Vad är det för fel på alla dessa föräldrar som letar fel på sina barm? Som startar trådar för att ta reda på vilken diagnos deras barn ännu inte har? Som blir tokiga av att umgås en vecka med sina barn? Det måste väl finnas en diagnos för sådana föräldrar?
ADHD och ASD i olika former är ju ärftligt, så...
Att leta efter en diagnos är inte att leta fel, det är att leta efter en förklaring och hjälp att hantera ett barn som inte fungerar som de flesta andra.
Och att jag inte alltid orkar med mina barn dygnet runt i en vecka beror tidigare stress-skador. En ganska vanlig diagnos, tyvärr.
Har du någon diagnos som gör att du har svårt att föreställa dig andra livsomständigheter än din egen?
Och att jag inte alltid orkar med mina barn dygnet runt i en vecka beror tidigare stress-skador. En ganska vanlig diagnos, tyvärr.
Har du någon diagnos som gör att du har svårt att föreställa dig andra livsomständigheter än din egen?
Kanske har jag det. Eller borde kanske, för jag har ingen ännu. Men snart har väl alla en diagnos eller två. Vem är egentligen normal?
Jag tror att många av oss som är en aning äldre frågar sig detta. Jag tycker det är problematiskt att ramen för vad som är normalt verkar blir allt snävare. Jag tycker också att det är ett rätt allvarligt problem att man letar efter fel på barnet istället för att se strukturella problem i förskola/skola/samhälle som gör att barnen beter sig på ett icke önskvärt sätt.
Vad är det för fel på alla dessa föräldrar som letar fel på sina barm? Som startar trådar för att ta reda på vilken diagnos deras barn ännu inte har? Som blir tokiga av att umgås en vecka med sina barn? Det måste väl finnas en diagnos för sådana föräldrar?
Jag skulle tro att mycket handlar om att man inte umgås tillräckligt mycket med andra, utan att man enbart går på vackra bilder på instagram och tror att föräldraskapet är rosenrött. Utöver det är jag ganska övertygad om att mycket av det här uppstod när förskolan blev mer eller mindre "förbjudna" att ge ordentliga utvecklingssamtal till föräldrar. Man skulle inte anta; ge råd; bedömma etc, vilket innebar att föräldrar frågar om råd på förskolan och förskolepersonalen i många fall nickar och svarar svävande, för att inte riskera att "kränka" någon och plötsligt står föräldrarna helt rådvilla eftersom ALLT är normalt, när de egentligen bara hade behövt att en förskolepersonal eller BVC-sköterska eller någon annan hade sagt att: "Vet du vad? När du gör SÅ och SÅ så blir det SÅ HÄR."
Vad är det för fel på alla dessa föräldrar som letar fel på sina barm? Som startar trådar för att ta reda på vilken diagnos deras barn ännu inte har? Som blir tokiga av att umgås en vecka med sina barn? Det måste väl finnas en diagnos för sådana föräldrar?