BIM januari 2021 - Första barnet

Åh... Känner likadant! Inte fått min mens än men har känningar som liknar mens och Bim är från idag till möjligtvis 5/1 men har fortfarande bara fått negativa gravtest... Har dessa månader också haft fruktansvärda PMS-reaktioner som gör att jag inte känner igen mig heller och tänker hela tiden - "Detta är kanske ett gravidsymptom? Eller dettta? Eller detta?"

Jag tror nog att när man väl bestämt sig för att man är redo för barn så blir längtan så stor att man så gärna vill vara en av dem som får ett pluss på 1a/2a/3e försöket. Men statistiken säger väl att typ 80% lyckas på 6-7 månader och 90-nånting procent lyckas inom ett år. Sen kan det ta längre tid trots att allt är helt ok med en och partnern. Läser man/hör man sen hur mycket som ska till för att ett barn ska skapas så är det så jäkla komplext trots att det är så "himla naturligt"... För mig känns det nästan som Science Fiction, hahaha.

Jag glömmer själv den statistiken/forskningen/vetskapen som finns kring det och tänker att det är nåt fel på mig också. Klandrar ibland mig själv för att jag "väntade så länge" och blir den andra stunden sen arg på mig själv och tänker.. "Men EH?... Ursäkta?... Jag är INTE 55 år, ha tålamod!!!"

....Så jag fattar! Det är också mycket hormoner som "kryddar till det" eftersom att ens längtan är så stor! Sen ser ju dem dipparna/peakarna av hormoner och känslor olika ut. Men jag fattar att det är svårt...

För min del var det inte förrän i somras jag kände att jag var redo och ville ha barn. Av jobb/stress-skäl blev vi tvugna att vänta 3 månader innan vi började på riktigt. Men ja... Svårt att hitta lugnet ibland... Jag har två vänner i samma ålder (30/31) som blev gravida på 1a eller 2a försöket (trots att det för den ena sades att sannolikheten var väldigt stor för att det skulle ta lång tid pga sjukdomsskäl). Så det är för min del en inre konflikt att försöka va lugn i att: "Det kommer att ske, men det kanske tar tid... Njut av att ha kul tillsammans och egentid ihop"  och sen  "Det är något fel på mig! Varföööör går det inteeeeee... PAAANIK?!! "

...Såklart är min sambo som lugnet i stormen medan jag flyger och far i känslor och tankar... Provocerande!! XD Hahaha!!

Jag håller tummarna för er! Vill man bli förälder så kommer man se till att det händer! Oavsett!   (Försöker samtidigt intala mig själv detta medan jag skriver det till dig... Typ som ett litet mantra, haha!)

Positivt ÄL-test i förrgår, och beräknad ÄL idag enligt NC. Så snart är man där igen då, den eviga väntan :) .... vi har haft sex varannan dag sen CD7 (CD13 idag). Ska försöka få till det även idag, och så får man hoppas det räcker för att det denna gången ska bli något. Är på vårt 9:e försök. 

Tack för era svar och stöd, det känns så skönt att vår lilla grupp med likasinnade!

Intressant det där med att heminseminera, jag började faktiskt överväga det men har inte tagit upp det med mannen än.. vet inte hur han skulle reagera på det faktiskt.

Han är ganska insatt i hur det fungerar med dagarna osv, men vi hade diskussion häromdagen kring hur jag nästan gräver ner mig, men att jag glömmer att vi är två i processen och ibland bara fokuserar på min egen önskan och sorg. Det var något av en ögonöppnare.. Så jag försöker ta ett litet steg bakåt just nu för att måna om vår relation, dock är ju målet fortfarande ett plus så fort som bara möjligt.

Ericky, bra tanke det där med att bara ?avsluta tillsammans?, det kan ju absolut vara en bra idé ibland om det känns kämpigt.

Tack återigen för era tips och erfarenheter, det gör att man får tillbaka lite hopp! kramar

Ni som använder digitala ägglossningstest (jag har specifikt de med två mest fertila dagar), slutar ni testa när ni fått glad gubbe? Finns det något syfte med det?