• jageanonymis

    Försörjer mitt vuxna barn..

    Hej,

    Jag är en kvinna på 60 år. Jag har en dotter som fyller 24 inom kort. Jag är gift med hennes pappa och detta är vårat enda gemensamma barn och mitt enda barn. Min man har en dotter sen innan som är 45 år. Min man är 75 år gammal.

    Vår gemensamma dotter har alltid haft det ganska tufft. Hon hade det jobbigt i skolan, blev mobbad och var utstött.

    Hon fick diagnosen Autismspektrumtillstånd när hon fyllde 13 år.

    Vår dotter är en fantastisk människa, väldigt rolig och hjälpsam.

    Men hon kan inte försörja sig själv. Hon har haft många olika ströjobb, som t.ex. telefonförsäljning, enkla caféjobb och alla jobb har slutat med att hon blir uppsagd. Hon är en oerhört oekonomisk person. Hon hade en egen lägenhet förut och jag betalade hyran varje månad åt henne.

    Hon har en sambo numera och han är 12 år äldre än henne. Vi tycker inte så mycket om honom i familjen.

    Men vår dotter är också väldigt dålig på att hålla sig till sanningen. Hon ljuger om saker som är kanske för henne inte så stora men för oss är det stora saker. Det kan handla om pengar, om jobb, olika typer av utbildningar och annat. Hon hade en skuld på Klarna för ett drygt år sedan på 80 000 kr jag och min man fick betala. Hon skulle ha betalat tillbaka till oss 500 kr i månaden men det har inte skett. Hon är besatt av fina saker och vill alltid ha nya kläder.

    Vi vet inte vad vi ska göra längre. Vi är så ledsna och oroliga hela tiden. Vår dotter är vårt allt och det vet hon. Men hon är så oansvarig och det är skrämmande.

    Jag är rädd för vad som ska hända. Just nu är hon arbetslös och får pengar av oss varje månad som ska räcka en månad och gärna lite av nästkommande månad också.

    Jag vet att hon inte har haft det lätt i sitt liv men jag är så trött på lögner och annat. Hon går hos psykolog men vet inte hur mycket det hjälper.

    Vad ska vi göra? Är det vårat fel? Hon känns så oerhört deprimerad och vilsen.

  • Svar på tråden Försörjer mitt vuxna barn..
  • Gameofthrones
    jageanonymis skrev 2020-12-11 13:04:35 följande:

    Hej,

    Jag är en kvinna på 60 år. Jag har en dotter som fyller 24 inom kort. Jag är gift med hennes pappa och detta är vårat enda gemensamma barn och mitt enda barn. Min man har en dotter sen innan som är 45 år. Min man är 75 år gammal.

    Vår gemensamma dotter har alltid haft det ganska tufft. Hon hade det jobbigt i skolan, blev mobbad och var utstött.

    Hon fick diagnosen Autismspektrumtillstånd när hon fyllde 13 år.

    Vår dotter är en fantastisk människa, väldigt rolig och hjälpsam.

    Men hon kan inte försörja sig själv. Hon har haft många olika ströjobb, som t.ex. telefonförsäljning, enkla caféjobb och alla jobb har slutat med att hon blir uppsagd. Hon är en oerhört oekonomisk person. Hon hade en egen lägenhet förut och jag betalade hyran varje månad åt henne.

    Hon har en sambo numera och han är 12 år äldre än henne. Vi tycker inte så mycket om honom i familjen.

    Men vår dotter är också väldigt dålig på att hålla sig till sanningen. Hon ljuger om saker som är kanske för henne inte så stora men för oss är det stora saker. Det kan handla om pengar, om jobb, olika typer av utbildningar och annat. Hon hade en skuld på Klarna för ett drygt år sedan på 80 000 kr jag och min man fick betala. Hon skulle ha betalat tillbaka till oss 500 kr i månaden men det har inte skett. Hon är besatt av fina saker och vill alltid ha nya kläder.

    Vi vet inte vad vi ska göra längre. Vi är så ledsna och oroliga hela tiden. Vår dotter är vårt allt och det vet hon. Men hon är så oansvarig och det är skrämmande.

    Jag är rädd för vad som ska hända. Just nu är hon arbetslös och får pengar av oss varje månad som ska räcka en månad och gärna lite av nästkommande månad också.

    Jag vet att hon inte har haft det lätt i sitt liv men jag är så trött på lögner och annat. Hon går hos psykolog men vet inte hur mycket det hjälper.

    Vad ska vi göra? Är det vårat fel? Hon känns så oerhört deprimerad och vilsen.


    Bortsett ifrån hennes probematik,'

    Ni har uppmuntrat henne till att kunna utnyttja er till max, Hon har nog inte bara diagnoser det kan vara lite mer än så. Hon får göra allt hon vill och ni fixar detta för hon vet att ni betalar. Ni måste successivt sätta stopp eller på en gång. 

    Hon måste ära sig och ta hand om ekonomin. Ni ska inte tycka synd om henne. Även om hon har diagnos så kan hon få stödperson inom kommunen, hon kan få nån som tar hand om hennes ekonomi (kommer inte på ordet, vad det kallas)

    ansökan måste ske ganska snart det är långa väntetider. 

    Ni har uppmuntrat ett dåligt beteende som ger "belöning" till hennes dåliga vanor. Kan ni inte fixa detta så kommer hon aldrig klara sig. Det är inte synd om henne, det är så hon vill att ni ska tycka. För hon har er runt lilla långfinger, ska hon suga er på pengar och ta slut på eran framtidspension? Detta måste ni fixa nu!
  • Anonym (Svar på tal)

    Ju längre ni väntar med att se till att hon växer upp desto värre blir det och desto längre tid tar det. Ska du fortsätta betala henne tills du dör eller? Vad tror du händer när hon slösat bort hela arvet på en månad eller två? Vem ska då lära henne handskas med pengar?

    Sluta ge henne pengar och sätt er ner tillsammans för att diskutera hur man sköter sin privatekonomi. Det är er skyldighet som föräldrar!

  • Gameofthrones

    Nu kom jag på det ordet " godman.

    Nu är er såhär nu är hon vuxen och jag kommer inte ihåg hur man kan få rätt till det hon har nog andra diagnoser och annat. Det låter som det.

    Du är 60år och har gjort av med era pengar för att ni har uppmuntrat dåligt beteende? Är ni konflikträdda?! Ni måste ringa till ngn och sätta stopp för det här. Vad gör ni om hon blir gravid? Kan inte hon ta hsbd om ungen blir soc inblandad och minst över vårdnaden? Då går ni aldrig lugn och ro.

    Ni måste vakna på riktigt. Ni sätter er skulder för att ni vill inte se eran dotter gå neråt. Hon måste få riktig hjälp av klinik, vård, vad somhelst. Annars får ni skylla er själva. Det låter egoistiskt men det är sanningen.

  • Anonym (Kleo)

    Hjälp henne att söka bidrag från soc och boendestödjare eller god man. Hon skulle förmodligen må bra av att bli behandlad som en vuxen, men ni kan givetvis inte släppa henne vind för våg, och det förstår jag att ni inte vill.

    Följ med till soc och berätta vad ni gör för henne idag. Kanske vet hon inte det själv helt och hållet.

    Hon kanske kan få lönebidrag och på så sätt hitta en mer långvarig tjänst. De jobb du nämner att hon haft är sociala jobb. Skulle det kanske passa bättre med något manuellt och lite mer enformigt? Parkskötsel? Monteringsjobb i industri?

  • Madida

    Sluta ge henne pengar, omedelbart! Ni gör henne en enorm otjänst. Om ni alltid täcker upp och räddar henne så kommer hon ALDRIG lära sig.

    Hon får klara sig själv.


    I'm not bossy. I just have better ideas than you
  • Anonym (Sjuksköterskan)

    Hej!
    Kontakta en kurator som hjälper er att rena upp tråden, med diagnos och stöd i vardagen.
    I autism ingår ofta numera asperger, har hon detta förstår hon inte själv, hur mycket ni än talar om. Hon behöver god man inför framtiden och förmodligen hjälp från boendestöd. Viktigt att även ta tag i den ekonomiska frågan, har hon en diagnos kan kuratorn hjälpa henne vidare i en process med Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Er dotter behöver ev. ett anpassat jobb relaterat till diagnos, att inte vara ordinarie personal. Viktigt att ta tag i detta nu,när hon är 30 år ändras kriterierna för att få bidrag från Försäkringskassan, det blir svårare då. Hon borde ha rätt till aktivitetsstöd etc. 
    Som det är nu stjälper ni både henne och er själva!
    / Sjuksköterskan

  • Södermannen

    Hon skulle antagligen behöva en relation, en man som hon lyssnar till och på bästa vis får henne att inse vad som är viktigt för hennes eget bästa.
    Nu kommer ju inte såna på postorder eller på beställning men säkert vad hon kan behöva, svårt.

  • Södermannen
    Madida skrev 2020-12-11 19:04:22 följande:

    Sluta ge henne pengar, omedelbart! Ni gör henne en enorm otjänst. Om ni alltid täcker upp och räddar henne så kommer hon ALDRIG lära sig.

    Hon får klara sig själv.


    Och om hon har AUTISM hut lätt vet du då att det är för henne att inse vad som är rätt och riktigt? Man måste först förstå andras problematik innan man vet vad som är bäst för personen i fråga. Inte alla behöver ledas med järnhand till det som är bäst, inte alla gör fel med flit, för att det är bekvämt endast.

    "Hon får klara sig själv", internätet har talat.
  • Gameofthrones

    Hon behöver kurator, terapi, stödperson, psykolog boendestödjare, godmanskap.

    Ni måste kontakta kommunen. Och det är nu. Ni är medberoende. Ni måste gå hjälp ni med. Eftersom ni har gjort detta länge. Så är kommunen ett val.

Svar på tråden Försörjer mitt vuxna barn..