Anonym (styvförälder) skrev 2020-12-29 08:32:57 följande:
Allvarligt talat, barnet är 4 år, att en fyraåring säger att det inte gillar maten är väl inte helt ovanligt, det gör väl alla barn ibland utan att man behöver gå i taket för det. Hon och sambon ska ha filmkväll och fyraåringen vaknar och kommer upp och vill ha sin pappa, är det onormalt?
Fyraåringen öppnar ett paket på julaftonsmorgon och ts börjar skrika om att barnet förstört julen! Vem är det som uppförde sig sämst?
Någon måtta på dumheter får det faktiskt vara när man lever tillsamman i en familj. Ts har avskytt barnet sen dom flyttade i hop när barnet var 2 1/2 och uppförde sig precis som sin ålder, troligtvis för att ts upplever att barnet är i vägen.
Vad trodde hon? att barnet skulle uppföra sig och sitta tyst och inte störa.
Nej man behöver inte stå ut med alla möjliga olika saker som bonus/styvförälder/sambo till förälder men man måste också förstå att vissa saker får man dock räkna med och stå ut med om man flyttar i hop med person som har barn som att en fyraåring vaknar trots filmkväll och vill ha sin pappa eller att en fyraåring inte gillar maten osv det ingår då en person har barn.
Det finns odrägliga bonusbarn, det finns odrägliga ex men det finns faktiskt också odrägliga sambos till förälder/styvföräldrar/bonusföräldrar eller vad man vill kallas.
Det finns personer som helst inte vill att personen dom flyttar i hop med ska ha barn alls och önskar att barnen inte ska vara i hemmet alls och beter sig dåligt mot barnet/barnen.
Man måste ändå agera vuxet om man flyttar i hop med någon som har barn och förstå att det är en familj och som i alla familjer uppstår olika situationer.
Här talar vi om en fyraåring!
Ett barn som helt normalt vill ha sin pappa trots filmkväll mm.
Man får faktiskt skilja på truliga tonåringar och en fyraåring!
Det är fortfarande pappans sak att ta hand om sitt barn, och om det innebär att han får stå för matlagningen, så får han ju göra det.
Det var så många om och men runt matlagningen när det gällde särkullarna, så det fick maken stå för. Jag skulle inte ens drömma om att laga något åt dem.
Frågan är hur de hamnat i situationen de är i nu. Har ts avskytt barnet innan hon ens träffat det, eller pappan har agerat som om han levde i en kärnfamilj och abdikerat?
Eftersom ts har egna barn så finns det endel som talar för att han tyckt det varit skönt att lägga över arbetet på henne när hon ändå skötte sina egna.
Hade hon inte haft barn så hade hon bara kunnat dra iväg om kvällarna och lämna ansvaret där det hör hemma.