Sambo vill inte dela med sig av fonder

Hej

Jag har ett bra jobb med bra lön och betalar kanske 80-90% av hushållets kostnader. Vi har en ganska bra levnadsstandard men med två små barn skulle vi verkligen behöva större boende. Min sambo är föräldraledig men har lägsta fp då hon inte kunde jobba så mycket innan hon fick barn (av högst förståeliga anledningar jag inte vill gå in på) jag har även stått för en stor del av försörjningen i flera år innan vi fick barn

Nu har vi hittat ett bra boende bägge gillar. Dock så har jag inte riktigt lika mycket insats som hon då hon har möjlighet att sälja fonder. Det vill hon dock INTE göra för att hon tycker det är orättvist att hon ska lägga in mer och pengarna är hennes "trygghet". Jag lägger in alla mina sparpengar och hela min lön går oavkortat till familjen, jag har inga hobbys eller vanor som kostar pengar ÖHT. Och inte råd med något sparande då jag måste försörja hela familjen.

Jag hävdar att det isf är lika orättvist att jag bränner alla mina inkomster på familjen och sparar noll. Hon tycker att det är olika med "löpande inkomster" och sparade pengar. Att det är "självklart" att man bekostar allt löpande efter förmåga men inte gör det med sparade pengar.

När jag pushar på detta blir hon vansinnigt arg. Är jag helt ute och cyklar? Är jag en otroligt självisk människa?

Det har uppstått efter barnafödandet i princip. Hade hon betett sig såhär långt innan hade jag agerat annorlunda. Nu är hon mor till mina barn så svårt att inte "tillåta" annat..Vad skulle du gjort? Diskutera verkar inte leda någonstans. Bryta upp?

Vi har två barn. Var främst innan det andra. In all fairness så har sambon gått igenom oerhört tunga saker med familj etc så är inte heller något som uppstått utan anledning.

Drygt 1 och 3. Hur är det relevant?

Resonemanget är till stor del att hon inte tjänar pengar annat än på fondernas tillväxt. Jag tjänar pengar. Lägger hon in dem I bostaden får hon inte samma avkastning.

Jag har varit f-ledig med henne i 3 månader. Mer kommer jag tyvärr inte kunna jobba då vår ekonomi inte tillåter det. Även om hon börjar jobba blir det ett för stort inkomstbortfall helt enkelt.

Det började smått under den första graviditeten och har successivt eskalerat sedan dess. Inte flera år innan första barnet. Så nja. Öppna ögon vet jag inte. Att någon beter sig på ett visst sätt när man är höggravid som avviker från normalt beteende är ju inte jättehärligt direkt. Skulle snarare säga att hon förändrats oerhört som människa av att inte ha en ordentlig egen inkomst. Tidigare hade hon väldigt hög svansföring kring hur man aldrig skulle leva på någon annan etc, vilket är rätt lätt om man aldrig varit tvungen till det.

Sedan har hon ju anpassat sig och i princip slutat konsumera allt utom det absolut mest nödvändiga, precis som jag.

Jag menar att om hon går tillbaka till jobbet och jag är f-ledig så tappar vi för mycket inkomst iom att min är betydligt högre än hennes. Det är så mycket vi har skjutit på att vi behöver två ordentliga inkomster asap.

Vi har haft massor av diskussioner kring detta fram och tillbaka och jag har fått henne att ta bort alla omkostnader som inte är absolut nödvändiga. Skulle inte säga att jag bara passivt låtit det ske.

Ja det är ju planen. Men iom att hon varit med om rätt mycket hemska saker så har hon ingen som helst familjär trygghet kvar. Det gör nog att hon har blivit "rädd för livet"

100K.

Har ni tusen barn eller?
Guldvagn med diamantströssel?

Men jag har läst att den som har störst behov av bostaden får behålla den om bostaden anskaffats för gemensamt boende (oavsett vem som betalat). Och skulle hon ha barnen mest, så får hon behålla bostaden.

Hon har minskat sina och våra kostnader iom att hennes inkomster har minskat. Och det rejält. Så det är verkligen inte så att hon sitter och bränner pengar på onödiga saker. Hade hon gjort det hade jag blivit vansinnig.

En medlande part har jag tänkt på många gånger. Skulle nog hjälpa.

Hon tycker att det är fruktansvärt jobbigt att inte ha en inkomst och jag märker att hon gärna skjuter bort tankar på allt som är "jobbigt" för att sedan glömma bort det och ogärna pratar om det. Ekonomi är nog värst men finns ju andra saker också.

Tror mycket bygger på att hon helt saknar all annan form av trygghet i livet. En förälder i livet, som är allt annat än stabil och trygg. Inga syskon som hon har vettig kontakt med och få nära vänner. Det leder ju till att hon blir fruktansvärt beroende av mig, jag blir hela hennes liv nästan och hon har oerhört svårt att hantera det.

Vm i misstolkningar här...

Ingen av oss satt och räknade pengar när vi båda bidrog (även fast jag bidrog lite mer pga min inkomst) Hon har aldrig dragit in mer eller lika mycket som jag.

Båda var "tvungna" att stanna på BB. Inget någon av oss ville såklart.

Båda ville flytta..Däremot ville hon inte det om hon skulle behöva lägga in pengar (trots att vi skriver att.det är.hennes enskilda egendom) Jag tycker det är orimligt då jag i åratal finansierat gemensamma saker med MINA sparade pengar.

Jag skulle inte ha något emot att vara FL under en längre period. Men sambon vill hellre vara hemma och ta FL. Dessutom kan hon inte kompensera inkomstbortfallet av min FL.

Hon har ALDRIG betalat mer av någonting. Däremot kunde hon vara generös såtillvida att man fick presenter och liknande. Men aldrig betalat mer för mat, hyra etc.

Sätter stora frågetecken för din läskunnighet

Hon skulle GÄRNA få gå till jobbet men hon VILL inte. Dessutom hade det MINSKAT vår inkomst. Hennes insats täcker inte upp att ha en minimilön eller FP från en minikök för heltid. Vi hade kunnat köpa befintlig.bostad, eller något mycket bättre, om hon hade haft en inkomst att tala om.

Jag beklagar mig inte. Bara konstaterar att jag bränner alla mina besparingar för familjen för att hon ska slippa. Om vi hade delat på kostnaderna hade jag kunnat spara pengar och hon hade inte behövt lägga in mer i bostaden.

Blev lite nyfiken. Du skriver att barnen är 1 och 3 år gamla? Men ni har tvillingar? Så ni har tre barn?

Ett tips för att komma ut är att ni har en resesäng uppställd hemma där hon har småbarnen när hon lyfter ner vagnen. Sen tar hon en i sele och en på höften.

Jag hade ju också pengar sparade innan förhållandet som gått till det gemensamma.

OM jag hade varit ensamstående med tvillingarna hade jag inte behövt hennes insatser. Jag har insats själv men eftersom banken med all rätt ser mig som ensam försörjare så är våra möjligheter att låna begränsade. Därav hjälper hennes extra insatser en del. Men som ensamstående hade jag kunnat köpa för 2 msek mer enbart med min insats

Om jag var ensamstående med tvillingarna hade jag kunnat köpa ett hus värt 2 msek mer UTAN hennes extra insatser. Våra möjligheter att låna dräneras av hennes obefintliga inkomst.