• Anonym (.)

    Kunde man gå ut på kvällspromenader förr?

    Det har säkert alltid varit oroligt i Sverige och alltid otäckt att gå ut på sena kvällar. Men jag kommer ihåg hur tryggt det var som tonår.

    Men idag när jag är vuxen så vågar jag inte gå ut alls så fort mörktet faller. Man kanske tänker annorlunda idag som vuxen, javisst. Men hur var det under 70-80-talet. Var det kanske lite tryggare att gå ut på kvällarna?

    Jag har nu i två dagar ''latat'' mig för att undvika faror som gömmer sig därute så fort mörkret dyker upp. Två dagar är nog inte så farligt och kanske till och med bara positivt så musklerna får vila.

    Men rent psykiskt: Det hade ändå varit trevligt om man kunde ha möjlighet att ta sig en rundtur i skogsspåret. Jag har till och med länge velat gå ut i en skog när det är kväll. Känns lite trevligare med kylan och mörkret i sig. Men man vet ju aldrig vad som kan hända. Så då låter jag bli och är hemma istället.

    Hur känner ni andra? Är jag för överdriven rädd?

    Jag är en kort människa.

    Ni som är från 70-talet. Kunde man ta sig kvällspromenader?

    Jag tycker det är jättetråkigt: Ibland känner jag för att gå ut och handla. Men jag gör inte ens det, så fort mörkret faller.

  • Svar på tråden Kunde man gå ut på kvällspromenader förr?
  • Anonym (M)
    Anonym (.) skrev 2020-12-29 18:59:43 följande:

    Det har säkert alltid varit oroligt i Sverige och alltid otäckt att gå ut på sena kvällar. Men jag kommer ihåg hur tryggt det var som tonår.

    Men idag när jag är vuxen så vågar jag inte gå ut alls så fort mörktet faller. Man kanske tänker annorlunda idag som vuxen, javisst. Men hur var det under 70-80-talet. Var det kanske lite tryggare att gå ut på kvällarna?

    Jag har nu i två dagar ''latat'' mig för att undvika faror som gömmer sig därute så fort mörkret dyker upp. Två dagar är nog inte så farligt och kanske till och med bara positivt så musklerna får vila.

    Men rent psykiskt: Det hade ändå varit trevligt om man kunde ha möjlighet att ta sig en rundtur i skogsspåret. Jag har till och med länge velat gå ut i en skog när det är kväll. Känns lite trevligare med kylan och mörkret i sig. Men man vet ju aldrig vad som kan hända. Så då låter jag bli och är hemma istället.

    Hur känner ni andra? Är jag för överdriven rädd?

    Jag är en kort människa.

    Ni som är från 70-talet. Kunde man ta sig kvällspromenader?

    Jag tycker det är jättetråkigt: Ibland känner jag för att gå ut och handla. Men jag gör inte ens det, så fort mörkret faller.


    Exakt samma tråd som för ett tag  sedan...

    Varför kan du inte gå ut på dagen om du är rädd för att gå ut på kvällen? Varför tror du det är farligt att gå och handla när det är mörkt? Var bor du eftersom det inte är upplyst på kvällen?
  • Anonym (Kvinna)

    Jag har gått i Malmö,Lund, Helsingborg, Göteborg (själv en gång), Stockholm med barn på kvällen, ibland sent som tusan.

    Där jag kände mig som otryggast när det var mörkt?
    Min bostadsort som är liten.

  • Anonym (R)

    Som stadsmänniska har jag nog alltid tyckt att skogar är lite läskiga och skulle inte gå ensam i en skog när det är mörkt ;) Men i stan har jag inga problem att vara ute sena kvällar. När jag var tonåring på 80-talet blev man ju hela tiden avrådd från att gå ensam på typ parkvägar på kvällen, så man gick alltid en omväg om det behövdes för att gå en väg där det var mer folk. 

  • Anonym (Matilda)

    Jag är uppvuxen i betongförorterna i Stockholm och är född på 70-talet och även om det var stora problem med droger, invandrargäng, våldtäkt och fula gubbar redan då så kände jag mig aldrig rädd för att vistas ute på kvällarna

    Tvärtom så var nog dessa områden betydligt tryggare än det ensamma motionsspåret i villaområdet 3 km bort där ingen kunde höra dig skrika. Och så resonerar jag fortfarande.

    Idag bor jag i Norrland och här på landet är jag verkligen utlämnad åt mitt öde om jag springer på fel människa i min gångtunnel sent på kvällen eftersom det är glesbygd och knappt någon annan är ute.

  • Anonym (Jag)

    Ja människor hade ben att gå med förr också

  • Anonym (Landet)

    Alltid bott på landet, aldrig mörkrädd. Å andra sidan alltid haft hundar med mig på promenader.

  • Anonym (Linda)

    Jag är född i början av 70-talet, och bor i Göteborg. Då bodde jag i ett finare område, och hade inga problem att gå hem på natten, tex. Nu bor jag i ett halvbra område längs spårvagnslinjen. Jag har inga problem att handla, promenera sent på kvällen eller gå hem från spårvagnen på natten. Det finns alltid folk i rörelse, och jag känner mig nästan aldrig otrygg. Jag kommer att ta en kvällspromenad idag också.

  • sextiotalist

    Jag går ut när det är mörkt och upplyst. Detta för att tanten blivit löjligt rädd för att snubbla.

    I mörkret ser ingen om jag är 25 eller 60, men jag är inte mer rädd nu än då (om man frånser att jag är rädd för att snubbla).

    Jag tar löpturer på kvällen också

  • Anonym (Göteborgare)

    Ja.
    Och det kan man nu också.
    Undvik, hala vägar, skumma kvarter, gå inte ut full och se inte ut som en rädd hare.

  • cosinus

    Där jag bor går solen ner före 13:30 nu så ja, jag är ute i mörkret.

    Försöker springa i dagsljus om jag kan mest för att få lite dagsljus (de dagar jag inte springer försöker jag ta en prommis då ist) men jag är ute även på kvällen. Igår gick jag ut mellan 20:30 och 22:30 bara för att jag var rastlös.

    Går där jag vill, när jag vill. När vi haft aw med jobbet går jag ofta hem genom skogen mitt i natten.

    Medelstor stad. Men nattetid mitt i en skog är det garanterat folktomt.

  • Anonym (J)

    Som ensam tjej skulle jag aldrig gå ut sent på natten i en stad. Förr kunde jag det men inte nu längre.

    Samhället har gått mot en negativ utveckling där kvinnor våldtas och gruppvåldtas och män rånas och misshandlas av andra män, även mitt bland folk.

  • Anonym (stadsbo)
    Anonym (.) skrev 2020-12-29 18:59:43 följande:

    Det har säkert alltid varit oroligt i Sverige och alltid otäckt att gå ut på sena kvällar. Men jag kommer ihåg hur tryggt det var som tonår.

    Men idag när jag är vuxen så vågar jag inte gå ut alls så fort mörktet faller. Man kanske tänker annorlunda idag som vuxen, javisst. Men hur var det under 70-80-talet. Var det kanske lite tryggare att gå ut på kvällarna?

    Jag har nu i två dagar ''latat'' mig för att undvika faror som gömmer sig därute så fort mörkret dyker upp. Två dagar är nog inte så farligt och kanske till och med bara positivt så musklerna får vila.

    Men rent psykiskt: Det hade ändå varit trevligt om man kunde ha möjlighet att ta sig en rundtur i skogsspåret. Jag har till och med länge velat gå ut i en skog när det är kväll. Känns lite trevligare med kylan och mörkret i sig. Men man vet ju aldrig vad som kan hända. Så då låter jag bli och är hemma istället.

    Hur känner ni andra? Är jag för överdriven rädd?

    Jag är en kort människa.

    Ni som är från 70-talet. Kunde man ta sig kvällspromenader?

    Jag tycker det är jättetråkigt: Ibland känner jag för att gå ut och handla. Men jag gör inte ens det, så fort mörkret faller.


    Var bor du?
    På landet, en mindre stad, stor stad, vart för typ av område?
    Det är ju svårt att veta om du överdriver om man inte vet i vilket område du bor i.
    Själv är jag inte räddare än tidigare dvs har alltid varit på min vakt om jag varit ute sent och visst kan man någon gång känna sig mörkrädd men det är inte mer nu än när jag var yngre.

    Tror att dom flesta som inte vågar gå ut för att det är mörkt överdriver faran, bara i vissa speciellt utsatta områden kanske man ska passa sig.
  • Drottningen1970

    På 70 och 80 talet var det samma förmaningar som nu från vuxna om att inte vara ute själv efter mörkrets inbrott eftersom allt möjligt hemskt kunde hända. Berättelser om nån kvinna i staden som våldtagits och mördats i en skogsdunge i närheten. Som tonåring tror man sig dock odödlig och brydde sig inte. Dina känslor har mer med din ålder att göra än tiden du lever i.

    Allt hemskt som händer i världen är dessutom väldigt mycket mer tillgängligt idag vilket gör att man påverkas mer.

  • Anonym (L)

    Kunde gå ut förr, kan gå ut nu. Det hände skit förr i tiden också men då fick man ingen notis om det i mobilen, för man hade ingen.

  • Anonym (J)
    Anonym (L) skrev 2020-12-29 23:23:09 följande:

    Kunde gå ut förr, kan gå ut nu. Det hände skit förr i tiden också men då fick man ingen notis om det i mobilen, för man hade ingen.


    Det var inte heller lika vanligt.
  • Anonym (H0n)

    Jag är inte rädd vare sig när det är mörkt eller lite senare på kvällen. Det hade varit svårt för mig att leva här om jag var mörkrädd eftersom jag bor i norr och vi knappt har dagsljus den här tiden på året. 

    Jag har gångavstånd till jobbet och jobbar ofta kvällspass, på vägen hem går jag genom en park och även efter 23.00 så är det mest folk som rastar hunden som jag möter.

    När jag var liten bodde vi i en liten by några mil utanför centrala stan och det var mycket obehagligare att röra sig utomhus där, särskilt på vintern, det kunde vara långt mellan husen och gång och cykelvägarna var rätt ensliga. Nu när jag bor mer centralt där det i princip alltid är lite liv och rörelse ute, bilar som åker förbi osv, så känner jag mig inte otrygg eller rädd öht när jag rör mig ute, oavsett tid på dygnet.

    Är kvinna och 35 år.

  • Anonym (A)
    Drottningen1970 skrev 2020-12-29 20:41:10 följande:
    På 70 och 80 talet var det samma förmaningar som nu från vuxna om att inte vara ute själv efter mörkrets inbrott eftersom allt möjligt hemskt kunde hända. Berättelser om nån kvinna i staden som våldtagits och mördats i en skogsdunge i närheten. Som tonåring tror man sig dock odödlig och brydde sig inte. Dina känslor har mer med din ålder att göra än tiden du lever i.

    Allt hemskt som händer i världen är dessutom väldigt mycket mer tillgängligt idag vilket gör att man påverkas mer.
    +1
  • Anonym (lll)
    Anonym (.) skrev 2020-12-29 18:59:43 följande:

    Det har säkert alltid varit oroligt i Sverige och alltid otäckt att gå ut på sena kvällar. Men jag kommer ihåg hur tryggt det var som tonår.

    Men idag när jag är vuxen så vågar jag inte gå ut alls så fort mörktet faller. Man kanske tänker annorlunda idag som vuxen, javisst. Men hur var det under 70-80-talet. Var det kanske lite tryggare att gå ut på kvällarna?

    Jag har nu i två dagar ''latat'' mig för att undvika faror som gömmer sig därute så fort mörkret dyker upp. Två dagar är nog inte så farligt och kanske till och med bara positivt så musklerna får vila.

    Men rent psykiskt: Det hade ändå varit trevligt om man kunde ha möjlighet att ta sig en rundtur i skogsspåret. Jag har till och med länge velat gå ut i en skog när det är kväll. Känns lite trevligare med kylan och mörkret i sig. Men man vet ju aldrig vad som kan hända. Så då låter jag bli och är hemma istället.

    Hur känner ni andra? Är jag för överdriven rädd?

    Jag är en kort människa.

    Ni som är från 70-talet. Kunde man ta sig kvällspromenader?

    Jag tycker det är jättetråkigt: Ibland känner jag för att gå ut och handla. Men jag gör inte ens det, så fort mörkret faller.


    Det här måste vara en skojtråd. 
    Om inte så ja - du är överdrivet rädd

    Jag är född -70 och man kunde ta kvällspromenader men det kan man nu också. 

    varför skriver du en tråd som kan skapa oro för en del läsare? Det har vart en del sånt på forumet nu i det sista, tycker jag 
  • Anonym (A)
    Anonym (lll) skrev 2021-01-04 18:05:05 följande:
    Det här måste vara en skojtråd. 
    Om inte så ja - du är överdrivet rädd

    Jag är född -70 och man kunde ta kvällspromenader men det kan man nu också. 

    varför skriver du en tråd som kan skapa oro för en del läsare? Det har vart en del sånt på forumet nu i det sista, tycker jag 
    Du har så rätt.
Svar på tråden Kunde man gå ut på kvällspromenader förr?