Flyttat ut nu. Ångest!

Jag sa inget till honom, eftersom han inte vill vara särbo och jag vet hur arg och sur han hade varit i dagar/veckor på mig istället för att diskutera igenom och inse vad anledningen till det hela egentligen är.

Han och hans dotter höll på med mig hela tiden att jag var så dum som sade upp min förra lägenhet och nu inte har någonstans att ta vägen. De hotade att om jag inte sköter mig i deras hus och dottern får komma och gå hur hon vill, göra i princip vad hon vill och de kan behandla mig hur de vill, och jag inte kan anpassa mig till deras regler i deras hus så kan jag bara dra. Jag var förtvivlad och sa att jag har ju ingenstans att ta vägen, eftersom det inte är jätte enkelt att hitta ett 1:a hands kontrakt idag i storstäderna.

Gud hjälpte mig när det var som allra värst och de mobbade ut mig totalt, och jag fick den finaste lägenheten. Ville kasta det i ansiktet på dem båda och det fick jag.
Innerst inne vill jag såklart inte att det skulle ta slut, utan att vi skall vara särbos eller att jag åtminstone har lägenheten ifall något liknande skulle hända igen, att de hotar mig om jag inte gör som de säger i deras hus.
Han tog det inte bra och fick panik såklart, för nu tappar han kontrollen helt över mig och situationen. Han vill ju ha en kvinna som "lever" och dedikerar hela sin själ i hans barn, hus och honom och inte har något eget liv.

Eftersom barnen avskyr mig, så ville jag rädda oss alla genom att vara särbo iallafall de veckorna han har barnen, men han tolererar inte det.

Nu hoppas jag bara att han ska inse att detta var för allas bästa. i annat fall så får det vara slut....för jag lämnar inte min trygghet en gång till.

Tack snälla :)

Jag första dagen jag kom till lägenheten och ingenting var på plats var fruktansvärd. Igår kväll när tv och möbler och det mesta var i ordning på kvällen så kändes det faktiskt bra. Imorse ännu bättre. Han hör inte av sig alls och jag tror att han gör mig en tjänst omedvetet.

Tack alla. Fick sån ångest igen. Han vill att jag hämtar allt annat nu som jag har kvar där. han ställer ut det i carporten. Känner mig så illa behandlad av honom.

Ok, så ungar som talar skit till alla om mig som styvmor, psykar mig med att säga att alla våra gemensamma vänner tycker att jag är en idiot. Hon vägrar följa regler, hotar med att flytta till mamman om pappan reser ensam med mig igen, ställer krav som barn inte gör och bestämmer över pappan. 

Kallar inte det normal snart 18 åring ärligt talat. Sen har jag såklart mina fel och brister, absolut. Men ville bara ha vanliga regler i hemmet, som att man plockar undan efter sig och inte lämnar kvar kläder på golvet eller smulor och flaskor och glas framme. Att om man vill ha en egen bil, operation och eget boende så kanske man ska börja göra upp en plan och börja jobba och spara och inte vänta att pappa ska förse en med allt det. Detta var det enda jag har gjort, eftersom jag faktiskt bodde med dessa människor. Sambon sa att jag också måste vara med och säga ifrån och bestämma. Så gick det med den biten.

Nej, tjejen har avskytt mig ifrån första stund, innan hon ens träffade mig då hon iakttog mig i smyg på instagram i ett halvår. Hon bestämde sig för att avsky mig helt enkelt, så jag hade ingen chans att ta mig in.

Tack Ess,

Försökte skriva till dig privat men det går inte. Har du varit i samma sits som jag med andras ungar?

Känns som att vissa här inte kan förstå hur sjuk denna tjej är! Tom hennes farbror och farmor har sagt till mig att hon kommer köra en långsam taktik för att manipulera pappan till att få bort mig och få honom att tro att allt är mitt fel. Hon lyckades. Street smart tjej måste jag säga!

Ja det handlar nog om att kemin bara inte fungerar med vissa och att vissa personer är arroganta och har bestämt sig för att inte tycka om en.

Så fort jag lämnade huset så flyttade hon in i huset och ska väl nu bo där på heltid. Känns så sjukt och konstigt. Lite skönt faktiskt att slippa allt det.

Jag bor med honom och hans dotter igen och har min lägenhet kvar. Detta för att han sa att om jag bor i min lägenhet så är det 100% slut för alltid och jag var inte mogen för det.

Nu är han mer crazy än någonsin och jag hyr ut min lägenhet med 2 veckors uppsägningstid. Jag vet ärligt inte vad jag håller på med och varför jag står ut!? Han klagar på om jag går hem och hälsar på min mamma efter jobb, eftersom han tycker att hon påverkar mig dåligt....eller om jag umgås eller träffar vissa av mina väninnor, eftersom han tycker alla är psykiskt störda. Han vill bara att jag ska vara hemma med honom och hans dotter (som avskyr mig). 

Jag spådde mig för några veckor sedan hos en av de bästa medium och hon sa att om jag inte bor med honom så kommer det ta slut och hon tyckte att jag skulle prova bo där i några månader, varför jag gjorde det.

Jag bor med honom och hans dotter igen och har min lägenhet kvar. Detta för att han sa att om jag bor i min lägenhet så är det 100% slut för alltid och jag var inte mogen för det.

Nu är han mer crazy än någonsin och jag hyr ut min lägenhet med 2 veckors uppsägningstid. Jag vet ärligt inte vad jag håller på med och varför jag står ut!? Han klagar på om jag går hem och hälsar på min mamma efter jobb, eftersom han tycker att hon påverkar mig dåligt....eller om jag umgås eller träffar vissa av mina väninnor, eftersom han tycker alla är psykiskt störda. Han vill bara att jag ska vara hemma med honom och hans dotter (som avskyr mig). 

Jag spådde mig för några veckor sedan hos en av de bästa medium och hon sa att om jag inte bor med honom så kommer det ta slut och hon tyckte att jag skulle prova bo där i några månader, varför jag gjorde det.

Den som bor i min lght är en ung person på 20 år som bara provbor ifrån sina föräldrar och som kan flytta tillbaka till dem igen snabbt eftersom hon inte har några möbler eller större saker, så det funkar perfekt.

JA, känns som att jag är destruktiv och har borderline. Inte normalt att acceptera att min partner dagligen kallar mig för mytoman, egoist eller idiot o hora. Men är så van.

Jag känner ärligt talat inte igen mig själv. Brukar inte vara sååå självdestruktiv!! Jag pratar redan med en psykolog. Dock är det ju fel även på mig som inte accepterar att hans barn kommer och går i huset som de vill. Jag är inte heller alltid så lätt att leva med utan kan vara en egoist på många sätt. Tror att han fått nog helt enkelt. Sen är han säkerligen en narcissist och egoist han med. Jag vet inte längre vad som är rätt och vad som är fel. Jag får hela tiden höra att jag är problemet och borde ändra mig, men samtidigt så vill jag inte bli behandlad hursomhelst heller. Jag vill känna ett värde och bli uppskattad för den jag är. Han har inte sagt att han älskar mig på minst ett halvår och han ger aldrig komplimanger trots att det är något jag är van vid, eftersom jag alltid sett väldigt bra ut. Jag känner mig som en sopa helt enkelt. Kanske därför jag är kvar. Det är han och hans dotter mot mig.