan klart nu, så kan man väl säga.
Jag har så mycket att vara tacksam för, och så många jag vill träffa oftare.
Men snart nog drunknar jag väl i jobb och jobb igen.
Människan lever icke av champagne och choklad allena
(fast det vore trevligt om man kunde).
tycker
/auspex
Här utbröt animerad debatt om huruvida grundarna hade accepterat detta som förslag, gissningar om vilken avliden släkting som hade sagt vad i ämnet och vad som krävs för att ändra stadgarna. Någon hämtade stadgarna och konstaterade (igen) att vi är en fullständig senilokrati, d.v.s. äldsta levande ättling i var och en av de tre grenarna är den som har sista ordet vad gäller stadgeändring, och alla äldste måste då vara eniga. De yngre herrkusinerna började genast skoj-spekulera i vilka seniorer de behövde lönnmörda för att få kontroll över stadgarna och kuppa igenom förslaget åt sin något blidkade medsyster. Sen sa vi att det blir en motion till nästa stämma och parkerade ämnet. Protestanten förklarade sig därmed nöjd och det skålade vi för.