• SnömoddLivsnjutaren

    18 år och gravid

    Hej, som det står i titeln är jag 18 år och gravid. Jag går sista året på gymnasiet och kommer hinna gå ut gymnasiet och ha 3 månader till godo innan förlossning kommer även fyllt 19. Jag har jobb som timvikarie. Jag bor med min pojkvän i en etta (40 kvm). Pojkvännen vilken jag är förlovad med är 20, vi har ett stabilt förhållande. Vi har varit tillsammans i 4 år. Han får in ca 7 000 - 10 000 varje månad. Och jag ca 4 000 - 6 000. Jag känner mig redo mentalt, men vet verkligen inte vad jag ska göra. Abort eller behålla?

    Skulle uppskatta om någon kan berätta om deras erfarenhet som ung mamma. Vad jag bör tänka på om jag vill behålla?

  • Svar på tråden 18 år och gravid
  • Fjäril kär

    Jag tycker att ni definitivt måste ha ett buffertkonto för oförutsedda utgifter. Ni vet inte vilket barn ni får och specialkostnader kan gräva djupa hål i ekonomin.

    Ska ni ha tygblöjor krävs det i princip fri tillgång till en tvättmaskin. Det kräver ganska mycket jobb. Har ni egen eller är det tvättstugan? Är ni dessutom beredd på allt jobb med tygblöjor?

    Räkna in kostnad för vanliga blöjor också ifall ni ångrar er. När barnet blir lite äldre och börjar med smakportioner etc kan en del föräldrar tycka att det blir äckligt med bajsblöjor i tyg då bajset luktar annorlunda. Och vissa andra personer använder vanliga blöjor parallellt med tyg vid resor, övernattning etc för att det inte alltid går att ta hand om en bajsig tygblöja. Glöm inte att räkna in magsjuka i detta...

  • SnömoddLivsnjutaren
    Jemp skrev 2020-12-15 21:10:06 följande:
    Var kom pojkvännens löneförhöjning ifrån? Först skrev du 7-10 000?

    Är det ditt extra jobb? Du kan inte både jobba och ta ut full föräldrapenning. Självklart kan du jobba deltid, men inte ta fp samma dagar.

    Ni ligger lågt på matkontot, även om det kan gå. Likaså på kläder till er alla tre.

    Jag hade stolpat upp hyra, wifi osv till specifika delar så ni har koll. Ingår hemförsäkring och el där?

    Transport? Inga hobbys? Fordon? Djur? Lån? Akassa/fackavgift? Hur mycket planerar ni spara?

    Klarar ni er idag ekonomiskt kan ni säkert klara er med ett barn. Eller får du pengar av dina föräldrar nu?

    Vad får dig att överväga abort? Bara ekonomin eller annat? Jag är inte ute efter att övertala åt något håll, men om du inte vill svara så fundera för egen del.

    Hur fungerar ekonomin när pappan är föräldraledig?
    Trodde det låg på 7 000 - 10 000 men det ligger på 11 000. Har nu höjt både kläder och mat. Det ingår el och hemförsäkring och summan på wifi osv har varit samma i 2 år och kommer hålla sig samma till vi ändrar. I dagsläget har vi varken djur, fordon, lån, Akassa/fackavgift. Vi klarar oss bra i nuläget med de pengar vi får in. Vi får inga pengar av föräldrar. Jag överväger abort eftersom jag är så ung och det inte var detta jag planerade samt oron över ekonomin. Vi vet i läget inte hur det blir med uppdelningen av föräldraledigheten.. 

    Jag får kolla upp hur det blir med föräldrapenning och jobb. Tack för du sa det. 
  • SnömoddLivsnjutaren
    Fjäril kär skrev 2020-12-15 21:29:09 följande:

    Jag tycker att ni definitivt måste ha ett buffertkonto för oförutsedda utgifter. Ni vet inte vilket barn ni får och specialkostnader kan gräva djupa hål i ekonomin.

    Ska ni ha tygblöjor krävs det i princip fri tillgång till en tvättmaskin. Det kräver ganska mycket jobb. Har ni egen eller är det tvättstugan? Är ni dessutom beredd på allt jobb med tygblöjor?

    Räkna in kostnad för vanliga blöjor också ifall ni ångrar er. När barnet blir lite äldre och börjar med smakportioner etc kan en del föräldrar tycka att det blir äckligt med bajsblöjor i tyg då bajset luktar annorlunda. Och vissa andra personer använder vanliga blöjor parallellt med tyg vid resor, övernattning etc för att det inte alltid går att ta hand om en bajsig tygblöja. Glöm inte att räkna in magsjuka i detta...


    Jag har ett sparkonto i nuläget som ger en trygghet, men smart att lägga undan varje månad sedan också liksom jag gör nu. Vi bor i marklägenheter med 1 annan person som vi delar tvättstuga med. Så tillgången till tvättmaskin är igen problem. 

    Det får vi också kolla på, Mycket kan ändras även fast man har en tanke om hur det ska vara nu. 
  • SnömoddLivsnjutaren
    Gullego skrev 2020-12-15 15:13:23 följande:

    Jag var 19 när jag fick barn, hade lägenhet och stadigt förhållande osv men såhär i efterhand ( är 30 år nu) så är det inget jag rekommenderar att få barn så tidigt. Jag blev själv med barnet och har jobbat hårt och slitit för att vi ska ha det bra. Pappan som jag trodde guld och gröna skogar om visade sig vara en skitstövel och har under alla år utsatt oss för massa tråkigheter och tyvärr blir man inte av med personen. Största anledningen till att jg inte skulle rekommendera att få barn så tidigt är att man verkligen tror själv att man är så vuxen osv men man är verkligen inte det.. jag har fått barn nu som 30 år och det är verkligen skillnad.. ångrar jag mitt första barn? Absolut inte! Men man måste vara beredd på att livet inte alltid blir som man tänkt sig och speciellt inte så ung.. med det sagt så klarar man det om kan vill och du kommer aldrig ångra dig men du måste vara beredd på att det kommer bli tufft stundvis. Hoppas det löser sig för dig!


    Tack!
  • Fjäril kär

    Ska jag vara lite krass så måste ni båda två räkna på möjligheten att klara er själva om det visar sig att det inte håller, tyvärr så är bebistiden för många väldigt slitig och omtumlande och mna ser nya sidor hos varandra som man aldrig sett förut och det är inte en slump att många separerar strax efter första barnet fötts när man dessutom är så ung. Har ni tillräckligt med pengar för att klara hyra och försörjning av ett barn som ensamstående?

  • Sockerplanta

    Mina föräldrar var 19 och 20 när dom fick min äldsta bror. Det var en tuff första period och dom kämpade på med jobb, extrajobb och studier. Vid 30 årsåldern var dom båda färdigutbildade och hade välbetalda jobb. Idag är dom i 50-årsåldern och fortfarande gifta. 

    Jag själv blev gravid som 20åring med min dåvarande sambo. Vi hade också varit ihop i flera år och hade fast inkomst. Jag valde att göra abort för att han inte kände sig redo. Det är det jobbigaste jag gjort och jag sörjer fortfarande aborten. Jag ångrar den inte för jag hade inte velat att barnet fick en frånvarande pappa men jag sörjer det ändå. Jag säger därför: Vill ni behålla så behåll men räkna med att det kommer bli tufft. Det mesta löser sig med stark viljekraft och mycket kärlek. 

  • FrusenFru

    Rent krasst så gör de flesta unga föräldrar slut. Kommer du klara att försörja dig själv och barnet på din låga inkomst? Vad ska du jobba med när föräldraledigheten är slut? Vill du plugga vidare på högskola kommer det vara tufft att försörja både dig själv och barnet på CSN.

    Det går aldrig att veta innan hur det kommer att gå för er. Det finns unga föräldrar som lyckas plugga och skapa bra liv för sig och barnet. Sen finns det unga föräldrar som blir ensamstående, får leva fattigt med dåligt betalda jobb och därför tvingas bo i någon sunkig förort och aldrig har råd med semester eller bil eller annat som kan höja livskvalitén. Har sett det sistnämnda alltför många gånger för att rekommendera någon att skaffa barn ung.

  • TheDucky

    Det jag spontant tänker på är andra saker ni behöver till bebisen. T.ex. vagn, ev. Babyskydd, krämer, alvedon, ev. napp, termometer, snorsug, babysele etc. Har du koll på ca kostnad där?

    Om amningen inte fungerar behöver ni hyra bröstpump? Flaskor? Ersättning?

    Efter förlossningen till dig så behövs det bindor för avslaget. Tror med första gjorde jag av en full ica kasse med bindor under 8 veckor.

    Med de små krabaterna dyker det oftast upp utgifter man inte tänkt på. Men har man en buffert och lever smart så är det inte omöjligt.

    Sen så som många skrivit är försäkringen lågt räknat, Övrigt är också lågt räknat för där kommer mediciner etc in? Och matkontot är rätt tajt.

  • Smulan274
    SnömoddLivsnjutaren skrev 2020-12-15 14:19:36 följande:

    Hej, som det står i titeln är jag 18 år och gravid. Jag går sista året på gymnasiet och kommer hinna gå ut gymnasiet och ha 3 månader till godo innan förlossning kommer även fyllt 19. Jag har jobb som timvikarie. Jag bor med min pojkvän i en etta (40 kvm). Pojkvännen vilken jag är förlovad med är 20, vi har ett stabilt förhållande. Vi har varit tillsammans i 4 år. Han får in ca 7 000 - 10 000 varje månad. Och jag ca 4 000 - 6 000. Jag känner mig redo mentalt, men vet verkligen inte vad jag ska göra. Abort eller behålla?

    Skulle uppskatta om någon kan berätta om deras erfarenhet som ung mamma. Vad jag bör tänka på om jag vill behålla?


    Har du bestämt dig? Hur har det gått?

    Om du känner dig redo att bli mamma nu och är villig att ge upp det liv som många andra nyvuxna lever, alltså göra vad du vill, resa, festa, sova när du känner för det osv osv. Så tycker jag absolut att du ska behålla om det är det du vill!

    Har du stöttning från familjen? Som många andra skriver så måste du räkna in att du kan bli ensamstående, det är oerhört påfrestande att få en bebis och det är väldigt många som separerat (oavsett ålder) inom dem första 2 åren. Skulle du kunna klara dig själv/få hjälp av föräldrar om du och pappan går isär?

    Jag gjorde en abort när jag var 17 och ångrar det fortfarande (30 år nu). Jag bodde hemma, gick i gymnasiet och hade ingen ekonomi, men jag vet att jag hade fått stöd hemifrån om jag insisterat på att behålla vilket jag egentligen ville men inte vågade säga det med tanke på min situation..

    Väljer man att göra abort så kan man absolut ångra det som jag, men samtidigt så var det väl inte meningen. Jag har istället festat, rest, och haft mitt "roliga" och har ju den erfarenheten i mitt bagage vilket jag inte ångrar, eftersom jag nu vet hur det livet är, är det ingenting jag vill göra mer eller undrar hur det är.

    Barn kan du skaffa i många år till framöver, men dina unga bästa år är ju bara en gång i livet.

    Gör precis så som du själv vill! Och tänk inte på vad andra tycker och tänker kring praktiska saker som tex ekonomi (bara du vet att du inte kommer hamna på gatan såklart) följ bara ditt hjärta och magkänsla så kommer det att vara rätt i slutändan!
  • SnömoddLivsnjutaren
    Smulan274 skrev 2021-01-11 00:57:49 följande:

    Har du bestämt dig? Hur har det gått?

    Om du känner dig redo att bli mamma nu och är villig att ge upp det liv som många andra nyvuxna lever, alltså göra vad du vill, resa, festa, sova när du känner för det osv osv. Så tycker jag absolut att du ska behålla om det är det du vill!

    Har du stöttning från familjen? Som många andra skriver så måste du räkna in att du kan bli ensamstående, det är oerhört påfrestande att få en bebis och det är väldigt många som separerat (oavsett ålder) inom dem första 2 åren. Skulle du kunna klara dig själv/få hjälp av föräldrar om du och pappan går isär?

    Jag gjorde en abort när jag var 17 och ångrar det fortfarande (30 år nu). Jag bodde hemma, gick i gymnasiet och hade ingen ekonomi, men jag vet att jag hade fått stöd hemifrån om jag insisterat på att behålla vilket jag egentligen ville men inte vågade säga det med tanke på min situation..

    Väljer man att göra abort så kan man absolut ångra det som jag, men samtidigt så var det väl inte meningen. Jag har istället festat, rest, och haft mitt "roliga" och har ju den erfarenheten i mitt bagage vilket jag inte ångrar, eftersom jag nu vet hur det livet är, är det ingenting jag vill göra mer eller undrar hur det är.

    Barn kan du skaffa i många år till framöver, men dina unga bästa år är ju bara en gång i livet.

    Gör precis så som du själv vill! Och tänk inte på vad andra tycker och tänker kring praktiska saker som tex ekonomi (bara du vet att du inte kommer hamna på gatan såklart) följ bara ditt hjärta och magkänsla så kommer det att vara rätt i slutändan!


    Hej, jag har valt att behålla, är nu i vecka 8. Jag får nog själv vara ärlig med att att festa och så aldrig tilltalat mig. Varje gång jag gör det vill jag bara hem i min trygga vrå med nära och kära. Men något jag vill är någots år fram till sitta med ett glas vin men vänner, men då får lillen bli passad eller följa med! Jag har alltid varit väldigt lugn (kanske något som kommer sen). Resa är jo såklart något som de flesta vill, men att få göra det som en familj låter bättre i mina öron! Klart att jag kanske kommer känna att alla runt om kring mig är så ?fria? och att jag också önskat det. Men detta känns verkligen rätt, fast väldigt läskigt! Jag har inte berättat för familjen men vet att mamma kommer stötta mig oavsett vad, detsamma gäller mormor och morfar!! Och om det skulle vara så att vi går isär så kommer det lösa sig! Jag gjorde abort när jag var 17 och då bestämde vi oss nästan direkt för abort, men denna gången var det inte riktigt en tanke. Så jag tror jag gör rätt. Tack för den fina texten <3
  • Solen123
    SnömoddLivsnjutaren skrev 2021-01-12 10:00:48 följande:

    Okej, tack!


    Och stort grattis!! Är själv i v8. Men med 3e barnet och 28 år :)
  • Smulan274

    Vad kul! Grattis

    Det är alltid nervöst, pirrigt och läskigt när man bestämt sig, men känns det rätt så är det så! Det mesta löser sig och du kommer ju aldrig ångra ditt val när du väl fått ditt barn.

    Jag är själv gravid nu med mitt andra barn men är bara i vecka 5 ännu. Grattis igen och lycka till!

  • SnömoddLivsnjutaren
    Smulan274 skrev 2021-01-12 22:27:08 följande:

    Vad kul! Grattis

    Det är alltid nervöst, pirrigt och läskigt när man bestämt sig, men känns det rätt så är det så! Det mesta löser sig och du kommer ju aldrig ångra ditt val när du väl fått ditt barn.

    Jag är själv gravid nu med mitt andra barn men är bara i vecka 5 ännu. Grattis igen och lycka till!


    Tack så mycket! Grattis till det lilla livet och hoppas allt går vägen!
Svar på tråden 18 år och gravid