Hur var er tvåstegsabort ? Nån ok?

Jag gjorde en tvåstegsabort för en månad sedan nu på grund av kromosomavvikelse som gjorde att barnet inte skulle klara sig. Vi har försökt bli gravida i 2 år innan och fick tillslut använda oss av ivf och var då i vecka 15+4.

Direkt när vi fick beskedet kring avvikelsen så blev vi inbokade för ett avbrytande veckan efter, vilken vi valde själva. Då det var en stor chock för oss båda så sjukskrev jag mig hela veckan. På måndagen fick jag åka in och träffa en läkare och barnmorska, på grund av corona restriktioner fick jag göra detta besök ensam. Där fick jag information som jag inte kommer ihåg någonting av tyvärr. På tisdagen fick vi åka tillbaka för att få den första tabletten och ta prover på oss båda på grund av den ovanliga kromosomavvikelsen. På onsdagskvällen fick jag som en bula som jag antog var livmodern som gjorde ont (när jag berättade detta på sjukhuset visste ingen av barnmorskorna vad det var)

På torsdagen kom vi till sjukhuset vid 07:00 och fick då 4 tabletter som jag fick föra upp vaginalt och smärtstillande. Fick min första morfintablett vid 10.00 tiden då det började kännas som mensvärk. Vid 13 så brakade helvetet lös, jag spydde av smärta och kunde inte räta upp mig utan låg vikt i fosterställning. De körde då in mig i ett undersökningsrum där jag fick bedövning direkt in i livmodern vilken tog bort all smärta och vattnet gick. Jag fick sedan komma tillbaka till vårt rum och 15.00 slutfördes avbrytandet då jag "födde" fram foster och moderkaka på toaletten. Detta undersöktes sedan av barnmorska för att se att allt var ute och man blir erbjuden att se fostret, vilket vi valde att inte göra. Efter det går man runt för att se till att allt kom ut och man besöker toaletten ett flertal gånger. Vid 16:30 lämnade vi sjukhuset. Direkt efter var det som en lättnad men veckorna efter var riktigt jobbiga psykiskt för mig då jag blödde väldigt mycket och det påminde mig om själva avbrytandet om och om igen

Vi visste ju att det var rätt beslut men tiden efter har varit extremt jobbigt. Nu väntar jag mest på att mensen ska komma igång igen så att vi kan få sätta in ett nytt ägg. Man får även bestämma själv om man vill ha askan efter fostret eller om sjukhuset ska söka begravningen på en barnkulle där andra foster/barn begravs efter ett avbrytande. Det var nog de tyngsta beslutet att göra för de känns som att man sviker barnet två gånger, först genom att göra avbrytandet sedan om man inte tar hand om askan. Vi valde dock att sjukhuset skulle sköta allt då vi inte hade någon speciell plats att sprida askan. Ibland kan jag ångra mig med detta beslut men men. Sorry om alla de medicinska termerna inte är korrekta men hela den tiden var väldigt blurrig för mig utan det är mer nu när jag har fått distans till de hela som jag faktiskt börjar förstå vad som hänt