Är så orolig för min bästa vän

Jag vet precis hur det är. Jag var väldigt tydlig mot min vän vad jag tyckte om drogerna och alkoholen. Men mest försökte jag vara en vän. Stöttade, lyssnade. Det var bitvis fruktansvärt tungt och jag var flera gånger orolig för min väns liv. Gav mig av hals över huvud från semester mm om vännen ringde och behövde mig tex.

En brytpunkt för mig var när jag insåg att min vänskap och kärlek spelade stor roll i vännens liv, även om jag inte kunde påverka själva missbruket.

Efter några år valde min vän att bli drogfri med hjälp av 12-stegsprogrammet. Tyvärr blev aldrig vår vänskap vad den hade varit innan drogerna. Med droger följer ju tyvärr ofta tex oärlighet. Men kanske hade vi vuxit ifrån varandra ändå. Idag har vi kontakt då och då. Vi finns inte i varandras vardag men bryr oss mycket om varandra. Har man gått igenom så mycket tillsammans finns bandet kvar länge.