Linlo skrev 2021-01-20 13:17:32 följande:
Tack för svaret! :)
Vet inte riktigt, det svar vi fick var att de såg så bra ut så de frös dem. I min värld låter man fina embryos växa till sig till blastocyster, speciellt då vi hade 9 befruktade. Försöket som gav 2-dagarsäggen var i januari -20.
Jodå min sambo har kollat DNA fragmentation med normalt resultat. Han har några gånger i övrigt haft nedsatt spermiekoncentration men vi har gjort ICSI så det har ändå varit hyfsad befruktningsgrad. Jag är mer öppen även för embryodonation om det ändå skulle vara något med spermierna, men min sambo har inte kommit dit i tanken än (förstår det också, jag får ändå biologiskt bära ett ev. barn även om det inte är mitt ägg).
Jag har även gjort en ERA för att bedöma när implantation borde ske (inför senaste gången nu i vintras). Allt såg så bra ut, slemhinnan har aldrig varit så tjock (11 mm mot för annars 7-8), införandet gick bra, blaston såg jättefin ut (fick veta sen av embryologen att den var grad 4 b om jag nu inte minns helt fel, har det nerskrivet där jag har all min info om det, men inte här med mig nu).
Nej, egentligen är jag nog mest allmänt ledsen och uppgiven över att det aldrig går vägen för oss, med flera IVF och äggdonation under tre års tid nu (på olika ställen). Vi har varit jättenöjda med läkare och personal i Uppsala (jättebra info från embryologerna t ex), känns som de gjort allt de kunnat! Vi kommer dock inte gå vidare där som det ser ut nu. Vi har även varit på AVA-clinic i Riga tidigare. Vi funderar nu på OLGA clinic och har deltagit i ett webinarium & ska bli kontaktade (isf garantiprogram, levande födsel eller pengarna tillbaka). Upplever att de verkligen individanpassar behandlingen. Det känns bara som ett så stort steg, inte minst kostnaden. Vet inte heller hur jag ska kombinera med jobbet eller ordna med allt det praktiska, men det får lösa sig, är inte redo att ge upp bäbisdrömmen!
Lycka till själv med syskonförsök! :)
Tack!
Ja, måste också säga att det känns logiskt att odla vidare, framförallt att inte frysa före man har gjort det färska återförandet, om man inte kommit överens om det förstås.
Kul att ni ändå är nöjda med kliniken! Jag är det också. Det kommer alltid vara något man vill annorlunda än den kliniken man går hos känns det som. Men omhändertagandet är bra och som du säger, bra svar från embryologerna. (Jag själv är dock kass på det där med bedömningen i siffror o bokstäver)
Väljer ni Olga så kommer ni definitivt få en bra klinik o behandling efter vad jag har hört från andra. Men jag förstår vad du menar med stort steg att bege sig utomlands. Det var därför vi gjorde i Sverige för att få dottern, vi orkade och vågade helt enkelt inte. Nu med sydkonförsök känner vi att det skulle bli för bökigt och svårt att få ihop rent praktiskt. Den avvägningen om det passar er att åka utomlands får ni göra själva. Tar ni bara beslutet att ni ska göra utomlands så kommer ni lösa det praktiska vart efter. Allt praktiskt måste inte vara glasklart från början.
Förstår att det känns som ett längre steg för din man att ta med embryodobation, för då ?bidrar han inte med något?. Men äsch, det är bara lite gener
nä, skämt å sido, så kanske man också ska ta med i beräkningen att om det finns risk för att det är hans spermier som gör att du då får utsätta din kropp för x antal fler behandlingar ,är han/ni villiga att utsätta dig för det? Fler försök tär inte bara rent fysiskt på dig utan också psykiskt och i plånboken för er båda.
nä, skämt å sido, så kanske man också ska ta med i beräkningen att om det finns risk för att det är hans spermier som gör att du då får utsätta din kropp för x antal fler behandlingar ,är han/ni villiga att utsätta dig för det? Fler försök tär inte bara rent fysiskt på dig utan också psykiskt och i plånboken för er båda.
