Kära dagbok - skriv hur din dag varit

Kära dagbok,

igår så var det julfest med firman. Sånt är vi inte bortskämda med eftersom företaget genomgick en kris ett par år innan jag började. Så vi är så tacksamma att det blir av, och en och annan gubbe som gått igenom de svåra åren när jobben hängde löst blir nästan lite rörd. 

Som kommande från ett globalt storbolag där de hyrde in stora svenska artister typ Lena PH eller Nanne eller Zelmerlöw (den senare fick tanter på 50 att bete sig så pinsamt att jag fick gå ut) hade jag dock lite annat jämförelsematerial, och nu befann vi oss i segmentet julshow för blandade medelstora företag. Vilket innebär impersonators med misshandlade peruker och polyesterkostymer som i tur och ordning skulle föreställa Bowie, Tina, ABBA, Jackson, Freddie osv.

De sjöng betydligt bättre än deras kostymer var, det får jag ändå ge dem, men Freddie skulle killen ha låtit vara. Sen kan det inte hjälpas att jag känner mig som en total dinosaur när jag tvingas återuppleva mellanstadiediscominnen på julfest. Kan vi åtminstone komma fram till 90-talet snälla? Även om det ska vara "gamla goa låtar".

Och sen fick VD på ett av de andra lokala bolagen socialspatt och skulle göra någon form av improviserad konferenciergrej där han "presenterade" övriga företag och skojade om sina möjligheter att göra "affärer" med dem. Bisarrt och svårt att höra något för vårt bord var längst bort från där han stod och det var hög volym på både musik och kringsnack.

Hur som, vi gick i bordsordning och då blev vi nästan sist och fick stå och se på de skövlade laxfaten i väntan på refill. Personalen for runt som yra höns och jag fick säga till två gånger om romsås till vår serveringslinje, även dryckesserveringen var lite krångel med. Men så småningom blev det ätet och drucket, maten var helt okej och gubbarna var nöjda. Då vi bara var tre kvinnor på plats (av totalt 4) får man ta sitt sociala ansvar, så jag drog upp 30-åringen som har gått en zillion danskurser men fortfarande letar flickvän och visade dansgolvet att han kunde dansa, så sen blev han kvar där- ha! Mission accomplished!

Delade ut lite kollegial uppskattning till de yngre som var på sitt livs första firmajulfest, smörjde sälj med extra drinkbiljetter, pratade lite med den som har svårt för att vara social, dansade med serviceteknikern som har ett gott öga till mig. Och när man tar tre snapsar och lite annat och sen dansar med 11 cm klack så inger det ändå viss respekt för tanten, på nåt knäppt vis. Min fanclub vid bordet sa i alla fall att det såg jättebra ut. Jag väljer att tro dem. 

Jag tänker attackera medelåldern som en dansk tant- jag tänker dricka och dansa och skratta högt som jag vill, ha glada färger och höga klackar om jag vill och går jag på julmarknad ska jag banne mig ha hatt!

Så nu ska tant ta på hatten, ignorera skoskavet och pallra sig till julmarknad nr 2 för året.

/auspex

Kära dagbok,

det är inte roligt att träna i december.

Om det på riktigt vore roligt så hade alla gjort det.

/auspex

Kära dagbok,

idag tjänsteresa till kund, första mötet med ett team på 16 (!!) personer.
Vi var fyra, skulle varit sex man men två var sjuka. Och jag tänkte att detta blir rena EU-konferensen och inget kommer att bli gjort med så många. Men tack och lov så kunde de faktiskt turas om och några var passiva lyssnare, så det gick bättre än väntat.

Eftersom vi kom tidigare hem än vi trodde skulle jag sedan fixa en leksak till ett barn i släkten. WTF är funko pops liksom, jag är helt ute vad gäller dagens leksaks-måsten?

Åkte i snöyra och slirande trafik till stadens stora leksaksaffär och de har väl några tusen gulliga dockprylar/animegubbar men inte rätt sort, naturligtvis. Men tjejen som jobbade där visste i alla fall att samlarfigurerna finns på Hemmakväll, så extravarv genom stan för det då och sen ett halvintelligent försök att välja två figurer, eftersom grabbens mor inte har gett indikation på varken vilka han redan har eller vilka han önskar sig.

Nu ska jag äta för jag är hungrig som en flock T-Rex.

Kära dagbok,

idag var det flera kollegor som gick hem tidigt för att se på fotboll.

Ha det kul, jag ska på dammiddag och testa drink på Bombay Sapphire bramble.

/auspex

Kära dagbok,

fick återigen vänta på ett UPS-paket nästan hela jämlans dan, fast det stod "utlämnat för leverans" redan kl 06.25 i morse. Så jag missade jobbets lussefika och lökade runt en del mellan mötena, men jag fick i alla fall min julklapp till mig själv, vid halvtre-snåret.

Sen full rulle in till kontoret och fokuserat skrivande i några timmar, och sen ut och handla mat till årets julhjälp. Brukar göra någon random act of kindness så här års så en familj fick 1000 kr presentkort till julklappar och fyra toppade matkassar med 2 kg julostar, 2 kg smör, 3 stora Bregott, 5 kg kött och ägg och creme f. och kaffe, och en massa pasta och olika kex och pepparkakor och några lussekatter och julmust dagen till ära, så klart. 

Grönsaker väljer man väl bättre själv, godis är så smakstyrt och väl inte något prioriterat i det läget heller så jag tänkte att jag gör lite utrymme för andra inköp, så väljer de själva. Men det är lite skumt att stå i butiken och fundera över vilken sorts kaffe en främling skulle välja. Folk som ser mig då tycker nog att jag beter mig konstigt. Jag är ibland lite konstig.

Hoppas i alla fall det hjälper dem en bit över julen, att vara långtidsarbetslös är otroligt ledsamt och det är ju omöjligt att slappna av när man inte vet när man får nästa lön. Jag har varit utan jobb i åtta månader en gång, när jag var i 20-årsåldern. Tekniskt sett kunde jag haft en skön ledig vår/sommar då och bara tänkt att "jaja, det löser sig, finns väl ingen med min examen som går arbetslös i åratal heller", men jag var mest ett nervvrak.

Så att kunna ge någon utan jobb ett handtag gör mig innerligt glad, och desto mer tacksam.

Det blåser kallt i vinter på mer än ett sätt och jag vill tända ljus i människors ögon.

/auspex

Kära dagbok,

jag är trött på kunds specifikations-rutiner nu. När en av 23 bilagor är på 95 sidor så tappar man lite viljan att leva.

Men om inte jag crunchar ihop det till några användbara basdokument så kommer hela min projektgrupp att avlida istället och jag vill inte se vuxna män gråta.

Med god vilja och vass kniv kan man äta upp en elefant...

/auspex

Kära dagbok,

nu julas det för fullt.

Maken shoppar 50 kilo mat och förnödenheter som ska till Ukraina, jag bakar loss i köket, det finns glögg och julöl och sju sorters kakor och knäck och granen är klädd och det är faktiskt bara liite lerigt vid köksingången fast vi allihop pikar varandra över att gå in med smutsiga skor.

"men jag skulle ju bara..."

Att handla mat just nu känns dock lite som ett taskigt tandläkarbesök- det är svårt att komma genom kassan utan att det går på drygt 2 lax. 

Jaja, det får det vara värt. Det är ju i alla fall jul. 

Fala-lala-la, la la-la la! 

/auspex

Kära dagbok,

julen var verkligen god, på många sätt. Jag kan inte klaga över något, hade bara en oro att vi skulle bli sjuka men peppar peppar, alla har klarat sig.

Så nu är det slutet av året och det betyder: Dags att se över ekonomin. I mellandagarna var vi hos kapitalförvaltare Piff och Puff, som förevisade en ny målportfölj med en käck powerpoint. Eftersom det inte är smart att sälja av vad som helst i rådande läge så tar det nog minst ett år att få fason på den ärvda djungel vi hamnat i, men vi har börjat. 

Piff och Puff konstaterade att det blir en räntehöjning till i februari, men sen tror de att inflationen och ekonomin har bromsat in tillräckligt och hoppas istället på lite goda nyheter på börsen. Kronan är billig, export i år borde gå riktigt bra (om bara komponentbristen inte blir värre p.g.a. Kina som nu ligger i covid så det står härliga till).

Sonen fick rådet att ändå ta studielån när han börjar studera för att det fortsatt är det förmånligaste lån man kan ta, och behålla sina egna pengar investerade. Men om man jobbar med investeringar, vad ska man säga annars? Att man tror att allt kommer att krascha som 1929? 

Idag fick jag som uppföljning en genomgång av min pension med Puff och hans kollega som är pensionsexpert, och det var mycket bra för jag har inte så mycket koll egentligen, jag mest jobbar för mycket och hoppas på det bästa. Från juli 2022 ändrades lagen så att man nu kan flytta tjänstepensioner tecknade efter 2006 mot en avgift på max 600 kr. Så då föreslog de att slå ihop några poster jag har och stoppa de pengarna i [deras fond så klart], för bättre utveckling. Nåja, jag ska ge dem en chans med den potten, de har bra track record även under senaste halvårets ras. Och det är ju inte så att jag orkar förvalta aktivt själv i vilket fall, även om jag tänkte det en gång. Man tänker så mycket som inte blir av...

Nu har jag hemma gått igenom det sista av förra årets transaktioner, summerat vad som blev dyrare och lagt en ny budget. Det är dags att byta bil i vår, den har ett gott antal år på nacken nu. Helt ny bil kommer vi nog aldrig att köpa, det är inget man blir rikare av direkt. Men vi har tur som inte behöver mer än en bil i vardagen. Och vi ska inte fylla jämnt nästa år igen, i alla fall. Det var roligt men dyrt.

I morgon är det hopp in i jobbet igen, jag har redan svarat på första mailet från en kund som vill ha möte pang direkt bara. Ett djupt andetag och så...kom an 2023!

/auspex

Kära dagbok,

jobbentusiasmen räckte i exakt fem arbetsdagar. Idag tog den slut.

Har fastnat på 4-5 olika saker av administrativ natur som uppenbarligen sköts av lobotomerade sniglar.

Lider själv av galopperande hormonellt surkärringsyndrom och fick sätta mig på händerna för att inte skicka mail som jag hade ångrat på eftermiddagen. Varför ska folk tjafsa och virra i mailen när vi har möte med kunden imorron och då kan reda ut allt direkt? Lägg ner bara. Spara på elektronerna.

Släpar mig ut till bilen småsvärande och ramlar hem medan jag gnäller av mig dagen för min bästa vän på telefon, och lyssnar på hennes jobbgnäll i retur.
Hon hade just besökt en person vars jobb hon fått göra utöver sitt eget i ett års tid, då personen fått en skitjobbig medicinsk diagnos och nu tvingats pensionera sig lite innan mållinjen. Stackars sate. 

Januari suger. I alla fall just idag. Men man får väl vara glad att man kan jobba, för det är inte alla som kan. 

/auspex

Kära dagbok,

jag konstaterar att 50 är det nya 30.

I helgen har ännu en vän passerat strecket, och det som surrades om på festen var att en 50-åring lagt in ansökan om ett väldigt cool jobb som jag hoppas att han får, och en annan blivit antagen som doktorand i ett väldigt cool ämne.

Den gäst som utan diskussion har det coolaste jobbet redan i nuläget och blir 50 nästa år sitter också och funderar på vad nästa karriärdrag ska bli. 

Det verkar som om många vill bryta ny mark och göra något annorlunda innan de börjar räkna ner till pensionen. Det känns hälsosamt tycker jag. De som bara maler runt på samma jobb år efter år tappar oftast en del mot slutet.

Börjar själv snegla på utbildning så smått, det finns så mycket intressant som jag fortfarande inte har studerat. Och alltid retar det väl någon...

/auspex