BARNLÄNGTAN!! Men måste vänta...

Inte för att vara elak men ditt inlägg känns som en fis i rymden i jämförelse med den sits jag sitter i. Måste ändå kännas skönt att kunna planera sin graviditet när den ska ske osv. Jag och min man har försökt i snart 3 år pga dåliga spermier, blev gravid i augusti i år men fick missfall. Pga mitt komplicerade hjärtfel fick jag dock höra mkt negativitet från sjukvården bl.a att jag tillhörde högsta riskgruppen och att de rekommenderade abort.

Nu står vi här och har endast surrogat som alternativ för att kunna få barn. Inte lättare att två av mina bästa vänner ska ha barn i januari och min syster i maj. Hade skiljt 1 vecka mellan mitt och min systers barn om jag inte fått missfall.

Vissa dagar mår jag fruktansvärt dåligt och bara gråter och känner ingen lust att leva längre.

Jag vet absolut hur det är att ha extrem barnlängtan.

Jag är mycket väl medveten om att det kan ta lång tid, det räknar vi med. Jag är oroligt ödmjuk inför att kanske inte kunna få barn. Min mamma kämpade länge innan jag blev till genom IVF & har alltid fått höra att barn den enkla vägen är långt ifrån självklart. Jag har läst på ALLT man kan tänka sig de senaste 3 åren och gör redan allt jag kan för att optimera min hälsa. Sedan kommer ja börja med folsyra & andra vitaminer en månad innan vi börjar försöka för det är det jag blivit rekommenderad. Och jag kommer sluta på mina p-piller när vi börjar försöka eftersom man kan bli gravid direkt. Ägglossningen kommer visst igång direkt, däremot kan den vara oregelbunden i upp till ett halvår vilket kan göra det svårare att pricka in rätt dag. Men i början kommer vi bara ligga när vi vill ändå, & händer det direkt eller snabbt är vi jätte glada. Tar det längre tid är jag medveten om att det kan bli jobbigt men vi räknar med det.

Till dig som känner att det är en fis i rymden jämfört med din situation, jag beklagar att du har det tufft men du kan inte heller ta ifrån mig mina känslor över min egen situation. Jag söker inte precis medlidande. Jag tycker inte synd om mig själv, jag var bara ute efter att få prata med människor som känner igen sig då jag förutom min sambo är helt ensam i min situation, har ingen att prata med. Så jo, det är lite elakt att skriva det som att mina känslor inte räknas bara för att du och andra människor sitter i en annan sits. Men hoppas det löser sig för er!