Förtjänar inte att leva, men vill inte lämna mina barn

Går du och pratar med någon om dina känslor. Inte konstigt att du är ledsen om du känner så. Är du säker på att ditt äldsta barn ?avskyr? dig? Barn går igenom olika faser i barndomen. Vissa barn blir elaka mot den som dom älskar.

Jag pratar inte med någon just nu. För fem år sedan fick jag ett visst antal besök till psykolog.

Nu har de istället höjt dosen på mina antidepressiva. Kan inte erbjuda psykolog för tillfället.

Han har precis fyllt 18, och han har under de senaste åren verkligen uttryckt sitt hat. Det handlar oftast om pengar, att jag säger till honom att städa upp och hålla ordning osv.

Men också att han inte kan förvänta sig skjuts när han missat bussen, och att om han inte tycker om maten jag lagat, så får han laga egen.

Förstår att du blir sårad av din son. Men det är rätt vanligt att barn är riktigt otrevliga mot sina föräldrar i den åldern. 

Säg ifrån att du blir sårad? 

Hej!

Har du försökt att vända dig till en vårdcentral? De kan kanske erbjuda samtal med en kurator? Det kan underlätta att få ventilera sina känslor. Det finns psykologer som erbjuder samtal via Skype, men förstår att det kan vara svårt om du känner att det är kämpigt ekonomiskt. 

Vet inte om detta hjälper men på 1177 finns det förslag på en del organisationer som man kan kontakta:
www.1177.se/Skane/liv--halsa/psykisk-halsa/att-soka-stod-och-hjalp/rad-och-stod-pa-chatt-och-telefon/

Att ett barn uttrycker sådant som din son gör kan vara sårande, det förstår jag. Men många barn/ tonåringar låter sådant gå ut över de som är närmst (egna erfarenheter) utan att det handlar om den personen egentligen. Jag försöker inte ursäkta hans beteende. Jag menar bara att han själv kanske inte heller mår bra och tar ut det på dig?

Vet du. Att arbetsgivaren har inte rätt att säga upp dig pga att du inte levererar om ditt resultat inte är gravt mycket sämre än förväntat/kollegor. Som säljare pratar vi om att du ska sälja runt 50% mindre än de andra.

Du är inte värdelös! Du är värd ett fint liv!

Din 18-åring kanske själv är deprimerad och ledsen av allt som händer omkring just nu. Att hen är arg och elak kan ju faktiskt bero på att hen ser hur illa du blir behandlad och inte kan hjälpa dig.

Om jag var i ditt läge så skulle jag ha sökt in på en bussförarutbildning, det kan man få csn lån för. Do. Skriker efter busschaufförer i landet.

Lyssna, det blir bättre. Ta en sak i taget och analysera vad du gjort, och vad du kunnat göra bättre.

Även ditt äldsta barn kommer behöva dig, fast du misslyckades totalt med uppfostran där.

Uppfostra dina små barn korrekt nu när du har chansen att vara hemma extra. Mycket kärlek men även mycket disciplin. Misslyckas inte två gånger, så lovar jag att du kommer må bättre i det långa loppet.

Sedan måste du väl haft a-kassa? Att du blir uppsagt och får a-kassa är inte så dumt. Regimen höjde faktiskt a-kassan till en nästan-dräglig nivå att existera och du kommer ju fortsatt få hälften av barnbidragen.

Är det så att du inte betalt in a-kassan är det värre men du klarar även det. Då finns det dels bostadsbidrag och dels socialbidrag.

Att din man lämnar dig finns inte något bot mot, men å andra sidan har du dina små barn att älska och vårda, de behöver dig väldigt mycket. Sedan kommer det kanske vara jobbigt första tiden när barnens tid ska delas upp mellan er föräldrar. Men då ska du fokusera på ditt liv, och börja göra saker du tycker är intressanta. Och har du inget du tycker är intressant, får du tvinga dig att hitta något du tycker är kul.

Tänk om det här hade handlat om en kvinna i din närhet. Hade du då tyckt att hon inte förtjänade att leva? Nej, precis.

Just nu känns det som att du befinner dig i botten av livet. Men det kommer inte alltid vara så här. Din son kommer att växa upp och inte vara så nöjd med sitt beteende (chansen är i alla fall väldigt stor). Min bror var ingen dröm när han växte upp mot vare sig min mamma eller min bonuspappa (i synnerhet mot honom) men till mig kunde han erkänna att bonuspappan var helt ok. Men med alla tonårshormoner så skar det sig bara. Så härda ut gällande det. Jag gissar att din son egentligen är livrädd för att bli vuxen. Många i den åldern tycker inte att de kan något och hur ska någon vilka anställa dem osv. Och de jämför sig alltid mot de som har det bäst ekonomiskt.

Så fortsätt att kämpa för dig och dina barn. Även om livet suger just nu så kommer det bättre tiden! Ingen dömer någon som blir arbetslös och i synnerhet inte i dessa pandemitider.

Att bli lämnad mitt i allt förstår jag gör det oerhört mycket tuffare. Jag hoppas som sagt bara att du orkar kämpa för dig och dina barn inför bättre tider.

Tack för era svar! Jag måste jobba 6 månader för att få a-kassa, och det har jag inte hunnit.

Det har du väldigt rätt i, tack!

En av mina bästa vänner är sjukpensionär, och har ibland uttryckt att hon känner sig värdelös pga det. Att hon inte klarar att jobba.

Såklart hon inte är värdelös!

Varför sparkar man så på sig själv egentligen? Det hade man ju inte gjort på någon annan?