Hej allihop!
Här kommer en tråd för oss som längtar efter första barnet och har BIM i januari 2021. Nu hoppas vi att det nya året bär med sig plus för oss alla 
Vi kan väl hjälpas åt att hålla BIM-listan uppdaterad - kopiera listan och fyll i BIM-datum, namn, ålder och, om du vill, vilket försök du är på 
Jag vet inte vad som händer med mig men jag har känt mig ledsen och helt energilös sen äl för fyra dagar sedan. Jag brukar inte känna så här men nu ligger jag bara och gråter helt utan anledning. Denna väntan knäcker mig. Jag har varit med om att jag känt mig nere vid mens och innan äl men inte efter äl som nu.
Såg nu att vi har samma BIM, Sockerplanta.
Såg nu att vi har samma BIM, Sockerplanta.
Ja så är det helt klart. Innan vi började försöka kunde jag läsa i trådar om personer som hade svårt att tyda graviditetstest dom gjort bim-3. Jag minns att jag tänkte "Herre Gud! Det är väl bara att vänta på mensen och kommer den inte kan ni ju testa då. Varför har folk inget tålamod?" Jaaa... vad lite man visste hahah. 
Ja jag arbetar hemifrån nästan varje dag, vissa dagar behöver jag åka ut på jobb men det blir mest möten hemifrån. Sambon är tekniker och kan därför inte jobba hemifrån så dagarna hemma känns ju minst sagt ensamma. Hunden är hemma med mig så promenader och sällskap har jag där. Jag har vänner jag träffar flitigt (utomhus med avstånd) och ringer ofta men jag delar inte denna resa med dom. Jag ser hur jag en dag ska få överraska med beskedet att vi väntar barn men det kanske är så att jag istället behöver deras stöd på resan dit.
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?
Ingen som börjat testa än? Jag har BIM först 12/1 men inbillar mig att jag mår lite illa när jag är hungrig. Tog ett "testa tidigt" men var så klart negativt. Inte friskt jag vet men vad gör man inte i dessa desperata tider.......
Jag ska verkligen försöka hålla mig från att testa tills bim, men känner jag mig rätt kommer jag inte kunna hålla mig tills dess. haha.
Denna resa är tuff men också väldigt spännande. Det är lite som att följa den bästa av alla serier fylld med glädje, gråt, förtvivlan och hopp. Det jobbiga är att det bara sänds nya avsnitt varannan vecka med världens mest spännande cliffhanger.
Jag ska verkligen försöka hålla mig från att testa tills bim, men känner jag mig rätt kommer jag inte kunna hålla mig tills dess. haha.
Denna resa är tuff men också väldigt spännande. Det är lite som att följa den bästa av alla serier fylld med glädje, gråt, förtvivlan och hopp. Det jobbiga är att det bara sänds nya avsnitt varannan vecka med världens mest spännande cliffhanger.
Ja så är det helt klart. Innan vi började försöka kunde jag läsa i trådar om personer som hade svårt att tyda graviditetstest dom gjort bim-3. Jag minns att jag tänkte "Herre Gud! Det är väl bara att vänta på mensen och kommer den inte kan ni ju testa då. Varför har folk inget tålamod?" Jaaa... vad lite man visste hahah.
Ja jag arbetar hemifrån nästan varje dag, vissa dagar behöver jag åka ut på jobb men det blir mest möten hemifrån. Sambon är tekniker och kan därför inte jobba hemifrån så dagarna hemma känns ju minst sagt ensamma. Hunden är hemma med mig så promenader och sällskap har jag där. Jag har vänner jag träffar flitigt (utomhus med avstånd) och ringer ofta men jag delar inte denna resa med dom. Jag ser hur jag en dag ska få överraska med beskedet att vi väntar barn men det kanske är så att jag istället behöver deras stöd på resan dit.
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?
Ja så är det helt klart. Innan vi började försöka kunde jag läsa i trådar om personer som hade svårt att tyda graviditetstest dom gjort bim-3. Jag minns att jag tänkte "Herre Gud! Det är väl bara att vänta på mensen och kommer den inte kan ni ju testa då. Varför har folk inget tålamod?" Jaaa... vad lite man visste hahah.
Ja jag arbetar hemifrån nästan varje dag, vissa dagar behöver jag åka ut på jobb men det blir mest möten hemifrån. Sambon är tekniker och kan därför inte jobba hemifrån så dagarna hemma känns ju minst sagt ensamma. Hunden är hemma med mig så promenader och sällskap har jag där. Jag har vänner jag träffar flitigt (utomhus med avstånd) och ringer ofta men jag delar inte denna resa med dom. Jag ser hur jag en dag ska få överraska med beskedet att vi väntar barn men det kanske är så att jag istället behöver deras stöd på resan dit.
Hur har ni andra gjort? Känner nära och kära till att ni försöker skaffa barn? Om dom vet, efter hur många försök valde ni att berätta?