Nytt boende bäst för barn efter separation?

Tvärtom så är ju trygghet som barnen bäst behöver i såna lägen.

Det vore en helt annan sak om hemmet från början är en otrygg plats pga ständiga gräl, uppslitande scener osv som liksom "sitter kvar" i väggarna i form av dåliga minnen som man blir påmind om varje gång de passerar genom hemmets vrår. Då är en flytt av båda två givetvis ett måste. Det är kanske det du tänker på?

Att skapa en ny trygghet handlar ju om att få vara delaktig i sitt nya hem och få vara med och bestämma hur ens eget rum ska se ut tex, att få ta med lite av det gamla välkända till det nya hemmet även om det bara är en nalle och sin gamla cykel.. och att få vara sedd och bekräftad i den nya situationen av båda föräldrarna.

Jag har separerat för några år sedan och exmaken bor kvar i sitt hus vi bodde i och sonen tycker det är jätteskönt. Hans enda oro nu är att pappas nya ska göra om huset så mycket att han blir av med sitt hem på insidan och inte längre känner sig välkommen i sitt eget rum. Han är orolig att bli bortstädad helt enkelt. Att hans barndom ska komprimeras till en låda på vinden och att han får ett gästrum fast han bor växelvis.

Då är ju din uppgift som förälder att tillsammans med pappan få hans miljö och hem att bli lika tryggt som ditt. Genom samarbete.

Du gör inte barnet en tjänst genom att gömma er bakom "mammighet". Det får aldrig bli en ursäkt åt något håll eller slippa undan något. Du måste vara med och stärka barnet och uppmuntra till att känna trygghet hos pappa.

Vill du tänka utanför boxen så börja med att släppa taget om tanken på mammighet och fundera på hur du agerat om det inte existerar.